Det var väl egentligen inget särskilt som hände.
Faktiskt.
Bara en radda saker som i kombination gjorde mig låg och svag.
Hade till exempel hoppats på sällskap till konserten. Hade bestämt nåt. Trodde jag.
Men efter fruktlösa sms så åkte jag slutligen dit ensam.
Har alltid ogillat att känna mig obekväm, och det var vad jag gjorde nu.
Fullt vid alla bord av familjesällskap som gnagde på grillade kotletter, ungar som härjade runt, pensionärer som bänkat sig och paxat platser. Men inte tillräckligt mycket folk för att inte märkas.
Jag tog ett glas vin och ställde mig längst bak.
Kände ingen.
Kände mig Obekväm.
Då får jag plötsligt syn på en av dom jag trodde mig få sällskap av. I sällskap med andra. Och vid deras bord fanns ingen plats ledig. Synd. Vi kanske kan snacka sen.
Och så hela Jakobgrejen. Han spelar, men med alla ungar som härjar runt, alla pensionärer som lallar med och stampar med foten, kyrkoherden som kör sina sånger emellan, lysrören tända i taket. Nä, det var liksom... fel.
Och så sen. Efteråt. Står jag och pratar med 'sällskapet', den som låtsades som ingenting, och det är en konstig jargong på gång, och alla andra försvinner hem för att lägga barnen. Plötsligt är det bara vi kvar. Vi och Jakob, hans gravida sambo, kyrkoherden och hans fru och barn. Som står och snackar. Om deras kommande bebis. Som kanske ska heta si eller så. Om hans kommande turné. Om Plura. Och allt känns mycket märkligt. Och jag ba: "Ää, jag har lyssnat på din skiva i tjugo år." Och han ba "Eh, oj. Hoppas du har hunnit med nåt annat emellan." och jag känner att jag inte alls vill vara där och prata om Plura som jag inte ens gillar, så jag säger hejdå och går.
Kanske ska man inte träffa sina ikoner.
Framförallt ska man ha sällskap, peppsällskap, ha haft en trevlig kväll och inte gått runt och känt sig som en utomjording en halv dag.
Så var det.
(Vill påpeka att jag är extremt labil för närvarande.
Som alltid.
Inför en resa iväg från familjen.
Därav min helt överdrivna sensibilitet avseende svikande sällis till en muppkonsert på kyrkis.)
9 kommentarer:
ojdå. Jag förstår din ångest ändå. Att möta sina ikoner är kanske inte fel, men jag tror att det jobbiga blir när man "erkänner" att de är ens ikoner... Jakob var med i nåt tv-program jag såg för ett tag sedan och då upplevde jag honom som ganska "svår" och inte så framåt eller speciellt stolt och utåtagerande vad gäller hans egen musik. Men, vad vet jag. Tråkigt att du blev ledsen. Kram.
Jobbigt när det blir fel!
Känner igen mig... Inte i att träffa ens ikoner, för det har jag aldrig gjort. Men att känna sig obekväm när man vill ha en trevlig kväll. Blir liten och osäker och hamnar tillbaka på en plats jag trodde jag hade lämnat bakom mig för länge sedan.
Vill du ha en annan upplevelse av Jakob så är du varmt välkommen att hänga på 20 augusti när han spelar här i Gävle. Jag har bestämt mig för att gå även om jag får gå ensam... ;-)
Kram!
Men ett fint inlägg Jennie, förstår dig.
Men du är inte alls konstig som reagerar på det oblivna sällskapet!
Jag hade fan knappt orkat masa mig iväg, och om jag gjort det känt mig precis lika borta och malplacée som du gjorde.
Skulle tro att han ofta får höra just sånt du sa. Med tanke på att den blivit vald till 1900-talets bästa skiva och så vidare. Att han sedan verkar ha drabbats av någon ... tja, vad ska man kalla det? Musikrelaterad psykos? ... och inte verkar kunnat hantera det enorma gensvaret, det kan väl inte vara någon anledning till att inte berätta hur mycket man älskat och älskar skivan?
Nä.
Har hört andra som också blivit besvikna efter att ha mött denne ikon i verkligheten, så du är i gott sällskap, eller hur man ska säga... Var inte ledsen! /Kicki
SOM jag känner igen den där beskrivningen av att känna sig Obekväm. Tror det är väldigt vanligt när man tar sig för att gå på något ensam där man knappt känner någon. Lägg på detta att bli iggad av någon man försökt få sällskap av. Vem som helst skulle regredera till åtta-årsåldern igen.
Tycker det var tufft att gå ändå!
Så bra innlegg. Sånn kan det bli her også, en gang i blandt. Ekkelt. Men vi tåler det, gjør vi ikke?
kram.
och trevlig resa.
jag ska berätta en hemlis om din ikon. sen. när vi ses. han var min idol också. då. men skivan är fortfarande bra. synd att han inte kan hantera upppmärksamheten.
kram igen.
Skicka en kommentar