Ibland när jag jobbar hemma får jag ett lätt tryck över pannan. En märklig förlamning i hjärnbarken, ett suddseende som påminner mig om mina två korta karriärer som mammaledig. Jag minns detta svaga bultande, denna längtan ut, denna känsla av att sitta mellan dessa väggar och höra livet pågå där utanför. Medan jag ammade, torkade kladd, halvsov med dregelöppen mun brevid en bebis eller bytte blöja.
Och dom tusen sakerna ligger på exakt samma utspridda platser på eftermiddagen som på morgonen. Trots ofta goda intentioner att 'nu när jag ändå är hemma så ska jag på lunchen plocka ur diskmaskinen eller nåt annat konstruktivt'.
tisdag 18 augusti 2009
måndag 17 augusti 2009
Inleder hösten 2009
Kanske åker en jobbsväng till Staterna i höst.
Var vad jobblunchen idag resulterade i. I övrigt kommer det under hösten vara lite mindre spännande ställen än vad våren bjöd på; olika obskyra städer i Polen, och så en kortis till Köpenhamn. Zambia är ett wildcard, men det tror jag inte det blir.
Och så har jag aktivitetstänkt. Ska verkligen ställa in mig för upprop hos min gamle knasige smed, som jag saknat valsning och betning! Och sonen får gå på tennislekis om han vill, men han har inte bestämt sig. Maken ska prova vin och ta jägarexamen. Sen ska vi försöka dansa lite argentisk tango samt gå på teater. Detta, och så det att jag bestämt mig för att skaffa ny bostad innan årets slut.
Var vad jobblunchen idag resulterade i. I övrigt kommer det under hösten vara lite mindre spännande ställen än vad våren bjöd på; olika obskyra städer i Polen, och så en kortis till Köpenhamn. Zambia är ett wildcard, men det tror jag inte det blir.
Och så har jag aktivitetstänkt. Ska verkligen ställa in mig för upprop hos min gamle knasige smed, som jag saknat valsning och betning! Och sonen får gå på tennislekis om han vill, men han har inte bestämt sig. Maken ska prova vin och ta jägarexamen. Sen ska vi försöka dansa lite argentisk tango samt gå på teater. Detta, och så det att jag bestämt mig för att skaffa ny bostad innan årets slut.
söndag 16 augusti 2009
Nio år av mitt liv
En solig men lite blåsig junidag 1989 gick jag fram och hämtade mitt slutbetyg, högst i klassen, släntrade förbi mitt orangea plåtskåp i den slitna rasthallen och gick för sista gången ut ur den brunlackade aluminiumdörren på skolan för sista gången med ett rätt tyst 'hejdå'.
Jag passerade hulkande klassklungor som stod och kramades på skolgården och kände ett styng i hjärtat.
Vår klass försvann åt tjugonio olika håll utan minsta tår. Jag var bara glad att lämna nio års längtan ut, till något som var mer värdigt än att sitta instängd i ett klassrum med människor som såg förbi eller igenom varandra.
Så kom den häromdan.
En käck och glättad inbjudan från nåt eventföretag som specialicerat sig på klassträffar.
Kom och fira tjugoårsjubileum med tacobuffé och bira! Träffa dina gamla kamrater, dom som du saknat!
Jag känner faktiskt ingenting alls. Nu som då.
Jag är helt enkelt inte det minsta intresserad av att visa upp vem jag blivit för människor som jag aldrig känt. Så självklart kommer jag inte åka sextio mil för att bli fjortishandsvettig och full.
Ska du gå, A?
Jag passerade hulkande klassklungor som stod och kramades på skolgården och kände ett styng i hjärtat.
Vår klass försvann åt tjugonio olika håll utan minsta tår. Jag var bara glad att lämna nio års längtan ut, till något som var mer värdigt än att sitta instängd i ett klassrum med människor som såg förbi eller igenom varandra.
Så kom den häromdan.
En käck och glättad inbjudan från nåt eventföretag som specialicerat sig på klassträffar.
Kom och fira tjugoårsjubileum med tacobuffé och bira! Träffa dina gamla kamrater, dom som du saknat!
Jag känner faktiskt ingenting alls. Nu som då.
Jag är helt enkelt inte det minsta intresserad av att visa upp vem jag blivit för människor som jag aldrig känt. Så självklart kommer jag inte åka sextio mil för att bli fjortishandsvettig och full.
Ska du gå, A?
Visning
Det är något tragiskt över visningar.
Det är inte bara min egen ångest jag känner i magen; alla dessa andra människors närvaro gör mig beklämd och olustfylld.
Det är något tragikomiskt med alla dom, alla oss, alla vi unga par i pikétröjor och en eller två ungar i släptåg, som med något överlägset minspel försöker dölja den ångestfyllda desperationen, och på fullaste allvar går och försöker se oss själva påtandes där i femmiljonersvillan som ligger direkt under en kraftledning och med motorvägens ljudmatta som ett ständigt bakgrundsljud.
Det är så ledsamt att jag håller andan, sätter oss i bilen och andas inte ut förrän vi svänger vänster in på gatstensgatan i stan.
Det är inte bara min egen ångest jag känner i magen; alla dessa andra människors närvaro gör mig beklämd och olustfylld.
Det är något tragikomiskt med alla dom, alla oss, alla vi unga par i pikétröjor och en eller två ungar i släptåg, som med något överlägset minspel försöker dölja den ångestfyllda desperationen, och på fullaste allvar går och försöker se oss själva påtandes där i femmiljonersvillan som ligger direkt under en kraftledning och med motorvägens ljudmatta som ett ständigt bakgrundsljud.
Det är så ledsamt att jag håller andan, sätter oss i bilen och andas inte ut förrän vi svänger vänster in på gatstensgatan i stan.
fredag 14 augusti 2009
torsdag 13 augusti 2009
Ode till sensommaren
Om jag får välja en tid på året som den allra bästa så är den tidiga hösten. Sensommaren. Man behöver aldrig bli besviken, för man förväntar sig inte strålande sol och värme, men blir ofta glatt överraskad över blåa himlar, sol och hög luft.
Idag gick jag till jobbet på Söder, det tar 46 minuter i rask takt, och kände endorfinerna göra sitt jobb. Jag älskar den här årstiden! Och den här stan.
Jag börjar få lust.
Idag gick jag till jobbet på Söder, det tar 46 minuter i rask takt, och kände endorfinerna göra sitt jobb. Jag älskar den här årstiden! Och den här stan.
Jag börjar få lust.
Etiketter:
Hösten 2009,
Stockholm,
Vardagsmotion är underskattat
onsdag 12 augusti 2009
Sommarslutets kranka blekhet
När sensommarluften svalnar och ger en föraning om höga himlar och läderlappade koftor, längtar jag efter klickklapprande klackar mot trottoaren och äppelrött rouge.
Jag tänker mig en höst - som jag tänkt mig dom så många gånger förr - fylld av energi och sprudlande aktiviteter. Jag kommer resa mig från soffan. Byta ut frottéshortsen mot timglasklänning i djuprött. Sen ska det ska resas, gås kurser, användas gamla presentkort, sättas in foton från dom senaste fem åren, karriärplaneras, bokläsas, ja och liksom förkovras i största allmänhet. Hemmet ska vara oklanderligt. Barnen ska gå i mockaskor och vara slätkammade. Maten ska styras upp och vara sådär höstigt rustik och god. Maken och jag ska skratta och göra tokiga saker. Jag i basker och körsbärsröda naglar. Han i mustasch och äppelknyckarbyxor.
Känner jag mig rätt kommer det hela resultera i en mustasch. Bara. I år igen.
Jag tänker mig en höst - som jag tänkt mig dom så många gånger förr - fylld av energi och sprudlande aktiviteter. Jag kommer resa mig från soffan. Byta ut frottéshortsen mot timglasklänning i djuprött. Sen ska det ska resas, gås kurser, användas gamla presentkort, sättas in foton från dom senaste fem åren, karriärplaneras, bokläsas, ja och liksom förkovras i största allmänhet. Hemmet ska vara oklanderligt. Barnen ska gå i mockaskor och vara slätkammade. Maten ska styras upp och vara sådär höstigt rustik och god. Maken och jag ska skratta och göra tokiga saker. Jag i basker och körsbärsröda naglar. Han i mustasch och äppelknyckarbyxor.
Känner jag mig rätt kommer det hela resultera i en mustasch. Bara. I år igen.
Etiketter:
Hösten 2009,
Jag lever i fel århundrade,
Planering
tisdag 11 augusti 2009
Matordning för hösten, försök 324
Igår svängde maken ihop en sån där nakna-kocken-panna i ugn; kyckling, rödbetor, palsternacka, hela vitlökar, morötter, potatis - allt sådär slarvcharmigt vänt i olivolja och flingsaltat. Färsk timjan på. Färdigt på en halvtimme. Barnen älskar't.
Idag blir det chili con carne i mild form.
Och så sa vi det igen: Vi MÅSTE göra upp ett veckoschema med rätter som vi gillar, som är lätta och snabba bara man har grejor hemma. Och så kör vi det stående och rullande och slipper nånsin mer tänka på "vad ska vi äta ikväll??".
Kyckling i ugn med massa goda saker, ångad fiskfilé med äggsås, fiskgratäng, köttfärs (egna hamburgare, chili, köttfärssås, limpan med fransk löksoppa i!), broccoli- och -skinkgratäng. Till exempel.
Kom med tips på era favvorätter som även barnen gillar!
Idag blir det chili con carne i mild form.
Och så sa vi det igen: Vi MÅSTE göra upp ett veckoschema med rätter som vi gillar, som är lätta och snabba bara man har grejor hemma. Och så kör vi det stående och rullande och slipper nånsin mer tänka på "vad ska vi äta ikväll??".
Kyckling i ugn med massa goda saker, ångad fiskfilé med äggsås, fiskgratäng, köttfärs (egna hamburgare, chili, köttfärssås, limpan med fransk löksoppa i!), broccoli- och -skinkgratäng. Till exempel.
Kom med tips på era favvorätter som även barnen gillar!
Rapport från hallmöbeln
Huvudet är tungt och kroppen är svag i värmen, det kliade omisskännligt i halsen igår och slemmade igen inatt, hostan som ett brev på posten. Gjorde för en gångs skull en riktig tempkoll som visade 37,7. Vad betyder det?
För min del betyder det jobba hemifrån och äta alvedon.
Hur vet man förresten om man fått svininfluensan?
För min del betyder det jobba hemifrån och äta alvedon.
Hur vet man förresten om man fått svininfluensan?
måndag 10 augusti 2009
Efter lite solsting i Sörmland...
...hittade vi plötsligt ett sekelskifteshus i Hälleforsnäs som man skulle kunna ha som sommarhus. Glasveranda och soldäck. För kaffepengar, med Stockholmsmått mätt.
Men hur skitdumt är det inte att dra på sig sommarhus innan man vet hur man ska bo permanent? Jätte. För vi kanske måste ha dom kaffeslantarna till nya större lägisen/finfina radhuset/storslagna villan.
Men Åh. Nu börjar hösten och hemnethysterin igen. I can feel it.
Men hur skitdumt är det inte att dra på sig sommarhus innan man vet hur man ska bo permanent? Jätte. För vi kanske måste ha dom kaffeslantarna till nya större lägisen/finfina radhuset/storslagna villan.
Men Åh. Nu börjar hösten och hemnethysterin igen. I can feel it.
söndag 9 augusti 2009
Sagostigen
Årets första kräftskiva
lördag 8 augusti 2009
Enkönat föräldraskap
Blev påmind om detta för ett tag sen när vi hade vänner, relativt nyblivna föräldrar, på besök. Inte helt oväntat deklarerade mamman att dom gemensamt hade kommit fram till att hon skulle vara hemma i minst två tre år. Med den leende förklaringen att dom ju vill ge sitt barn en bra och trygg start i livet. (Och... så passade det ju så nästan pinsamt bra eftersom hon ändå är arbetslös och han har ett välbetalt jobb. Bara som i en bisats.)
Jag undlät att dubbelsucka utan log bara milt men trött. En suck ville ut för det typiska i situationen. Hon vill vara hemma, bra där, men vad vill han? Jag undrar som Terri. Hur kan man inte vilja vara hemma alls? Bara liksom överlåta allt åt mamman.
Andra sucken för den förklaring i vilken det som inte sägs blir en hel massa junk. Det är väl självklart att dom allra flesta mentalt friska föräldrar vill ge sina barn en bra och trygg start i livet? Jodå, även vi som inte tror på megalång enkönad hemmavaro som allena rådande trygghetssanning.
Jag undlät att dubbelsucka utan log bara milt men trött. En suck ville ut för det typiska i situationen. Hon vill vara hemma, bra där, men vad vill han? Jag undrar som Terri. Hur kan man inte vilja vara hemma alls? Bara liksom överlåta allt åt mamman.
Andra sucken för den förklaring i vilken det som inte sägs blir en hel massa junk. Det är väl självklart att dom allra flesta mentalt friska föräldrar vill ge sina barn en bra och trygg start i livet? Jodå, även vi som inte tror på megalång enkönad hemmavaro som allena rådande trygghetssanning.
fredag 7 augusti 2009
onsdag 5 augusti 2009
tisdag 4 augusti 2009
måndag 3 augusti 2009
söndag 2 augusti 2009
lördag 1 augusti 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)