Beslutsmässigt slut

Idag en dag av ångest.
En sådan när jag inser hur ohjälpligt efter jag är.
Hur mycket jag måste komma ikapp med.
Och hur mycket jag glömmer bort.

Efter våndig diskussion igårkväll kom vi fram till att det blir inget nytt kök på denna sidan julen. Vi hinner inte. Vi orkar inte. Det är ändå tusen saker som ska göras. Två badrum som ska totalkvaddas och byggas upp på nytt. Ett liv som nomader under (minst) fyra veckor där vi kommer vandra runt och förmodligen vara sjukt frustrerade över alla grejor som måste med (hej höst och vinter på skola å dagis).

Sex par barnskor inhandlades iallafall igår, så att vi inte står handfallna när kylan och (gudhjälpemig) snön kommer.

Imorgon kommer latrinmannen från kommunen och tömmer överfulla frystoan (så man slipper dippa i barnkiss).

Och jag är i Etuna och bereder en massa viktiga miljonbeslut. Och dagis stänger tidigt, och skolan stänger tidigt. Och det ska vara två utflykter med matsäck, och idrottsdag och kvällsaktiviteter och jag måste boka två flygresor och fixa en långsiktig strategi för mitt verksamhetsområde och familjen måste fixa nånstans att åka den där mittenveckan i oktober när vi inte kan bo kvar här och vi borde boka vårt boende för bokade januariresan och bjuda hem två familjer på middag och ska vi åka skidor i år eller inte...???