söndag 22 november 2009

Försmak

Senast vi flyttade, maj -05, hade vi blott ett barn och detta barn var en spädis på sex månader som låg i vagn. En vagn som man kunde ställa ifrån sig och flytta vid behov. Då minns jag att jag tyckte det var värsta flytten nånsin. Då visste jag inte vad jag vet nu.

Typ att vi har mest pinaler i hela universum, och att börjar man dra i en tåt för att rensa så faller en hel världsdel av skit över en.

Eller att det är fullständigt omöjligt att stagea och packa med två förskolebarn i närheten. För att jag förvandlas till en psykotisk vrålapa.

I snart två dagar har vi burit ner möbler, burit upp möbler, packat ner lösöre och försökt göra fint inför morgondagens fotografering. Två dagar och ett par gudasända timmar med på lekdejt bortlämnade barn, och jag är HELT jävla slut. Redan. Och flytten har inte ens börjat.

4 kommentarer:

Garderobiären sa...

Been there, done that! De goda nyheterna är att de ni just gjort vad by far den värsta biten för oss. Alltså, det var inte SKÖNT att göra själva flytten sen, men det var fakstiskt lättare än den där vansinniga städa/rensa/flytta undan-karusellen. Lycka till! :-)

L. sa...

Alltså, hur fort gick det där egentligen?! Grattis till det nya och lycka till med resten av flytt/pack/piff!

Bloggerskan sa...

Du har min fulla sympati. Och jag håller med Rusty. Stageingen är värre än själva flytten. Särskilt när man, som jag, har en karl som inte fattat konceptet med att det skall vara så lite grejer som möjligt framme. (Kanske för att jag annars brukar köra en helt annorlunda princip, genom att strö väldigt mycket grejer omkring mig...) VI bävade för att någon skulle be att få se källarförrådet under visningen...

Tjockalocka sa...

Rusty: Det låter hoppingivande! Kommer nog bli ett par jobbiga veckor framöver - ska rensas ytterligare PLUS städas noga (syns ju inte på bilderna) inför själva visningen 6 dec, och sen nojjas över en förhoppningsvis hetsig budgivning, men sen kan man väl pusta ut ett tag och ha det så rörigt man vill.

L: Jo, det är ju så. Man kollar förstrött på Hemnet, går på en visning, och pang är man inne i en budgivning och skriver kontrakt. Galet.

RF: Min man är den rabiata i vår familj, när det kommer till stageing... ALLT ska rensas bort. Ser nu ut som ett spartanskt hotell hemma hos oss. :-)