Ja vad sade dom egentligen?
Intet nytt under solen i miljöteknik-Sverige heller.
Samverkan, jo visst.
Efter lite kindpussande och bullriga skratt klapprade jag iväg mot Gamla Stan och dom Smartaste/Snyggaste (tjejorna kan man knappt skriva längre, när börjar det bli patetiskt? Får man säga det till 40?) som jag har känt i eeevigheter. En sjuhelsickes tryggkänsla i det.
Från ministrar till vänner till barn som ska hämtas. Unge Herr Glader och Unga Fröken Surer, en klassiker på eftermiddagen. Lyckligtvis (eftersom maken är i Kalmar) hade jag trollat fram hemgjord lasange ur frysen så allt det där gick som en dans. Nu ligger det två kalsongknattar uppochner i soffan och tittar på Djungeldjur.
Livet livet.
1 kommentar:
Har oxå funderat över när det ska kännas naturligt att sluta. Men vi fortsätter väl åtminstone till 40...:-)
Skicka en kommentar