Rese-skörd

Konstiga tetror med särskilda tonfiskssnacksbitar som barnen var galna i, musslor i vinäger, ströbröd med persilja och vitlök (för milanesa to-die-for), massor av lufttorkad chorizo, två tryfflar i glasburk, syltlöks- och gurkspett i vinäger, en Ganttröja till dotra, en whisky till padre, och två flarror spanskt rött. Utanför bild även två stora flaskor dulce de leche (kondenserad mjölk som är den godaste kolasås) samt två liter vodka.

Utflykt, ångest, rebound

Huset skenade alltså som en speedad get. Vi hängde i, kalkylerade rått och friskt och försökte se dom långa perspektiven. Men när David tävlar mot Goliat är det alltid så att 'di inflyttade' jämt förlorar mot dom som varde det givet sen barnsben. Har man sen-födseln-Ståkkolms-bostadskarriär eller föräldrar med detsamma så har man ett helt annat utgångsläge.

Idag, efter tjufyra timmars diarréframkallande ångest, och en utflykt utan Guds nåde, när vi befann oss strax under molnen, fattade vi beslutet att hoppa av mitt i den sista dödsryckningen av budgivningen. Förmodligen satt kombattanterna på ett par rena millar mer än vi.

Därefter ren lättnad. Och fet ångest.

Utflykten - svärfars idé om en trevlig dag för familjen - visades bli nåt annat än den halvtimmas färd upp mot bergen som vi förväntat oss, till en fyratimmars vansinnesfärd i molnregn på kurvor som Marilyn skulle avundats. När vi kom fram till det jävla tolvhundratalskastellet var vi på så dåligt humör att till och med molnjäveln började pissregna på oss.

Nu slickar vi våra paper cuts, dricker Rioja, dansar cumba och vet att vi egentligen har det oförskämt bra som vi har det.

Under molnen

Depåstopp

Det blev inget hus.
Berättar mer när jag har hämtat mig från dagens helt förryckt galna bergsutflykt som tog fyra timmar i bil på hårnålskurvor i kompakt molndimma, enkel resa. Med en farfar som hävdade "nu är vi snart där!" och två skrikande barn i baksätet.
Jag är tom och trött och i stort behov av depåstopp.

Hola hola hola

WiFi-area på Madrids rätt sunkiga flygplats.
Har inmundigat sunkiga tapas (patatas bravas mikrovärmda och serverade av blasé servitris för dyra euros) men god cerveza.
Försöker nu muta barnen med lakritsremmar för att hålla sig nära oss, men just nu är dom en halv kilometer bort på ett sånt där rullband.

Väntar på anslutningsflyg till Valencia, sen hyrbil och så hoppas på vi ett glas spanskt rött och lite chorizo iberico ikväll, hos 'tokfarfar Nelson'.