Rapport från pisten

Blå himmel, sol, barn som gör framsteg i slalomåkandets konst varje dag.

Middagar där vännerna experimenterar med spännande raw food, blandat med champagne och gåslever.

Ett svullet knä dock, på dottern, som fick åka sofflift till toppstugan, sitta framför brasan och dricka varm choklad med vispgrädde. Ingen nöd på henne, och förhoppningsvis come back på skidskolan imorgon.

Mja, jag får nog omvärdera sportlov som företeelse. Ganska trivsamt, när man har det såhär.

Fölse i fjällen (-1), daytime

Kläppen med palmer

Vi och the Palms är i fjällen.
Åtta pers i liten liten fjällstuga, men vi känner varandra så väl efter att ha gjort ett antal långresor ihop.
Som kollo! Älskar't!

Kaos

Detta kaos innan man kommer iväg.
Detta kaos.

Sportlovsmeny (vår halva)

Vi snackar middagar...

Lasange (hemgjord och svulstig utan häst åf cårse!)
Choucroûte med salsiccia
Skånsk kalops

och lunch...

Smördegspiroger med köttfärs och svamp
Hembakad pizza
Delizie (canelloni med zucchini, skinka och ost, gratinerad med tomatsås och ost)

Kan det va nåt?

Saker man gör

Idag har jag under eftermiddagen och kvällen...
suttit i en svettig fäktningslokal och känt mig märkligt hemma,
åkt buss till lilla Essingen och köpt ett bättre begagnade  - men något för små - slalompjäxor,
hittat drömskåpet till landet (tack, Kajsa!) efter att ha sörjt gula Billy i ett år.

Nu stressar jag inför fjällen eftersom det ska...
letas reda på undangömda underställ,
packas hjälmar och goggles och borttappade skidstrumpor,
lagas tre middagar och tänkas ut tre luncher att tas med,
laddas ner spotifyspellistor och spel.

 

Dagens sol

Lunch med herr H, en mycket fin vän som klippt ur ett modemagasin från fyrtiotalet.

Dagens pepp!

Röriga resonemang och brutna naglar

Det måste ha med åldern att göra. Den här efterhängsna var-det-inte-mer-än-såhär-känslan, fylld av skuld också, men jag kan ändå inte låta bli den ungefär lika lite som jag kan låta bli att bita på en bruten nagel.

In my head de senaste åren:
"Jaha, det var alltså så här det blev. Vad hände med det... storslagna? Vadå storslagna, jag ska vara så sjukt tacksam - jag är frisk, har friska barn, en fantastisk man, massor av kärlek. Ja, absolut, ja, herregud jag borde vara mer tacksam. Lycklig och nöjd med det jag har. Vem vet vad som annars kan hända liksom. Men ändå... jag trodde det skulle bli något mer... storslaget. Att jag skulle göra skillnad. Bli nåt Speciellt. Jag är ju som alla andra. En suck i världsrymden. En fis i atmosfären. Ja men det viktiga är väl att jag känner mig oftast ganska nöjd med livet i stort! Jo, jo absolut. Men jag är snart fyrtio. Jag tänkte kanske att... jag vet inte. Ska jag börja med nån ny hobby? Skola om mig? Det är ju så mycket jag inte provat. När jag utbildade mig hade jag en vag uppfattning om att jaja man kan väl bli nåt annat senare. Det verkar ju inte riktigt så nu."

On and on.
Däremellan rullar livet på, det är glädjeämnen i det lilla: landet till helgen, ett glas vin och en brasa, barnen får lära sig åka skidor det är bra, jag går all in i virkningen, tårtandet, löpningen, vi har vänner på middag. Och det är ju gott så.

Kanske rör sig min nagel mer åt jobbhållet. Hur orkar folk jobba ett helt liv? Ska jag jobba med det här resten av livet? Ska jag byta jobb? Hur gör man då? Till vad och varför? Vad vill jag? Vad är jag egentligen ute efter? Vad håller jag på med? Lägg ner.

Dags för kaffe.

Min son spionen

Hemma sjuk son och sjuk mor igår.
Den sjuka modern jobbade dock, och lite annat.
Sonen smög under en kvart runt med penna och block och antecknade allt jag tog mig för under denna kvart (ordagrant):

1. Skriver på datorn
2. Jobbar
3. Snyter sig
4. Tittar i papper
5. Pratar i telefon
6. Pratar med en skummis (försäkringsbolaget, min anm)
7. Pratar om en skada
8. Är sur på skummisen
9. Petar på sitt örhänge
10. Tittar på Facbook
11. Pratar med en till skummis (frisören, min anm)

Klockrent.
Nu vet ni vad jag gör.

Käpp i hjul

Min mamma påstod alltid när det hände något jobbigt att hon hade känt det på sig. Och jag blev lika irriterad varje gång, för det är så lätt att efterkonstruera den typen av intuition.

Men de senaste åren känner jag likadant. Det är som om jag kan lukta mig till trubbel. När det inte kommer gå enkelt. Ingen clean cut.

Jag ska inte tråka ut eventuellta läsare, men för att göra en lång histora kort så har naturligtvis mina nya chefer satt sig på tvären gällande det ledarskapsprogram jag blivit utsedd att gå i USA i maj.

Det stinker avundsjuka. Det stinker ovilja att förstå. Och det är väl det som gör mig mest ledsen.

Istället för att hylla, lyfta, ja till och med skryta en smula med att man har en medarbetare som ska vara Sveriges representant i det här prestigefyllda programmet, så trycker man ner, ifrågasätter, förminskar.

Sa jag att mitt mål är att byta jobb under 2013?

Bak-slag

Igår bakade jag trettio semlebullar . Åt fyra (med familjens hjälp). Glömde sen att lägga in resterande i påsar i frysen.

Imorse låg tjusex sorgliga stenbullar och glodde på mig från plåten på köksbänken.

Man kan inte vara utan semlor i februari. Min depp kräver semlor. Kräver.

Så då bakar vi nya.
Hela Sverige bakar nästa.

När man hittar sin grej

Jag tror kanske kanske att sonen hittat sin grej. Kanske.

Självgod och perspektivslös

Jag är ungefär lika störigt nöjd över vårt lantställe som jag (fortfarande!) är över Fältan. Dom som känner mig förstår precis.

Jag kan inte sluta tjata om hur bra det är. Eller sluta fundera på varför inte alla bor i lägenhet i stan och har holk på landet. Bästa kombon ever juh.
Så jävla störigt. Jag vet. Jag har iallafall själv(sjukdoms?)insikt.

"Jaha! Du åker skidor som du åker rulltrappa?"

Dagens citat.
Kollegan förstår plötsligt vad min man menar med att jag åker skidor som en nybörjare (trots att det var sjutton år sen jag började)...

(Eftersom jag alltid ängsligt tvekar en sekund för länge vid rulltrappan. Inbyggt beteende. Sk rädd-för-att-trilla-tantgrej.)

Saker vi gjorde på landet i helgen

Vi hittade lokala bagerifabrikens fabriksförsäljning och fyndade bland annat hjärtformade tårtbottnar för fem spänn. Lilla C gjorde Kärlekstårta och bjöd sina kompisar på.

Episk lördag

Superhärlig helg på landet, med höjdpunkten i en episk lördag där inte ett gnäll hördes från något av barnen på en hel dag. Jag undrar om det nånsin hänt förr?!
Skidåkning i Malmabacken was uppenbarligen the shit, följt av polkagrisbastu, utegrillning av episkt goda hamburgare (bacon, avocado, grillat levain), två kilo godis och Mello... Livet på landish at its best.

Micro-Madeleinekaka

I ett par mikrosekunder kan jag då och då uppleva starka déja-vù-känslor.
Det är nånting med blå vinterhimmel, takdropp och fårgelkvitter, i stan.
Jag tror det är en stark lycko-vemods-känsla kopplad till tillfällen då jag brukade vara hos mormor i "stan". Vemodet som ligger i när det vackra och hoppfulla desperat försöker slå igenom det fula, grå, slaskiga, trista.

Idag iallafall. Sådan känsla.

Klart man då sätter sig på café och jobbar.
Bästa stället.