Idag ska sjuåringen sova över hos en kompis. Första gången.
I flanellpyjamas och med tandborste i särskild necessär och påminnelse om att gå och kissa en extra gång innan sovdags.
Ska bli spännande att se om det funkar. Eller om det ringer ett ynk som vill hämtas senare ikväll.
Jag är nämligen ingen bra rolemodel. Alls. Sov inte över förrän typ på gymnasiet(!). Led av svår separationsångest och hemlängtan. Minns pinan och ångesten och pinsamheten när pappa körde femton mil för att hämta mig mitt i natten mitt i skogen på en klassresa i sexan. Jodå s'atte. Jag var värst.
Det har jag förstås inte berättat för barnet. Försöker hålla god min och inte överföra mina egna trauman. Istället köra värsta peppen som jag hoppas går in.
5 kommentarer:
Värsta coolers!
Hoppas det går vägen med peppet. :-)
Hu, minns med ens min enorma hemlängtan när jag som 8åring åkte på mitt livs första ridläger, 20 mil hemifrån!
Gillar din blogg, du skriver väldigt bra och på ett"eget sätt", tack för det !
Heja sjuåringen. Känner (än en gång) igen mig i inlägget. KLarade inte heller vara bort hemifrån utan tårar och ångest. Men stora R har redan nu börjat prata om sova hos kompisar. Få se när dt kan bli aktuellt /Karina
Sonen övar bra med farmor/farfar och mormor/morfar
Idag lämnades han i Malmö för att återansluta med mig när jag anländer på onsdag eller torsdag. Men det är ju bekväm miljö där han sovit många nätter med mig och människor han är trygg med. Han suckade när jag ville ha en extra kram imorse (även om jag fick den) och tydligen vinkade han suckande iväg den lämnande fadern
Jag tycker fortfarande att det är jobbigt att sova över.
Helst inte liksom.
Mina barn är likadana.
Skicka en kommentar