Hemkomst and after

Så märkligt det här med tid.
Den oändliga ångestskapande tidsoceanen treveckor är passerad, glömd, redan komprimerad till en nano-suck i världsalltet.

Vårsommar i Stockholm, den bästa tiden tror jag. Förhoppningarna om värme har just bara börjat. Parkens grönska är förlåtande. Allt ter sig mjukare i kanterna.

Och barnen. Förhoppningvis inga men för livet. Kom hem med precis rätt bagage. Sover nu tätt omslingrad med det barn som när sig på närhet. Försöker krama det andra barnet lite lagom, det som skyr kroppskontakt. Mannen. Som är den allkonstnär jag gift mig med. Inte ett ord om att det varit tungt eller jobbigt. Bara kyssar i nacken.

Vem var dom jag tillbringade 21 dygn med och var är dom nu. Vad kommer allt detta få för betydelse.

Nu ligger tio kilo ren tvätt på sängen och väntar på att bli vikt. Ett par glittriga klackskor i alldeles för stor storlek står brevid. Balkongdörren öppen. Något väntar.

Så märkligt det här med tid.
Bakom mig ligger en pärlrad av saker jag inte längre minns. Framför mig en tidsrymd som kommer upplevas oändlig eller nanokort beroende på nästa skeende.

Finns det nån kvar här?

Torsdag 16 maj: Vind, vind, vind

Location:Sweetwater, Texas

Tisdag 14 maj: USAs grönaste byggnad och Gröna Innovatörer

Måndag 13 maj: Home hospitality

Lämnar Burlington

Fina fina Vermont

Jag gillar verkligen Burlington och Vermont. Alla husen är i pittoresk New England-stil, allt är grönt och välansat och prydligt. Och så är det en studentstad, vilket sätter en särskild prägel.
Det märks att befolkningen är besjälad av det gröna - det finns "organic stores" överallt, mycket är lokalproducerat och ekologiskt.

Vi i gruppen lär också känna varandra bättre och bättre. Jag har bondat med min serbiske energikollega som har en sjukt ironisk humor och framförallt har självdistans. Vi shoppade resväskor tillsammans idag eftersom vi fick veta att vi får ha två väskor nu med oss på alla flyg (på programmets bekostnad). Och eftersom jag redan har 23 kg i min fullproppade... så fick det bli en ny lightweight gigantisk Samsonite.

Imorgon mjölkbondgårdsbesök!

Tisdag 7 maj: Federalism och diplomati

Morgonen ägnades åt det amerikanska politiska systemet och maktbalansen, eftermiddagen spenderades på State Department (motsv UD) och deras klimat- resp energiavdelningar. Frågan är om det var det de sade, eller det de inte sade som var mest intressant.

Seneftermiddagen diskussion med AWE, American Waste to Energy, egentligen om allt annat än just WtE; elfordon, avancerade biobränslen, incitament för utvecklingen av förnybart i USA, varför förbränning av avfall är i princip omöjligt här, gaspriser och en mängd annat.

Avslutade dagen tillsammans med EU-kommissionen, Norge, Nederländerna och Tjeckien på en otroligt trevlig resto som serverade fantastiska burgare och öl från hela världen.

Location:Washington

När ångesten sjunker undan

Det går än så länge mycket bättre än jag initialt trodde.
Ångesten, saknaden.
Som att kliva ut ur och in i en annan roll.
En smula scary men jag antar att det är en del av människans försvarmekanism som kickar igång.
Som om psyket säger 'Nu är jag här och då är det följande som gäller', typ.

Det underlättar ju såklart att ha universums (jo, faktiskt) bästa man, som inte bara helt utan åthävor tar hand om hela rasket hemmavid med sådan enormt stabil självklarhet utan också dessutom orkar ingjuta pepp och trygghet i mig med glada tillrop och sms och videosamtal. Barnen snugglas ner i dubbelsängen och det verkar väldigt mysigt alltihop. :-)

Och jag har det sjukt bra. Den här resan har just börjat, men den är alldeles fantastisk, och jag ska försöka att vara i stunden och för en gångs skull ta åt mig av att det faktiskt är just jag som får vara med om detta. Det är en enorm apparat som mobiliserats - massor av människor är involverade över hela landet - för att få ihop ett program som detta. Vi har två reseledare, en limobuss och allt är organiserat in i minsta detalj. Amaaaazing.

På torsdag flyger vi upp till Vermont. Och på lördag är det dags för första "home hospitalityn". Hoppas bli av med några av mina flaggor då...



 

Facetime funkar!

Location:Washington

The package has arrived

Propellerplan till DC, vid incheck på Donovan House Hotel lyfter mannen i receptionen luren och säger: "Mrs C has now arrived", varpå två personer dyker upp vid min sida (och lär enligt uppgift inte lämna den på tre veckor).


Fint väder


Utsikt från rummet

På väg

Morgontårar efter kallsvettig natt, ett glas fil, tusen peppningar från maken.

Har redan på Arlanda gått igenom tre säkerhetskontroller varav en utfrågning. Vet inte om United är mer rigorösa än SAS.

Hörs when in Washington!

Total förvirring och kaoshjärna

Okidok. Tampas just nu med sur granne i tvättstugan (alltså, allvarligt, hur kan man ta tvättstugan på sånt jävla stort allvar?!?), listor, listor, listor, bisarra googlingar (alltså herreguuud vad jag är konstig när jag mår dåligt!), illamående, bud som kommer hit med grejor, vaccinationer (har fått en total tvångstanke på att jag måste TBE-vaccinera barnen IDAG!), och en Malmöresa i juni.

Här ska jag förresten bo imorgon och några dagar framöver (om jag inte dör av ångest innan dess):
http://www.donovanhousehotel.com/

Ser ju flott ut. Alla säger att Washington är så trevligt.

Funderar också på en parallell blogg, bara för resan. Den här bloggen är ju inte så publik, jag vill inte att alla FB-bekanta läser här (även om jag inte direkt stängt den heller). Aaaah.

Nä, nu måste jag sticka och handla böcker. Böcker är viktigt.

Älskade älskade

Jag och dottern har svåra tider just nu. Tre dagar ETD, och ångesten rider oss båda. (Jag tror dock att hon är förskonad från den panikvariant som är min följeslagare i livet och som åter visat sitt fula tryne.) Well.
Förutom att jag är sjukt stolt över henne som det är, och att hon redan skriver med små bokstäver och allt så är nedanstående den önskelista från USA jag fick idag av henne, OM vi båda överlever denna resa: