Jag känner mig en smula dränerad på skriftlig inspiration.
Har som sagt lite svårt för plötsliga kast från högt jobbtempo till högt jultempo och sen ingeting. Ett slags ångestfyllt limbo. Man ska slappa och ha det skönt och ladda nån slags batterier, men det funkar inte för mig.
Slappandet handlar mer om att hitta på sätt att aktivera barnen och därmed hålla dom från bråk och tjafs, samt att plötsligt bli smärtsamt medveten om allt vi ligger efter med hemmavid. Kartonger som ska sorteras, grejer som ska upp på vinden, kläder och tvätt och disk. Allt som måste köpas och förberedas inför renovering etapp 2 som drar igång på måndag. Köksbygget.
Och samtidigt ska man vara så oändligt tacksam. Glad och positiv och inte gräva ner sig i sånt som kunde vara värre. Vara storsint och förlåtande.
Jullov. Jag vet inte riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar