Du-hu-huu ska skriva "SAAAARA"!

Å, när man själv mot allt bättre vetande dras med i barnets trötthetsloop.

Sonens veckoläxa. Men först ska han bara... äta. Kolla på Boli. Äta igen. Gå på toa. Pilla lite med nåt. Kissa. Och så vidare.
Kvart i åtta satte han sig äntligen ner. Och kastade pennan i väggen. Plötsligt kunde han inte skriva "Sara". Han som skrev en saga om en "tusenfoting" häromdan. Nu skulle jag skriva "Sara". Nä, jag skulle inte bara skriva "Sara", jag skulle göra läxan åt honom.
Eller hur.

Så plötsligt befinner jag mig i tornadons öga - det skriks och smälls i dörrar, snörvlas och bölas högljutt. Kastas pennor och sudd. Snoras. Bönas. Bes. Och så börjar vi om proceduren. Fyra gånger. Slutligen skrev han "Djävla Sara satt i den förbannade skogen!" och så var det bra med det.


(Nä det gjorde han såklart inte. Men det hade varit för situationen passande.)

Salladssoppa, I give you

Salladssoppa by Knut & Carla:
Några rispapper
Några salladsblad
Lite morötter och gurka "julienne"
En touch av koriander
En halv glasstrut "Cornetto"
Lite toapapper
Rör om och njut medelst sugrör.

Kvällsepisod

Igårkväll, runt nitton.

Jag rullar ner persiennerna i sovrummet och blickar ut genom fönstret en kort sekund.
Registrerar två chict svartklädda tjejer som promenerar i regnet. Funderar faktiskt en halv sekund på vart dom skulle. Finklädda. På väg upp för gatan.

Det går en halvtimme. Det knackar försynt på dörren. Jag hinner tänka hundra tankar på den halva sekund det tar mig att nå fram till dörren; 'har jag missat ett styrelsemöte, är grannen sur över att jag slängt blöta galonisar i en hög utanför dörren, är det en galen styckmördare som sett att det lyser i fönstret'. Jag kikar i titthålet och där står dom. Tjejerna.

Jag öppnar dörren och två väldigt vackra tjejer i tjufemårsåldern tittar på mig med vaken blick. Det ligger grusiga galonbyxor mellan oss, det luktar bajsblöja ur en mot ytterdörren lutad soppåse, jag har håret uppsatt i hemmatofs och går runt i säckiga trikåbyxor.

Jag får ett leende och en pamflett om existensiella frågor. Vad Gud och Bibeln kan göra för mig, för att lindra min existensiella ångest.

Det är en lätt surrealistisk episod.
Jag och Jehovas vittnen.