Av den treåriga organisationsprocessen som orsakat så många så ont i magar, blev intet. Inte ens en tumme. Man kom fram till att inget skulle bli bättre av att ändras om. Det funkar redan bra.
Så vi drog ut chifen på lokal och firade med två glas sydafrikanskt.
Men stressen. Jag är inte van. Jag har gjort dygd av att inte vara en sån person som konstant går runt och säger 'det är mycket nu' och som inte 'har tid' att svara på mail. Förmodligen är det dom exceptionella omständigheterna som nu får även mig på fall. Allt som varit denna höst, och helt utan uppehåll. Mina käkar är liksom fastlåsta i ett järnhårt läge och huvudvärken lågfrekvent molande.
Snön faller mjukt utanför fönstret. Men jag är oförmögen att se myset. Jag är mentalt i Abu Dhabi och försöker desperat hålla alla bollar i minnet. Får ångest. Behöver lov. Julegröt och mumma.
Nuförtiden är ju inte helgerna källor till lugn och ro och kontemplation. Dom är fulla av små varelser som vill saker. Hela tiden. Long gone are The days när man kunde krypa ner under en filt på sängen och läsa en bok. Jag trivs med att ha familjen runt mig. Men ibland längtar jag efter en smula slack.
3 kommentarer:
Vi tjuvade oss just 20 minuter på sängen (under vilken tidsrymd vi blev besökta 3 ggr under utrop som "Här ligger ni och snarkar!") och kom just fram till att det är lögn i helvete att få ta det lugnt.
Egentligen bakar jag pepparkakor nu, men barnen har helt tagit över och jag misstänker att det mest leks i köket. Men jag orkar inte bry mig.
Det är därför det suger så mycket att det är dåligt för barn att titta på tv. Vi skulle kunna renovera hela huset och kunna ligga och dra oss till klockan tolv om ungarna bara fick se på tv under tiden.
Det är någon luthersk jävel som har kommit på att tv är dåligt i stora mängder.
Precis så. Allt kul och spännande. Och ljuvligt, att vara med barnen. Det är ju inte det som är problemet. Problemet är just att det går i ett, utan pauser. Ibland blir det för mycket för alla.
Skicka en kommentar