Trodde det skulle gå åt rätt håll.
Trodde att jag skulle spendera dagen sådär snuvmysigt nerbäddad under bolstret och läsa böcker och dricka te.
Vaknade med feberfrossa och slemkräkningar.
Kröp till dagis och skola och ville sen bara sätta mig ner på en sten och dö.
Vacklade hem. Hissen trasig. Stapplade upp sju trappor och drösade sen ihop i en ynklig hög innanför dörren. Resten av dan i ett vidrigt skallebankande, illamående töcken ömsom i halvslummer ömsom i plågad vakenhet. Fick akutinkalla barnvakt för hämtning av barnen som gudssänd levererade dom ätna och glada lagom till Bolibompastart.
En halvtimme senare kom maken hem från Norrland och tog hand om kaoset.
Nu har jag fått både kycklingsoppa, coca cola och choklad.
Och till doktorn bär det av imorgon. Jag gissar på en elakartad luftrörshistoria.
3 kommentarer:
Sicket skit.
Skolstartsvirusen verkar hämningslösa.
Rejäla saker. Långdragna.
Skickar en stor kram.
Stackars! Det verkar vara någon elak variant som går – en bekant är inne på sin andra vecka med megaförkylning med feber!
Fast hon vet inte hur man tar det lugnt, så hon försökte jobba sig igenom det ... Därav säkert den långa sjukdomstiden.
Hurra för såna bra barnvakter, förresten!
Ja det är skit! Och verkligen elakt virus - har sällan varit med om en sån knock-down-förkylning.
Ja, barnvakten är en pärla.
Skicka en kommentar