Sjukt många dalahästar

Jag har aldrig ägt en dalahäst i hela mitt liv. Har länge tyckt att dalahästar är snudd på lite tacky, inte min grej, hela den biten. Men så efter att ha blivit förförd av böljande landskap och faluröda torp längs Siljansstranden slog vi till på en stor jäkel i vitlack, se nedan. Idag kommer maken hem efter att ha hållt låda i Borlänge på en konferens, och som tackpresent fick han - just det, en dalahäst. Liten, grönlack. Vi får skaffa hage.

Så kan det gå!

Nu har vi en stor fet vit dalahäst från Nusnäs för femtonhundra spänn stående mitt på matbordet. Så kan det gå när man har varit på besök i knätofsaland.

Jag är gift med en husfar

I eftermiddag åker vi till Dalarna. Tror inte det finns nån uppkoppling där i stugan så det får bli kort bildbloggande. Vädret ska ju inte bli toppen, men ambitionen är det inget fel på!

Våra vänner (som äger husen vi ska bo i) har redan gjort upp lunch- och middagsschema, maken har satt två olika surdegar som han ämnar medbringa i bilens baklucka under dessas sk 'kalljäsningsfas' (ja, ni hör ju). Han har även redan i förra veckan förberett ett långkok ragù bolognese som tas med i frysta formar, och inköpslistan för ICA Borlänge är sedan länge klar. Vinet ska inhandlas lokalt Fältan (eftersom det är speciella viner till dom speciella ostarna).

Själv är jag ansvarig för att packa mina egna kläder ("Och nu tar du INTE med vita Busneljackan och scarfsen utan din Goretexvindjacka och vantar!"), barnens gosedjur och säkert nåt annat som jag redan glömt.

Tur att man är gift med en husfar.