Läkarna får mig alltid att känna mig onormal. Om mina åkommor säger dom alltid att dom "aldrig sett nåt liknande förut".
När jag som tonåring blev hemflugen från Grekland hade doktorn aldrig hört talas om nåt liknande. Visade sig till slut vara panikångest, och lättnaden när jag insåg att jag inte höll på att bli galen utan hade en ganska vanlig åkomma var bedövande.
Röda svullna hudutslag som dök upp för tio år sen och fick mig att se svårt misshandlad ut, och som dessutom vandrade. Gick ända upp till dermatologen på Karolinska. Docenten och de nio AT-läkarna hade aldrig sett nåt liknande. Fick tio salvor som inte hjälpte samt docentens direktnummer. Inget hjälpte men en dag var dom borta. Nu kommer dom i mindre skov men jag har aldrig orkat söka igen.
Vuxenaknen som kommer och går och alltid består verkar vara just bestående. Ingen vet vad man kan göra åt det. Provat lågdoserat penicillin, a-vitamin och särskilda p-piller. Hjälper för stunden. Sen är det tillbaka igen.
Min sexmånaders-snuva som inte var allergi eller överkänsliga slemhinnor ska nu utredas på öron/näsa/hals. Läkaren hade ingen aning om vad det kunde vara.
Mitt knä som låter. Inget vet varför och jag skiter i det för det gör inte ont.
Jag är bara så fascinerad över hur ganska vanliga åkommor (?!?) kan var sådana mysterier för läkarkåren när man kan lösa så många mer komplicerade saker.
När jag som tonåring blev hemflugen från Grekland hade doktorn aldrig hört talas om nåt liknande. Visade sig till slut vara panikångest, och lättnaden när jag insåg att jag inte höll på att bli galen utan hade en ganska vanlig åkomma var bedövande.
Röda svullna hudutslag som dök upp för tio år sen och fick mig att se svårt misshandlad ut, och som dessutom vandrade. Gick ända upp till dermatologen på Karolinska. Docenten och de nio AT-läkarna hade aldrig sett nåt liknande. Fick tio salvor som inte hjälpte samt docentens direktnummer. Inget hjälpte men en dag var dom borta. Nu kommer dom i mindre skov men jag har aldrig orkat söka igen.
Vuxenaknen som kommer och går och alltid består verkar vara just bestående. Ingen vet vad man kan göra åt det. Provat lågdoserat penicillin, a-vitamin och särskilda p-piller. Hjälper för stunden. Sen är det tillbaka igen.
Min sexmånaders-snuva som inte var allergi eller överkänsliga slemhinnor ska nu utredas på öron/näsa/hals. Läkaren hade ingen aning om vad det kunde vara.
Mitt knä som låter. Inget vet varför och jag skiter i det för det gör inte ont.
Jag är bara så fascinerad över hur ganska vanliga åkommor (?!?) kan var sådana mysterier för läkarkåren när man kan lösa så många mer komplicerade saker.
4 kommentarer:
Ah. Kroppen, ett mysterium. Det intressanta är att detta onormala sedan alltid lämnas därhän. Jag upplever ju precis samma sak med med mina symptom: ingen vet vad det är och alla struntar också i vilket.
Malin: Ja, jag vet. Hemskt! Vet ej hur det funkar men man kunde ju tycka att det borde finnas en sökbar databas med symptom och ställda diagnoser. Nånstans i världen finns det ju med säkerhet nån som har det du har och en läkare som vet vad det är.
Sweet spot syndrom
Vuxnacnen är inte acne utan Rosacea. Jag kan slå vad om det. Finns bra behandling för den utprovad.
Skicka en kommentar