Känner mig som klubbad med en fryst lammstek i knoppen. Helt borta.
Sov i omgångar igår och lyckades ändå sova nio timmar i sträck på natten. Lämnade kidsen på dagis halv elva... Hann precis till mitt möte klockan elva.
Brrrr.
Och tiderna är gråa och fuktiga men på insidan av husen händer det lite saker.
Och på onsdag reser jag igen - i tid och rum - tar flyget ett dygn till Skåne och äntligen min moders flytt. Ska vara nån slags moraliskt stöd åt en person som slängt en lur i örat på mig och sedan inte hört av sig på en månad.
Livet, livet.
3 kommentarer:
Och hur var det nu; när är du tillbaka i verkligheten? Dags att ses...
Kram kram!
Jo nu börjar hjärnan trilla på plats...
Ses gärna! Mailar dig...
Lycka till eller vad man säger, hoppas att det går så smidigt det kan.
Skicka en kommentar