Stressen dådå. Nä, det är inte så bra. Hjärtklappning och skenande puls. Hann med tåget idag med tre minuters marginal, efter en bisarrt flåsande språngmarsch från kontoret, för att hinna hem och hämta medan maken var på väg till flyget mot Turkiet. Efter pannkakor och julkalendern på TV förbereder jag för kvällens jobbsejour, nu mer akut än nånsin, och får panik och blackout när jag inser att jag ju fått nytt operativsystem installerat i datorn som kräver nätverksnyckel till vårt trådlösa nätverk. Som jag inte har. Och den som har det sitter en fyratimmarsflight till Ankara.
Imorgon ska jag, fel, skulle jag, på ett styrelsemöte i Södertälje halv nio. Jag inser att det ju inte går. Då skulle jag få lämna barnen halv åtta.
Det är inte värt plågan. Jag prioriterar om nu. Skiter i mina tre projekt som ska vara klara till imorgon, i styrelsemöten och prinsesssor. Nu går jag och tar ett glas glögg och funderar på hur livet såg ut före datorer och internet.
5 kommentarer:
JAg beundrar dig för att du vågar säga att det inte går!
Bra där! Nån jävla ordning får det ju vara.
Bra tänkt!
Hoppas du får andas lite idag.
Ställde in min medverkan på styrelsemötet och diskade istället av en massa surdegar.
Trycket över bröstet lättat något.
tack!
heja dig! och ursäkta att jag inte mer än hejat i hallen de senaste dagarna. är sänkt av yrsel och skyndar långsamt men metodiskt in och ut ur skolan. men fortsätt säga nej. det ger massor av tid till annat. glögg till exempel. skål.
Skicka en kommentar