Tusen nålar

Mina kollegor tycker nog jag ska komma tillbaka till jobbet snart.
När jag inte är där utan hemma sjuk och har tråkigt (och jobbar)
har jag en... lätt irriterande tendens att spamma dom med eoner av mail. Tusen frågor. Påståenden. Saker vi måste göra.

Samma sak när jag var i Bryssel.

Jag vill liksom, likt en irriterande terrier, så gärna vara med, veta vad som händer, höra det senaste. Och när jag inte kan det så skickar jag tusen nålar via epost.

-"Men va fan, kom tillbaka nu. Vi orkar inte längre!"

Kvinna i säng.

Trettiosexårig kvinna i säng.
Obscena mängder kleenex och mentolfylld nässpray.
Man roar sig med datorer och internet och makens Iphone-appar.

Fem små apor

En liten mamma dåsade i sängen.
Mamma ringde doktorn, doktorn sa:
Ät lite Kåvepenin och droppa Fucithalmic
så ska det nog bli bra.

I wish.

På sämringsvägen

Igårkväll ingen feber.
Igårkväll släppte järnbandet runt huvudet, och dom där glödande spetten bakom ögonloberna något.

Imorse kunde jag inte öppna ögonen.
Totalt igenklistrade av en gulmojjig gucka.
Och när jag tvättat bort joxet och sprättat upp ögonlocken möttes jag av två knallröda och svullna bollar som stirrade galet mot mig i spegeln.

WTF???!!!

Inväntar nu tid hos doktorn och hopp om att det är något bakteriellt så att jag kan få lindring och vändpunkt.

Jag ska ju träffa galsen och dricka champagne i helgen.

Fi fan.

Trodde det skulle gå åt rätt håll.
Trodde att jag skulle spendera dagen sådär snuvmysigt nerbäddad under bolstret och läsa böcker och dricka te.

Vaknade med feberfrossa och slemkräkningar.
Kröp till dagis och skola och ville sen bara sätta mig ner på en sten och dö.

Vacklade hem. Hissen trasig. Stapplade upp sju trappor och drösade sen ihop i en ynklig hög innanför dörren. Resten av dan i ett vidrigt skallebankande, illamående töcken ömsom i halvslummer ömsom i plågad vakenhet. Fick akutinkalla barnvakt för hämtning av barnen som gudssänd levererade dom ätna och glada lagom till Bolibompastart.

En halvtimme senare kom maken hem från Norrland och tog hand om kaoset.
Nu har jag fått både kycklingsoppa, coca cola och choklad.
Och till doktorn bär det av imorgon. Jag gissar på en elakartad luftrörshistoria.

Huka er, bönder!

Nu är huset* plötsligt utlagt igen. Med nytt utgångspris. Ganska nära vårt sista bud innan mäklaren struntade i det/säljarna lackade ur. Det sist vi hörde var att säljarna skulle snikrenovera och gå ut på samma pris igen.
Är det inte konstigt att mäklaren inte hör av sig när nu skiten är ute igen?
Vi som, för hundrasjuttioelfte gången, skrotade husplanen och gick på Karlaplansvisning i helgen.

Min jakt- och nedläggningsinstinkt vädrar morgonluft och välbekant habegärspirr i magen.

Huka er, Lidingöbönder - här kommer skåningen!

Eller?