Arselbitning som kan leda till långlunch...

Har hört att Kaos-Anna är på väg till Bryssel, eller möjligen redan är här!
Snacka om stalking!

Tyckte just jag såg en skugga smyga förbi utanför altanen...

Erkännande

Jag måste såhär i sommarkvällen påtala att många av mina inlägg och göranden i livet står i direkt koppling till en hel massa människor.

Rödingen till exempel, lagades med total inspiration av "fd +1 trappa"'s make som grillade ljuvliga lättgravade sådana på en nylig middag i Djursan.

Recepten på hallongrottor, smulpajer och muffins publiceras i sin helhet helt med tanke på barnens glamourmor B's glamourkompis P (som jag bara träffat only once!) som vid något tillfälle uttryckt uppskattning över detta.

Tankarna, idéerna föds ofta vid genomläsning av bloggvännernas bloggar; Sabb och Skogis får mig ofta att fästa blickarna vid någon ny genusartikel. Glad i grytan får min hjärna att spinna loss på möjliga matkoncept om utifall byte av karriär skulle uppstå. Anna har genererat ett bitterljuvt beroende. Sonja och stormen har dom bästa suktshoppingtipsen. Alla andra på min bloggroll inspirerar mig också på alla möjliga sätt.

Ville bara säja det.

Bloggnördar emellan

Bloggträffar är fascinerande och härliga.
Var annars får man förmånen att träffa så många olika sorters människor?

Vid onsdagens fantastiska genrep av "Last Night in Vegas" träffade jag, förutom Elvis och Dolly, en nylackad hemmafru, en urtrevlig skådis, en begåvad musikalartist, en läcker kallskänka, en stencool inköpare (som luktade ack så gott) och en tokrolig mediasnubbe. Själv representerade jag den "feministiska grejen", som mediasnubben uttryckte det.

Det är inte illa pinkat.

För en som annars enbart och endast rör sig i likriktade kretsar av håriga, arga, högröda, rabiata feministhäxor här uppe på Öfvre Blåkulla.

Sova med fienden

Jag gillar att utmana mig själv, living on the edge liksom.
Utsätta mig.
Spendera dyrbar egentid på kittlande vis.
Sova med fienden.

Ja, ni fattar ju själva vilken grej.
Det kommer slå feministgnistor.

Konstruktivitet i kölvattnet

Jag vill faktiskt pusha för den diskussion som i kölvattnet på "Anna-debatten" fortsätter HÄR, fast på ett betydligt mer konstruktivt sätt. Tack för det, Frida mfl!

Upprop!

Försök till konstruktivitet:

Icke-feminister! Hemmamammor! Feminister! Fundamentalister! Vacklare! - Hör upp!

HUR FÅ HEM PAPPORNA TILL SPISEN? (Läs: Barnomsorgen)

Eftersom ekonomin inte är ett giltigt skäl enligt föregående debatt (där det framfördes att man "med lätthet" som familj kan dra ner såpass att mamman kan vara hemma i tre år, då borde man rimligtvis kunna gå ner såpasslite att pappan kan ta ut sin lilla hälft av föräldraledigheten)

Jag anticiperar mängder av svar!

The naked truth

Så här var det egentligen. Väldigt väldigt trevligt. Vi åt fantastisk halstrad tonfisk på Pontus by the Sea, drack ett par flaskor rosé och skrattade väldigt mycket. Jag misstänker att några av de anslutande bloggarna tyckte det var en smula märkligt. Stämningen blogwise har ju inte alltid varit på topp så att säga. Anna har ju till och med fått tröstmail för att jag varit så elak mot henne. Fascinerande. Gulligt på nåt vis.

Men jag tror att Anna gillar mig stenhårt. Hon tycker åtminstone att jag har schyssta spiror.

Nej, vi delar inte samma resonemang. Men det gör inget. Hon vet var jag står. Jag gillar henne, hon är cool. Jag tror att hon kommer bli en sjusärdeles feminist såsmåningom.

Övriga bloggers var supertrevliga också. Göte, Quelle, Ting, Kattis och Wennberg. Roligt att träffas!

När cyberspace slår en på käften

När cyberspace kliver ut ur hemmamammadammet och slår en på käften

Surdegsstart (feministpacket)

Ibland förstår jag inte ett smack.
Varför man förbjuder folk att läsa ens blogg till exempel, men helt uppenbart själv läser andras bloggar och väljer att uppröras.
Särskilt som man själv alldeles just lagt näsan i blöt på okändas bloggar.

Hur som helst är det här eller det där inte alls slutet.
Det är en början.

En surdegsstart..?