Ja men ja. Jag har tappat inspirationen. Händer det varje höst eller börjar jag bara bli senil?
Ah, det är så mycket i vardagen: dessa jävla omorganisationer, stressen, pressen, ångesten, sonen som mår dåligt och som växlar mellan svår oro som kräver mycket mycket kärlek och tålamod, och en nonchalant "dövhet" som gör en galen. Fyrtioårskrisen, den som skriker inombords: VAD VILL DU EGENTLIGEN?! VA, VA, VA?!!. Pysslet, det ångestdämpande, på gränsen till maniska. Varför sitter jag och virkar enfotade tofflor om kvällarna, tofflor som i dagsläget inte lär få någon make. Löpningen, som var så skör så skör, och det sköra sköra självförtroendet som fick jätteknäcken när jag förra veckan bröt efter en kilometer. Vad fan liksom. Kylan, mörkret. Att inte KUNNA SE UT! Renoveringarna, de pågående. Som verkar vara en del av vårt liv. En familjemedlem. Snickaren till morgonkaffet, målaren utanför sovrumsfönstret.
Och så all denna vilja. Ditt och datt vill jag. Men malandet i huvudet, bruset, tar liksom över. And out. Galenskapen, den milda, höstliga. Jag vet inte jag. Nu måste jag ut och skaffa röd broderitråd. Hejdå.
Ah, det är så mycket i vardagen: dessa jävla omorganisationer, stressen, pressen, ångesten, sonen som mår dåligt och som växlar mellan svår oro som kräver mycket mycket kärlek och tålamod, och en nonchalant "dövhet" som gör en galen. Fyrtioårskrisen, den som skriker inombords: VAD VILL DU EGENTLIGEN?! VA, VA, VA?!!. Pysslet, det ångestdämpande, på gränsen till maniska. Varför sitter jag och virkar enfotade tofflor om kvällarna, tofflor som i dagsläget inte lär få någon make. Löpningen, som var så skör så skör, och det sköra sköra självförtroendet som fick jätteknäcken när jag förra veckan bröt efter en kilometer. Vad fan liksom. Kylan, mörkret. Att inte KUNNA SE UT! Renoveringarna, de pågående. Som verkar vara en del av vårt liv. En familjemedlem. Snickaren till morgonkaffet, målaren utanför sovrumsfönstret.
Och så all denna vilja. Ditt och datt vill jag. Men malandet i huvudet, bruset, tar liksom över. And out. Galenskapen, den milda, höstliga. Jag vet inte jag. Nu måste jag ut och skaffa röd broderitråd. Hejdå.
4 kommentarer:
I hear you dear!
Det är ingen kul årstid nu och allt vardagligt tungt blir så mycket tyngre (och PMS:n mycket längre).
Planera roligheter är mitt ljus i mörkret; resor till värmen, fester med vänner, teaterbesök och spa-mys.
Hoppas du hittar ditt ljus.
Kram
Jag är antagligen inte klok som kommer med förslag på att mer att göra när du redan håller på att koka över, men när jag läste kände jag som att du behöver engagera dig i något lite mer riktigt. (Inte för att det är något fel med att virka enstaka tofflor, men ja … ;))
Du vet vad jag menar och var jag finns, säg till så drar jag med dig!
Känner igen mig. Och känner igen beskrivningen av sonen, precis så är det med vår storebror här hemma. Oro som kräver så mycket, blandat med nonchalans. Och oj oj vad jag vet var han fått den ifrån...
Jag vet en barnterapeut, vilket kanske inte ni är intresserade av men jag vet en i alla fall och man kan ju som förälder boka tid för att rådfråga hur man ska hantera saker som oroar sonen osv.
jag skriver länken så gör du ju precis vad du vill med den, men jag kan säga att jag har haft glädje av det som jag fått med mig av henne
http://www.forsgrenkonsult.se/
Skicka en kommentar