Att under en hel helvetisk höst av stambyte ha lyckats undgå det ökända dammet är måhända en bedrift i sig. Men aldrig att det var mer än vanligt grådamm när man drog med ett finger över möbeln.
Igår skulle dom bara riva ner en liten vägg mot en garderob.
När jag öppnade dörren hem var luften liksom tjock och glittrig av partiklar.
När jag öppnade toadörren var allt, ALLT, i den nyrenoverade muggen täckt av ett lager svart klibbdamm. Badrummet likadant. Hallen. Köket. Dra med en våt trasa och dammet förvandlades till ett vidrigt segt klibbande gegg.
Med två snöblöta viftade barn i släptåg ringde jag herr C och bröt ihop.
Sen kom han hem, gjorde sin vanliga hjälteinsats, och jag kunde dra till Piastowska utan vidare ångest.
Men jösses alltså. Det svarta kleggdammets hämnd.
Vi ska alla uppleva det.
In one way or another.
2 kommentarer:
Isch. Slagg. Ni hade slagg i väggen. Blä!
Ibland är det fördel att bo i 1880-talskribba. Inget slagg, bara plank och vass (och tegel, förstås).
What? Känner inte heller till. Puh. Tycker den "vanliga" dammet är illa nog. Urk.
Skicka en kommentar