Ett nödrop om brist på te och sprit och efter två minuter fanns både te (a full range) och te på mitt bord medelst en diskret knackning på dörr.
En vädjan om hämthjälp och vips fanns både ungar upphämtade och hemlagad middag uppdukad i grannhuset.
Drömmen om ett kompishus.
Det är inte utan att man förstår alla Lundsbergare som under studietiden bodde i ett enda stort von-hyreshus mitt i Lund, inköpt av nåns förmögne far.
Tänk så mycket hjälp man kan ge och få.
Och sällskap.
Och stordriftsfördelar.
Det här är fantastiskt!
2 kommentarer:
Du är nog ett radhusämne - också...!
Jag har alltid längtat efter (eller tillbaka kanske, eftersom vi faktiskt bodde i kollektiv en del av min barndom) kollektivhus eller liknande. Egen härd men med många kära nära. Perfekt. :)
Skicka en kommentar