Denna långhelg ett liv

Denna långhelg ett liv.
Varmt väder, grillning i parken, vino fino och umgänge både near and far.
Samt en hel del ångest för allt som måste fixas nu när hantverkarna äntligen - efter 1,5 år - slängde in handduken, klappade byggdammet av händerna och sa att dom var klara. Sådär bara. Vi som vant oss vid att ha snickarsällskap till frukost.

Två barnrum som ska organiseras och inga ursäkter för röran längre.

Imorgon äter vi jordgubbstårta och firar nån slags dag.

Tysken, rysken, och Bellman

Är så innerligen trötter på damm.
Tredje gången nu som vår nyrenoverade lilla gästtoalett är totalt igengeggad med det finaste av geggiga dammpartiklar.
Och det letar sig in genom alla springor.

Andra veckan med tysken, rysken och Bellman. Och dom verkar behöva minst en vecka till.

Ett och ett halvt år av renoveringar. Både närande och tärande måste jag säga.

Nu matthämt!

Hälgen

Shit, vad jag är lättflörtad.
Lite sol bara, och värme, så att axlarna sjunker en smula, och så vips.
Leendet inside.

Härlig helg i Sörmland med nyvärpta ägg och tryggt och njutbart värdskap som bjöd på vin i mängder och en fantastisk hemrökt lax samtidigt som barnen fick springa som kalvar på grönbete på ängarna. Och solen i ansiktet. När armfjunen börjar ljusna. Den känslan.

Söndagen har hittills bjudit på både soff-försäljning, dillgravad röding, kulörta lyktor och puttekulspel på äkta mattan.

Nu ska det röjas i gamla köket in order for tomorrow's demolition men som ska in i gamla köket och spränga. Så att den röda Westwood-tapeten äntligen får sin prime time.

Nu.

Det är mellanösternbeställningar inför prinsessbesök, beställning av toasitsar, beställning av smörgåstårtor, planering av klassträff, och så snicksnack med snickare och elektriker på det. Dosor och trafor hit och dit. Åttahundrafemtio kilo kök dumpat utanför på gatan. Läderflärpsletning. Tillbaka till mellanöstern.

Och jag har svart klibbdamm under fötterna.

Det svarta klibbdammets hämnd

Att under en hel helvetisk höst av stambyte ha lyckats undgå det ökända dammet är måhända en bedrift i sig. Men aldrig att det var mer än vanligt grådamm när man drog med ett finger över möbeln.

Igår skulle dom bara riva ner en liten vägg mot en garderob.

När jag öppnade dörren hem var luften liksom tjock och glittrig av partiklar.
När jag öppnade toadörren var allt, ALLT, i den nyrenoverade muggen täckt av ett lager svart klibbdamm. Badrummet likadant. Hallen. Köket. Dra med en våt trasa och dammet förvandlades till ett vidrigt segt klibbande gegg.

Med två snöblöta viftade barn i släptåg ringde jag herr C och bröt ihop.
Sen kom han hem, gjorde sin vanliga hjälteinsats, och jag kunde dra till Piastowska utan vidare ångest.

Men jösses alltså. Det svarta kleggdammets hämnd.
Vi ska alla uppleva det.
In one way or another.

Att slägga en vägg

Kobenet är här.
Imorgon kommer Rivarna.
"Har vi otur åker hela väggpartiet med, det är bara en jädra massa slagg i väggarna här som bara rasar när man släggar i det."

Spännande att komma hem imorgon!

Utspridda delar av Kök

Nu har vi nya luftslussar i lägan.
Härliga, fladdriga, än så länge rena plastskynken som kyskt täcker både det ena och andra.
Kylskåp och spisar och kåpor och diskmaskiner utspridda i alla rum.
Och på onsdag kommer ett ton kök att anlända.
Kvällen här hemma i våningen ägnades således åt att märka ut eluttag och brytare, lite på en höft: "tror du man vill stå här eller här och vispa? Nä, men där ska vi ju ha malmaskinen! Jaha men kan vi sätta en dimmer under här då? Inte fan vet jag!"

Det här är vårt tredje (fjärde faktiskt, men nummer tre och en halv var litet och inte till oss) kök. Nu börjar vi lära oss. Att man aldrig kan få tillräckligt många uttag. Alltid dubbla. Att arbetsyta är A och O. Att aldrig kompromissa i detaljerna, man ångrar sig alltid om man snålar.

Och hey! Det här är en västanfläkt i sammanhanget! Vi har både vatten och avlopp och kärlek i huset! En köksrenovering i ena delen bekommer mig inte ett dugg. Och snickaren har hört mig fisa i hallen förr.

Midvinternattens köld är hård.

Kroppen börjar ta en smula stryk. Av stressen, kölden, renoveringarna, resorna.
Är trött och tom.
Rinnsnuva och magmuskeltränande förkylningshosta.
Svullen mage; jag väntar blod.

Nu tar jag mig igenom.
Dagarna, mötena, åtagandena, tvättvikningen, klädhögarna, hämtningarna, lämningarna, middagstiden. Och längtar ledighet så att hallucinationen är nära.

På plussidan att all äcklig skitig papp som klätt vårt trapphus sen mitten på augusti plötsligt är borta. Hantverkarna droppar av en efter en. Idag överlämnades vårt badrum - fortfarande småsaker kvar; en fog här, en brytare där - men i princip klart! Från noll till två fungerade små hemlighus på mindre än ett dygn. (Eller tre och en halv månad... om man vill vara sån.)

Nu tar den roliga renoveringen vid. Köket. Barnrum två. Tankarna på onödiga lyxinköp som rådjurslampor och vinkylar.

Men först. Julvila.

Tre dammråttor i en smäll

Nu är vi inne på att grisa ner oss ordentligt när det ändå hålls på.
Köra trippelkaos.
Göra nya köket samtidigt som de båda badrummet och gamla köket gås loss på medelst hacka.
Isåfall är det bråttom.
Isåfall måste vi ha en köksritning klar och beställa imorgon.
Tålamod har aldrig varit min tekopp, och jag är ivrig påhejare av nya inriktningen.

Ångest och kaos i elva veckor, men sen toppfräscha muggar och splajdans nytt kök.
Mja. Kan funka som målbild.

Begynnande hemvändarångest

Stamrenoveringen upphandlad, drar igång i augusti och håller på till december.
Alltså hade vi, ur den aspekten, ingen nytta av att vara borta tre månader under våren.
Jag hade visserligen räknat ut det, för jag vet hur sånt där alltid drar ut på tiden.

Full hjärnaktivitet pågår kring hur vi ska kunna minimera hemmavaron under denna tid. För det är inte så kul med provisorisk latrin i hallen och dusch i källaren samt damm damm damm all over. För att inte tala om ljudet. Varje dag 07-16.30.

Och när det väl är över, ja då så ska vi skaffa oss ett kök.
Riva lite väggar. Bygga sovrum.
Vi lär ha hantverkare in och ut fram till början på nästa vår.
Och då, som maken säger, så är det snart dax att sälja...

Emotionell smälta

Känslomässig bergochdalbana. Nyss känns allt toppen fint och hunky dory. Sekundsenare än nyss känns allt nervöst förfärligt och what the F:igt. Förmodligen rätt naturligt med tanke på att vi befinner oss i en tornado av saker-som-händer, omringad på alla fronter i renoveringsträsk, bygganmälningar, styrelsefjäsk, städ- och saneringar, pack- och flyttkaos, utomlandsflytt, skolval, resor och omorganisationer. Här gäller det att navigera säkert och inte tappa fokus.

Uppe i nya lägenheten nyss och nu sitter vi båda och deppar. Fattar inte hur dom ska hinna klart till torsdag lunch (vilket är allra allra senast) så att vi kan ta dit sanerarna inför inflytt tidig fredag morgon. Det blir hur fint som helst, men det känns som galet mycket kvar. Hey, nu är det ju inte jag som är byggledare va, men det är svårt att inte lägga sig i planeringen. Dyrt som fan är det också.

Barnen bröt/rök just ihop och sitter nu medelst tvång nertryckta i varsin soffände framför "Vår vän Kalle".

Nä. En kopp Zoegas på det här.
Ho ho.

Bajsbakterier

Min man har lättare bacillskräck.
Inget han erkänner sådär direkt, men man fattar ju grejen när han backar ut från restaurangtoaletten och kung-fu-sparkar upp dörren utan att vidröra något.

Idag kom ett mail, apropå vår pågående renovering.

"Älskling,
Badrumsgruppen har 20-50% på sitt sortiment.
Ska vi ta och slå till på en rörelsestyrd kran till gäst-WC:t?"

Hårdfakta om holken

Jo, så här är det:

En 4.5:a på 107 kvm, kommer efter omdisponering bli en 5:a med tre sovrum och en större kök. Matsal och vardagsrum. Badrum och gästWC. Fönster i tre väderstreck. Balkong i söder. Högst upp i huset på 7 trappor, med utsikt över parken, Öfvres takåsar och mitt älskade Fältan. Knappt hundra meter från nuvarande holk. Samma tant har bott i holken i trettio bast så allt är bevarat från svunna tider. Kåken ska stambytas nästa år och då passar vi på att totalrenovera badrum och toalett. Köket flyttar vi som sagt. Ongarna får varsitt sovrum, vi får en större yta, vi slipper fatta jobbiga husbeslut och byta-dagis-ångest och alla är glada och nöjda. Ett tag.

Besatt av svala marmorgolv

Besökte nyöppnade kakelmeckat "Centro" efter lunchen igår. Italiensk sten när den är som vackrast. Mosaiker, turkiska stengolv i snirkliga mönster, marmorplattor, glaskakel.

Blev sjukt sugna på att renovera.

Fick med prover hem, schackrutigt marmorgolv i badrummet har vi funderat på länge. Men eftersom vi kanske inte ska bo kvar så himla länge just här...