Meteorologi

"Jag är inte bara mamma, jag är meteorolog också."
Väderomslagen. Regn. Sol! Moln... Värme! Isande vindar. Ösregn! Sol! Osv.

På mötet idag satt flera personer och blickade nervöst ut genom fönstret när det började regna och någon utbrast kvidande "åh näjj!, jag som skickade Nisse på dagisutflykt i gympadojjor och munkjacka..." varpå flera andra kom ut som dåliga föräldrar som också hade misstolkat vädret och nu satt där hukande under föräldrasamvetets (icke) allvetande tyngd. Så även jag. Fast jag har lärt mig vara mer pragmatisk och ilandsorienterad about it numer. Barnen i Afrika osv.

Nu strålar solen hursomhelst igen, och jag har lovat mig själv att vara glad och tålmodig, göra hemmalagade chicken nuggets och servera jordgubbar med glass till efterrätt.

Sen ska jag måla naglarna chockrosa enligt nedan, och styra upp sommaren.

Mental omställning ute och i sinne

Hur kan alla andra förutspå så bra och klä sig så efter vädret rätt. Utom jag?
Samma sak varje vår.
Djupt traumatiserad efter månader av kyla och mörker tar det mig mentalt flera veckor att tina upp och våga tro på solen. (För plötsligt kanske den går i moln? Det börjar regna? Blåsa iskalla vindar?)

Men alla andra ba: Låssas som om vintern aldrig funnits, visslar i glajjor och värsta solfräknarna (när fick dom dom liksom??) och lallar runt på stan i precis rätt mängd kläder, typ nonchigt slängd-över-axeln-tunn-vårjacka och lätta skor.

Själv hasar jag runt i svarta Barbourjackan och halsduk, vågar inte ställa undan jodphursen än... och har inte en susning om vad jag hade för vårjacka förra året, än mindre var den befinner sig nu efter halvår av exil på nån vind eller i nån garderob.

Regnets trista melodi

Ganska trevligt mingel på Grand Hotel igår. Men utanför lurade snöblandat regn som blåste in i öronen och under kragen, kylan bedövade fingertopparna. Bussresa med immiga fönster genom stan.

Imorse dimma, underkylt regn, grå himmel. Tröttansikte som bara vill lägga sig ner med kinden mot den smutskalla asfalten och gråta.

Att halka runt i en blötsnöig örfil

Alltså, jag ber om ursäkt.
Men jag klarar inte att vara positiv angående SKITVÄDRET i det här vintertraumatiserade landet.

Igår: En känsla av vår i luften, filt och gasolvärmare och ett glas rosé på en uteservering. (Södra Frankrike)

Idag: Iskall regnblandad blötsnö på hundbajsmarinerade is- och grustrottoarer med vidriga skummiga rännilar som bildar smutsbruna sjöar. (Stockholm)

Min hjärna utarbetar frenetiskt obskyra flyktplaner, vad som helst för att lämna landet som någon där uppe verkar ha spelat bort till Sibiriska steppen.

Obligatoriet

Som sagt, det finns väl egentligen bara en enda helig ko för mig på midsommar, och det är att det ska finnas DENNA sillanrättning på bordet.
Har man inte provat så måste man.
En kontinental men raffinerat enkel kombo av svenska och italienska smaker.

Eller vad säger ni?

Ja, jag älskar detta landet...

Där "juni/sommar" för barnen betyder 4 lager tröjor under regnjacka, galonbyxor och höga vadarstövlar.

Där studenter står i fina, skira, vita studentkläder, regnponchos från Clas Ohlsson och huttrande skriker på flaken i ösregnet.

Där vinterjackan är sommarjackan och dom höstiga jodphursen plockas fram vecka efter vecka ända in mot midsommar.

Där butikernas flipflops och spagetthibandade sommarklänningar hänger hånflinande i skyltfönstren. Vem kan sånt på sig i 7-gradig kyla?

Där juninätter är järnnätter med frost.

Lalalalördag

Lördag med finaste vännerna i Vallentuna, det var byfest i Rönninge by, klappa lamm och grisar, rida ponnys och äta grillad korv i duggregn. Åka traktor och köpa hemvirkade mössor.

Sen varmt, starkt kaffe och chokladbollar i mysiga radhuset, dockteater och saftkalas, låtsaslekar i pippiperuk. Prat om livet och ångesten och längtan till gemensamma resan i vinter. Persiko- och avokadosallad med valnötsvinagrett. Rosévin. Varma hallon, balsam för frusna själar.

Nu ska vi bara försöka enas om att släppa tankarna på den där ångestskapande lägenheten på andra sidan parken som följt oss sen slutet av sommaren. Det kommer att krävas vin. Och flera påsar Ahlgrens bilar.

Sommarväder

Vad är det för ett land där barnen, alldeles mitt i sommaren, går klädda i galonbyxor, jackor och sydväst? Där dom vuxna dock härdar ut med sina vita kallnoppiga soltörstande ben i sommarshortsen.

Mitt i sommaren och mulet är mer regel än undantag. Axlarna hinner aldrig slappna av så mycket av värmelindat välbehag att det når in i själen. Alltid detta tvivel, detta mentala bagage, denna väska, fullpackad med extrakläder, stövlar, galonisar. Alltid den mentala förberedelsen på kyla, regn och inställda grillningar, bröllopsfest under presenning, ösregn i midsommarsillen. Vi tar en nubbe till och låtsas som ingenting. Håller god min, men fryser inombords.

Det var först efter tre, fyra veckor i fjärran östern som den konstanta värmen ristades in i mitt kroppsminne. Som värmen verkligen trängde allra längst in, och gjorde livet lätt. Enda sällskapet en solhatt.

Alla borde få ha det så. Det är synd om svensken.

Midsommar på Väddö

Here we go again

Nä mäh..!
Nääääe.
Vad ÄR detta?!!

Mid-April.
Snöslask.
Iskyla.
Grus.
Galonbyxor.

Sväng No.214

Grå jävla yllefilt

Jag hatar det här vädret.
Som att gå runt i en blöt yllestrumpa.

Jag tappar fullständigt besinningen när jag ska klä på två ungar
femtiotre olika plagg varav de flesta är geggiga, skitiga och drösar grus i hallen.

Jag avskyr att gå i strumplästen på grusiga golv.
Jag blir sur och less.
En riktig jävla bitch faktiskt.

Tur att jag snart ska få släppa fram mitt varma och kärleksfulla jag.