Hörde talas om en arbetsplats där ingen ville ta på sig nya arbetsuppgifter av rädsla för att uppfattas som om de hade för lite att göra. Där alla sitter och vaktar på sina kontorsstolar till sju och kommenterar den som går vid sex med "jobbar du halvtid eller?". En arbetsplats där stämpelklockan blev en frälsning, här ser du svart på vitt hur många timmar jag varit på kontoret!
Just det. Hur många timmar du varit på kontoret. Men vad har du gjort alla dessa timmar? Det finns inte en människa som kan vara kreativ och produktiv och leverera tio timmar per dan. Man funkar inte så. Vem försöker man lura?
Visst beror det delvis på vilken sorts yrke man har.
Men till stor del på vilken kultur som odlas och kultiveras på arbetsplatsen.
Jag blir misstänksam mot arbetsplatser som ovan nämnda.
Tänker att alla sitter och bevakar sina områden, men ingen gör särskilt mycket nytta.
Tänker att jag älskar min frihet - på mitt staliga verk! Där folk är överallt och ingenstans och vem bryr sig? Där det målstyrs och levereras. Med maximal flexibilitet. Där man kan jobba en lördag i New Delhi men vara med på barnens lediga halvdag en torsdag.
Kvantitetstid är inte samma som kvalitetstid.
Är inte samma när det gäller att dela föräldraledigheten (så fick jag in det!), och är inte samma när det gäller arbetade timmar heller.
Sådetså.
4 kommentarer:
Jobbar ju numera också på statligt verk och har gått från helt oreglerad arbetstid där jag själv förfogade över när jag var där och var jag jobbade, detta, tyvärr, utan någon direkt målstyrning...
Till en målstyrd organisation med handläggarrutiner och fasta arbetstider där vi skall vara på kontoret mellan 9-15 och annars får flexa. Alla avsteg från denna ram skall godkännas av närmaste chef.
Kan säga, efter snart fyra veckor, att det är både plus och minus. Jag presterar bäst på vissa tider vilka inte nödvändigtvis infaller inom 9-5. Jag läser och tänker t ex allra bäst ute på café med sorl runt omkring men ingen som stör mig direkt. Men gud som jag älskar alla våra rutiner!
Fast borde det inte gå att kombinera med fri arbetstid, eller kommer folk sluta jobba då?
För oss är det "medfött" eftersom vi från början var en "distansarbetande myndighet" och alla rutiner lades upp efter det. Jag tror det är en grundläggande skillnad.
Och att folk skulle sluta jobba... Man gjorde en stor utvärdering av vårt sätt att jobba på distans efter 5 år, och det visade sig att det snarare var tvärtom. Folk tenderade att jobba för mycket! Datorn var på jämt, och man var uppkopplad hela tiden. Folk satt och mailade sent på kvällarna. Skickade rapporter en lördag. Osv. Så vi har istället fått jobba med att försöka hjälpa somliga att skilja en smula iallafall på jobb och fritid.
Och dom som ev missbrukar ett sånt system, och inte jobbar, det är ju människor som inte jobbar även om de hade suttit på kontoret 9-5. Går ju att surfa på Aftonbladet även från kontorsstolen s a s.
Skicka en kommentar