Nej, julafton blev inte riktigt en kväll av harmoni. Snarare kakafoni.
Jag vill inte rikigt skriva om det just nu, det är för nära, alldeles inpå, under huden.
Stämningen i julehemmet för närvrande är ansträngd och spänd, minsta gnista och fnösket antänds. Något vi blev varse igår. Scenen som utspelade sig igår kväll går inte att med ord beskriva. Intet ord om detsamma har yppats under innevarande dag, bara miner och martyrsuckar.
Fyra av fem drog iväg och åkte härlig pulka medan den femte gjorde gudvetvad.
Vi kan väl säga såhär. Det här är sista julen jag gör våld på mig själv.
11 kommentarer:
Åh stackare. Blev det en martyrmonolog?
Gör inte om det.nNär det inte ens duger att lägga sig platt för idioterna så kan man ju lika gärna strunta i det. De blir ju lika missnöjda hur man än gör, hur mkt bitterhet man än sväljer så det gäller bara att foka på att åtminstone NÅGRA blir glada.
Så tråkigt. Att martyrismen ska plockas fram när man är bjuden till jul med barnbarnen. Om ytterligare bevis behövdes för att man tydligen inte kan ställa sig själv åt sidan, var det här ett.
Fy för den lede.
Jenny, jag blir ledsen för det jag läser. Jag har själv kämpat mycket med julen. Min egen lösning blev den att skapa en egen dag.
http://njugg.blogspot.com/2009/12/jag-skapar-nya-vagar.html
Lite extremt kanske, men min väg.
Jag önskar dig ett uppriktigt lycka till.
Kjenner veldig godt til martyriet, det finnes ikke noe mer slitsomt. Du har din egen familie å feire jul med, kutt ut martyren og gjør det til et godt minne for hele familien din.
Usch och fy. Bra beslut, gör inte om det. Djupa andetag, spikmatta? Hur många dagar ska det pågå?
:-(
nej. nu har du gjort allt du kan o mer därtill.
faktum kvarstår dock - så sorgligt. men inte ditt fel. och inget du kan ta ansvar för.
kram till er!!
Vännen. OCh som du kanske märkt är jag sparsam med kommentarer om min jul med tjocka släkten. I say no more. Vill inte sätta det på pränt. Låt oss säga att jag förstår exakt vad du går igenom. Men det vet du ju redan. Kram.
usch, det låter verkligen hemskt, för det är ju så det är, våld på sig själv. Och det är det inte värt. jag har slutat med det. Jag känner vad jag vill numera och så gör jag det, det känns nästan alltid skönt, ibland gnager samvetet men jag har slutat slå knut på mig själv för att göra andra till lags. och det betyder ju inte att jag är mer egoistisk än förut, eller att jag inte ställer upp för andra precis som förut utan bara som du skrev, att jag inte gör våld på mig själv längre.
Åh söta vän.
Gör som du säger inte våld på dig själv något mer.
Jag får en enorm värk inom av mig det du skriver här.
Stor kram!
Du gör verkligen inte våld på dig själv någon mer jul!
Skicka en kommentar