It must have been love.
Och solariet i Trelleholla. Där man preppade.
Sen hade nåns äldre killes kompis köpt ut en flaska billigt tyskt riesling som blandades med 'grön banan'-extrakt från Ica.
Mamma i sin vita Mazda. Jag i blodröda naglar så långa att dom inte gick att göra läxor med.
Att en väska skulle med. Och att vi blev avsläppta utanför gympasalen på skolgården. Huttrande halade vi upp vinet och två små plastmuggar och drack snabbt två vidriga glas var.
It must have been love. But it's over now.
Och ingen bjöd upp. Men vi snurrade, det snurrade, allt allt, och livet låg framför oss i en magkittlande okänd framtid.
Frusna fötter, frusna händer, nattbuss hem, pappa halvsovande i pyjamas vid busshållplatsen med SAABen på tomgång.
But I lost it somehow.
1 kommentar:
:-)
Fin-nostalgi.
ja, det finns mycket som passerat...
KRAM.
P.s. Nästa år ska jag också säga NEJ. Oftare. Till jobb främst. Nej, nej, nej. Jag betackar mig för övertid.
Skicka en kommentar