'Ja!', säger dottern, 'för du har ju oss, och pappa och tokfarfar och mormor och alla kompisarna på jobbet - dom där kållegårna som heter Sonja och sånt - och dina kompisar!'.
Ja såklart. Och min sorg är heller inte av det förkrossande slaget. Mer lågmäld, som ett lågtryck över tinningarna.
Jag har sörjt min far i många år. Lite i taget. Särskilt sen hans demens och Alzheimers tog över och gjorde honom trött och sjuk och väldigt gammal. Han var 91 år i år.
Men det är ändå med blandade känslor jag här sitter beachside i Florida med en frozen marguerita mitt på blanka eftermiddagen och blickar upp mot molnen. 'Där mamma! Där är han! Ser du molnet som ser ut som en ängel!'
Och fastän han var sparsam med spriten, bibelbältist till födseln, tror jag han ler lite när jag höjer det poolanpassade drinkglaset i plast och skålar tyst med honom för livet.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Location:Florida
1 kommentar:
Vad fint skrivet.
Skicka en kommentar