Igår smörstekt kantarelltoast med löjrom, lättgravad röding med nypotatis och romsås, och så en liten hallon- och blåbärspaj med vaniljglass till dessert.
En härlig middag med vänner sen förstingarnas babysim. Tyvärr med inslag av sonens dåliga humör och tjurskallighet. På efterkvällen när gästerna gått satt föräldrarna uppe och googlade på explosiva barn, och pratade länge om hur tärande denna period har varit och är. För alla.
Idag vaknade vi, drog in kubikmeter med luft och höll andan. Men... inget hände. Vi åkte lugnt och städat till auktionsverket, till möbelaffären, till sushihak, till växthus och café, och avslutade med trerätters (melon & serranoskinka, fetaostbiffar med färska rödbetor och parmesanmos) som en helt normal familj. Eller snarare onormal. Vi stirrade båda misstroget på sonen som inte bara helt frivilligt satt still och åt all mat, utan även konverserade på ett avslappnat och roligt vis. Vi hade trevligt. En hel middag! Tror aldrig det hänt förut.
2 kommentarer:
Är det inte bara att ni haft MYCKET på gång i vår? Nytt hem, sista dagistiden, tid utomlands med nytt språk osv osv.. det snurrar väl i den lilles huvud litgrann kan man tänka. :) Även positiva upplevelser tar tid att smälta. (guud, jag låter som nån j-ddra bok!)
Jo, säkert, men också en kombo av hans personlighet och åldersfasen tror jag.
Jobbigt hur som.
Skicka en kommentar