Lyxlurre

Ofta blir jobbahemmalunchen misär i form av en burk tonfisk eller en fryst Felix-paj. Men ibland har man tur och lyckas skrapa ihop den här smarrigheten: Pulled pork med jalapenos och crème fraîche.

Kexchokladschitchat

Så 9-åringen har börjat åka till fäktningsträningen själv. Han tar sin rygga, håller redan på när klockan är 15:45, går till tunnelbanestationen, köper en kexchoklad i kiosken och stämplar sitt kort. Åker en station, går upp till fäktlokalen och byter om. UTAN OSS!

Fatta grejen. Från att ha stressat från jobbet och haft alla bestyr i tankarna (gympapåsen, mellanmålet, SL-kortet...) så sköter han det helt själv. Och är sjukt stolt över det. Win-win för alla.

Det roligaste är när han ringer på vägen för att chitchatta. Han berättar var han går, vad han funderar på att köpa istället för kexchoklad i kiosken (kanske en Sportlunch - eller Kinderäggschoklad?), betraktar omvärlden och berättar det för mig. Jag är paff. Och glad. Och stolt.

Matcurling

Jag har sagt det förut och jag säger det igen:

Jag är allergisk (!) mot matcurlade barn (och vuxna).
En del föräldrar ser inte själva hur dom matcurlar sina barn. "Du gillar ju inte vaniljkräm så jag tog bort den ur din bulle". Men what if... ungen smakat på kakan som den var och kanske gillat det?
Eller fått äta runt om. För att en vaniljbulle är en vaniljbulle.

Igår var det semmeldagen. På skolan bjöds det på minisemlor. Bara det att... det var en bulle. Med vispad grädde. Ingen mandelmassa. Varför? "Dom flesta barn gillar ändå inte mandelmassa."
Men WTF?  En semla är en semla är en semla. Gillar man inte mandelmassa gillar man inte semlor och då behöver man ju inte äta nån. (Hmmpf, MVH Matfascist -74)

Laxburgare med vårlök och grön chili samt olivmajonäs igår till middag. Kompisen som var här och åt rynkade på näsan (det var jättegott, lovar). Åt pliktskyldigast en fjärdedel. Däremot hade skolmatsalsens fabriksgjorda fiskpinnar slunkit ner, både en och fem. Det är ok, men lite tråkigt. Och förutsägbart.

Jag tror på att presentera och servera en svårsmält ingrediens på flera olika sätt och i flera olika kombinationer. Nån gång kommer det funka. Man kan liksom inte säga att man "inte gillar lök". För vad är det? Rå lök? Rostad lök? Lökringar? Smält lök i pulled pork? Karamelliserad rödlök? Picklad lök? Allt detta smakar ju helt olika och har helt olika konsistens och serveras i en kombo av en mängd andra smaker.

Våra barn vet att det inte är nån idé. Man behöver inte älska all mat. Den mat man inte älskar äter man ändå. Som bränsle. Och vi plockar aldrig bort körsbäret i kakan.

 

Klänning + kofta + skor = problem

 

Det finns saker som har bekymrat mig i åratal.

Som det här med att kombinera klänning med skor och kofta. Mycket ilandish, men dock.

Varje gång jag bestämmer mig för att byta jeansen mot mina fina klänningar (för det har jag en hel del) så fastnar jag på endera följande:

a) Jag har ingen matchande kofta. Om jag har det, så har klänningen puffiga ärmar eller en krage som är svårt att "få in i" en kofta. Varför jag måste ha kofta? För att vi bor i Sverige. Jag fryser om bara armar/tunna ärmar.

b) Skor! Klänning är finast med finskor. Problemet är att vi bor i Sverige. I Sverige kan man inte gå ut i tunna finskor om man inte 1) ska på fest 2) är masochist eller 3) åker taxi till jobbet
Och att hitta "uteskor" som funkar till klänning? Beats me!

Nu när jag kommer få eget kontor, i maj, så tänker jag att jag kan bli en såndär prettotant som har pumpsen på jobbet och byter skor upon arrival.

Jag kallar på er hjälp. Vad har ni för skor? Och koftor?



Lägg till bildtext

Det här med pedaogiska artiklar om hur man ska hantera konflikter med sina barn

På Facebook dyker det ofta upp länkar till artiklar från välmenande personer kring hur man bör agera i konflikter med sina barn. Ofta är det nån förälder som "tänkt till" typ: "Förr kunde jag blir så fruktansvärt arg och skrika och kränka barnet, men sen insåg jag att det var fel, och nu är jag lugn i alla konflikter vilket leder till att barnen också blir lugna. Hade jag pratat till mina kollegor som jag förr pratade till mina barn, hade det varit fullständigt oacceptabelt." Eller, att föräldrarna satt sig ner och "funderat över i vilka situationer barnet/n blir sådär arga och kommit fram till att det är när föräldrarna är stressade/bråkar/annat", och vips när dom insett det så vips slutar alla konflikter och ergo, det var egentligen föräldrarnas fel. För barn är bara barn och kan inte stå till svars för nånting.

Men vet ni? Hade mina kollegor uppfört sig som mina barn så hade det varit en HELT STÖRD arbetsplats att gå till! Tänk en kollega som tjatar hål i hela huvudet på dig för att den vill gå och fika: "Jomen snääälla, kan vi inte gå och fika nu? JO! NU! Och jag vill ha chokladboll! NUUUUUU! *stampar i golvet* Eller: "Jag ska bara kolla klart på det här YouTube-klippet", "Men vi har ju möte?", "Det SKITER JAG I!!! Jag SKAAAA kolla klart!"

Det jag vill säga är att mina barn inte är som mina kollegor. Jag kan inte resonera med dom när dom är arga/trötta/sura/tjatiga. Ibland funkar det bara (och då menar jag inte funkar ur ett praktiskt perspektiv utan ett känslomässigt) att bli riktigt riktigt arg.

Vi har haft några riktigt rykande konflikter härhemma å det senaste (ofta i samband med ledighet, se även nedan inlägg om härliga familjesemestrar...) och det vrålas från alla håll. Ibland verkar det behövas, både från barn och vuxna. Eller så är vi bara helt störda.

Gladis

Meneh... plötsligt känns det inte alls lika tungt att åka till Etuna imorgon.
Kanske är det "sportlovet" (not so sporty men...).
Kanske är det "våren" (not so springy men...).
Men allra mest troligt är att det är för att jag bara har ca två månader kvar EVER av pendling till Eskilstuna! Ni vet den där känslan när man lämnar nåt bakom sig mentalt. Den har jag ju haft sen det blev klart med nya jobbet.

Jag ÄR SÅ GLAAAAAD!

Afternoon Tea

Jag har konfererat på en hel del slott och herresäten i Mälardalen efter tio år på myndighet i regionen. Dom flesta är rätt trista.

Sundbyholms Slott var däremot en positiv upplevelse - superfint läge vid vattnet, marina, strandcafé och suverän mat. Idag var vi där privat, på Afternoon Tea. Jättetrevligt och fantastisk tebuffé! Sonen gick bananas bland cake pops och chokladbakelser. Dottern åt upp kökets alla litchifrukter.

Sista fredagen i februari har jag...

...varit på Switz fabriksförsäljning av andrasorterade kakor
...varit på Gense fabriksbod
...jobbat
...lämnat in min uppsägning till registraturen
...ätit thailunch i Eskilstuna
...bowlat i Flen
...virkat en fluga
...druckit en pilsner
...inväntat hemgrillad Caesarkycklingsallad

Location:Malmköping

Fyrtio år!

Fyrtio år?
Galet.

En söndagskväll i Sörmland

Kan spenderas med fina vänner som bjuckar på middag och skumpa och skönt häng med utsikt över Skundern. Sådär avslappnat och tryggt att man Spotify-köar sina värsta skämslåtar. Och fem barn hoppar runt i underbyxor och kollar på "Oändliga historien". Medan vuxna dricker bubblish och diggar gamla hångellåtar. Sen blir man upplockad av Buss-Leffes taxi.
En sån söndag har man bara i Sörmland.❤

Vindarna vänder och hela den biten

Lätt bakis (champagne igår!) men med ro i kroppen.
Har landat på landet. Sportlov i Sörmland: skridskor, skidor om det finns snö kvar i backen, badhus, bowling, afternoon tea och vänhäng... (...och DÄR knackade kompisen på dörren).
Är glad, har plötsligt en massa överseende, energin har återvänt.

Ska götta mig med bastu och pilsner och mys på renrygg och mina trehundra IKEA-ljus.

Kärlek till alla!

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!

JAAAAAA!
ÄNTLIGEN!
YES!
I DID IT!

WIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Vad betyder det vad betyder det vad BETYDER DET???

Ok så jag går i väntans tider och bajsar löst.
Sover dåligt, stirrar apatiskt. Humörpendlar något alldeles galet.
Fan vad kroppen kan gå bananas pga lite nervositetspåslag.
Varför då undrar ni (eller inte)?

Jag har sökt ett jobb. Som jag vill ha. Verkligen.
Inte bara själva jobbet, alltså arbetsuppgifterna, utan allt runtomkring.
Livsförändringen. Nytt kontor. Nya kollegor. Tom inbox. En plats i staden.
Det hade varit så perfekt. Så perfekt att... jag är orolig bara därför.

Så jag gick vidare från första gallringen. Ett fytiotal sökande.
Så jag gick vidare ett första intervjun. Till personlighetstest och en andra intervjuomgång.
Och sen... skulle dom höra av sig, för vi var två kvar.

Och så går dagarna och man försöker tolka in om det är bra eller dåligt ("har dom i detta nu dialog med den andre..."). Och magen kajkar ur. Och nattsömnen. För man har nånstans mentalt redan checkat ut från sitt gamla jobb. Man har redan börjat fundera på nya lunchställen. Alternativ på promenadvägar till och från nya jobbet. Och inser att man kommer bli så SJUKT besviken - ja rentav störta ner i ett svart hål - om man får ett negativt besked.

Så då ringer HR-chefen imorse och frågar om hen ringer olämpligt. Och klumpen i magen och tusen nervtrådar som desperat försöker tolka röstläget och på millisekunddelar sänder signaler till hjärnan. Och så säger hen att "du är en av våra starkaste kandidater, så nu är det dags för referenstagning, inskick av betygskopior och möte med högsta chefen i nästa vecka".

Och jag ba: "Fantastiskt kul! ABSOLUT! Det fixar jag pronto!"
Och jag ba (i hjärnan): Vad betyder det vad betyder det vad BETYDER DET???

Är jag numero uno eller finns det andra kvar i bilden??
Hänger det på gärsgår'n eller är jag safe?

VA VA VA VA???

Fortsättning följer...

Dessa känslomässiga bergochdalbanor

Uppochneruppochner. Två steg fram tre bak.
Är det bara årstiden som spökar så infernaliskt eller är jag knäpp på riktigt?

Mitt humör. Alltså. Mina känslor. Aj.

Förra veckan full av försiktig flow. Något litet, yttepytte, lossnade, kravlade sig framåt. Sen PANG! Det lilla träffades av en stor fot. Drog sig in i sitt skal igen.

Inga stora saker, nej. Allmäntillståndet bara.

Ingen sportlovsresa att se fram emot. Även om det var rätt beslut känns det trist.
Är inne i en slags process med ett - eventuellt - jobb som känns... extremt nervöst. Pendlar just nu mellan upphetsning och att stå på randen av ett svart hål att falla handlöst ned i.
Mitt 40-årskalas som har så många pusselbitar som ska falla på plats. När jag äntligen hade hittat en helg som funkade så... funkade inte den ändå. Jag är ju en sån som vill att alla ska komma. Står nu i valet och kvalet att behålla och missa eller skjuta på och missa annat. Asch.

Och så vet jag ju att det bara är jag själv som kan ändra min egen sinnesstämning. Den pressen också. Ibland behöver man ju lite yttre omständigheter som en hjälp på traven. Men det vill sig alltså inte riktigt just nu.

 

Familjesemestrar - hur fan gör man?

Ja, alltså. Hur är era familjesemestrar?

Ibland bara känner jag att vi... så jädra sällan har det KUL när vi är lediga tillsammans. Vilket ju låter helt tragiskt.
Det blir mest tjat och tjafs och olika höga förväntningar hos olika individer som aldrig infrias vilket leder till besvikelse och sura miner.

Vi är liksom inte den självnöjda familjen som har sådär tokroligt ihop och skrattar när saker går galet och njuter av att umgås. Neej... vi är ju samma personer som när vi står och skriker i hallen om morgnarna som vi är när vi befinner oss i andra kulisser, må det vara skidbackar eller palmstränder.

Vi hade en långhelg i Romme. Klart att det stundtals var bra. När barnen var iväg på skidskola till exempel. :-) Men njutbart? Njä. Tjafs vid frukosten (ät nu upp gröten så du orkar åka nåra åk innan du börjar gnälla och frysa), gnäll och tjat och svettpanik vid påklädning (aaaj min pjäxa sitter för hååårt, paaaaaappa!, maaaaaaamma! jag kan inte knäppa hjälmen), tjafs i backen (jag VÄGRAR åka svart backe!, vi vill åka i skogen!, väääänta!), sen efter ett par åk (jag fryyyyyser! jag vill ha choklad! jag måste kissa!) och så skidskola 90 minuter, pust, ett par åk själv (men inte tillsammans eftersom jag åker så jävla långsamt och alla andra åker svarta stup i 180), sen trängas med tusen personer i gulasch-kön, några åk till och sen hem. Föräldrarna aptrötta.

Jag vet inte. Samtidigt gillar jag ju att åka skidor, och barnen är snorduktiga efter bara tre säsonger. Och ibland har man små trevliga samtal i liften. Och åken funkar.

Vi avbokade iallafall sportlovsstugan i Kläppen. Sju dagar bara familjen och ovanstående funkar nog inte just nu. Förra året hade vi sällskap av våra trogna resvänner, men dom är i solen detta år.

 

Gunhild Carling Jazzvarité

Om ni får möjlighet att nån gång gå och se Gunhild Carling & Big Band Jazzvarité - gör't!
Swingjazz, Harlem Hotshots lindy hop dancers, akrobatik och framförallt Gunhild själv: en trombonista och jazzsångerska av rang.

Statusuppdatering

Okej så har jag då klarat av årets Abu Dhabi-projekt (ett av dom iallafall) med den äran, och lider nu som vanligt av post-projektdepression. Lindras bäst med ny resa, och så BLIR det faktiskt.

Ikväll åker familjen upp till Romme för skidlånghelg med vänner. Ska bo på det fashionabla Scandic Borlänge... Ser mycket fram emot skidpremiären och umgänget.

Befann mig på osannolikt lyxig måndagsmiddag i måndags (ja, precis) då en gammal vän fyllde 40. Hans fina coola fru hade hyrt in en proffessionell kock som lagade en helt fantastisk middag! Så där satt vi, en måndag, och drack champagne och åt pilgrimsmusslor och tryffel och anklever. Är det så att fylla 40 har jag definitivt ingenting emot det! (Och minns min 20-årsfests budgetmeny på pastasallad och amerikanska kycklinglår med avlägsen nostalgi)

Har hunnit med en del träning också - kör Crosstraining och nya passet Speed n'Sports. Det roliga med gymmet här i kvarteret är att det är just kvarterets gym. Det är mammor och pappor och mormördrar till barn på skolan. Och personalen i affären. Och lokala caféets ägarinna. Och vår pensionerade granne. Och... så vidare. Jag gillar ju sånt. Känns tryggt. Småstadskänsla i storstan.

Veggolunch med en annan gammal vän idag. En sån som är så sjukt bra att ta tag i saker. Som att äta lunch till exempel. Min skrattanfallsvän som älskar allitterationer lika mycket som jag och är den bästa på att komma ihåg allt roligt jag glömt.

Ja... och så... Två öppningar på gång. Smaaaala smala, men dock. Öppningar. Blir så sjukt taggad på att passera nålsögat den här gången. Men när jag sitter med self assessementtestet och ska svara på om jag mest är ett av följande 1) asocial 2) misstänksam mot andra 3) kritisk till nya idéer och panikartat svarar det minst illa inser jag att jag fortfarande kan falla ner i Det Stora Svarta Hålet igen.
We will soon know.

Trettio minuters sand mellan tårna

Location:Dubai

Mig äger ingen

Såg jag igår på bio med en kär vän.
Hittade svenska (!) saltade majs- och chokladsnacks som jag tryckte i mig.
Filmen var fin, sorglig, berörande och lämnade en känsla av tacksamhet för att jag har möjlighet att ge mina barn en helt annan typ av uppväxt.

Idag jobbar jag hemma och försöker multitaska praktiska bestyr med tvätt, packning, ärenden, med att svara på folks tusen frågor inför kommande veckas delegationsresa till Abu Dhabi.
Imorgon bitti drar jag. Tyvärr ingen ljumma-nätter-kastanjetter-resa denna gång, det är 17 grader och blåsigt regn, men jag slipper iallafall iskylan.


 

Dubbelmacka

Körde dubbel träning idag. Av helt ologiska skäl. Hade lovat än den ena än den andra att sälla.
För att inte tala om dottern som tjatar varje dag om att hon vill vara på mini-SATS.

Och det är inte slut än.
Har två lovningar om sällis kvar denna vecka.

Aj.

Och det här med att säga nej, kanske?

Vända blad

Verkar som om den här julen varit jobbig för många. Kanske är det gråheten. Kanske nåt annat.
Jag vet att den varit det för mig. I stort och smått. Och det är svårare att klara små motgångar när man har några större i bagaget.

Jag har varit extremt låg på jobbet. Det känns som om jag står stilla. Eller går krabbgång. Möjligen backar neråt i nån slags reversiv process. Jag inser - trots mina tidvis exotiska arbetsuppgifter - att jag kommer dö demotivationsdöden om jag blir kvar.

Jag har inte blivit headhuntad. Man ska tydligen blir det i min ålder/med min erfarenhet sägs det. Jag är lika nollad på hur man skaffar andra jobb som jag hade varit på förhållandemarknaden om det hade varit aktuellt. Hur gör man? Alla säger kontakter, och jag har tonvis av kontakter men det händer fan inget där. Eller så har jag fel sorts kontakter.

Jag har brutit med min mor. Helt. Ett tag iallafall. Som ensambarn kan man ju inte riktigt göra det helt och hållet, men tillfälligtvis. Det har varit bråk (kring julfirandet) sedan oktober. Som kulminerade när vi berättade att vi passade en liten hund över jul. Då var vi plötsligt inte välkomna, och det gick absolut inte att lösa. När vi ändå åkte dit blev det katastrof, jag blev kallad både det ena och andra, och hon dök inte upp till den teaterföreställning hon lovat barnbarnen att gå med på. Vi checkade ut från Malmö två dygn i förtid och drog 60 mil hem till landet. Kurade ihop mig, grät, bröt ihop och gick vidare.

Jag hade fåfängt hoppats på åtminstone en eller två nyårskalasinbjudningar efter tre år med kalas hos oss. Det blev en jättetrevlig nyår till slut ändå, hos oss, med fina vänner och god mat, men jag hade verkligen verkligen behövt peppen att bli bortbjuden i år.

Jag har vänt blad. Livet känns mycket lättare nu när jul och nyårsskiten är över. Nytt år, ljusare tider. Några roligheter att se fram emot. Jobbresa till värmen med fin och rolig kollega (första gången jag får sällskap på flyget på typ tre år), skidhelg med bästa resevännerna i Romme, jag fyller 40 (!) - (fattar det inte riktigt, hur kan jag vara 40?!?), planering av 40-årskalas with surprise, och så hoppas jag på nån rolig resa till sommaren, hösten eller om inte annat jul 2014!!
Dessutom har det trillat ner en veckas extra semester, som statligt anställd 40-taggare har jag nu 7 veckor ledigt. Fantastiskt!
 

Mitt finaste i hemvirkad mössa

7. Kolla! Här är en bild på stället där jag oftast sitter när jag bloggar.

6. Hepp! Dagens boktips.

Aaaaaa det finns så mycket!
Men för att jag läser den just nu: Haruki Murakami-trilogin 1Q84

Precis i min smak: udda karaktärer i parallella verkligheter som sakta vävs ihop.

Kladdkaka med Polly och färskostswirl

Ni vet det där receptet som Arla gör reklam för i diverse tidningar.
Jag testade det igår när vi hade en såndär lite magiskt fantastisk spontanmiddag med ganska nya vänner.
Alltså - sjuuukt god. En blandning av seg brownie, kladdkaka och Polly-godis.

(Att vi sen åt herr C's gubbröra, drack hemgjord bäsk, grillade (!) årets första ryggbiff med bea och drack ohemula mängder rödvin var bara bonus.)

5. Det bästa snackset är ju som vi alla vet…

Ja det är ju alltså otvivelaktigt - och det bär mig emot att säga att det är NORSKT - men det är utan konkurrens Smash!
Sombreros, salta majsstrutar, doppade i mjölkchoklad. Helt magiska! Jag är besatt. Lyckligtvis finns dom inte i Sverige, annars skulle jag varit smällfet förmodligen. Det sägs att Marabous chokladkaka "Amigo" smakar likadant, men nää... Smash! ska det va!

Snor some inspiration

Eftersom jag just nu njuter av att vara mopsfri och därmed mest ligger på en renfäll vid en öppen spis och äter choklad, så är min blogginspiration en smula låg. Jag tror inte nån är så road av att se fler bilder på min ljuskonsumtion.

Så då snor jag lite sent bloggkalendern från Onekligen:
En rubrik för varje dag i januari alltså. Börjar strax dådå?

1. Kolla! Här är en bild jag gillar som jag hittade i min telefon.
2. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att tatuera in ett citat från en låttext i svanken…
3. En grej jag skulle vilja lära mig.
4. Kolla! Här är en bild från mitt vardagsrum.
5. Det bästa snackset är ju som vi alla vet…
6. Hepp! Dagens boktips.
7. Kolla! Här är en bild på stället där jag oftast sitter när jag bloggar.
8. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att hångla med en författare…
9. En grej jag skulle vilja vänja mig av med.

10. Kolla! Här är en bok som jag tycker är snygg.
11. Den bästa grönsaken är ju som vi alla vet…
12. Hepp! Dagens tv-tips.
13. Kolla! Här är en bok som jag tycker är ful..
14. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att byta liv med någon i en tv-serie…
15. En grej som gör mig vansinnig i vardagen.
16. Kolla! Här är en bild från mitt sovrum.
17. Den bästa osten är ju som vi alla vet…
18. Hepp! Dagens filmtips.
19. Kolla! Det här är ett fynd jag gjorde en gång.
20. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela huvudrollen i en film...
21. En grej som får mig att vilja vråla HIGH FIVE! i vardagen.
22. Kolla! Här är en favoritbok från min bokhylla.
23. Hepp! Dagens musiktips.
24. En grej jag borde ta tag i.
25. Kolla! Här är en bild från mitt kök.
26. Den bästa frukosten är ju som vi alla vet…
27. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela i ett band…
28. Kolla! Här är en bok jag vill o-tipsa om.
29. Hepp! Dagens middagstips.

30. En grej jag är himla bra på.
31. Den bästa fikan är ju som vi alla vet...

Varde ljus

Bränner 44 ljus per dag.
Storkund hos IKEA.
Hur klarar man annars det här mööörkret..?

Älska polaroid

Mina finaste i polaroidformat.
Jag älskar polaroid.
Hela grejen.
Klick. Wroom. Där kom bilden. Trettio minuters spänd väntan. Kolla där är vi! I finfint retrofilter, helt av sig självt.
Bästa julklappen, I tell you.

Back to the land

Tjufyra timmar i stan för att fira nyår. Fantastiska fyrverkerier från sjunde.

Idag tillbaka till landet och fåglarne. Det är SÅ ljuvligt att ha en liten stuga såhär. Som om all ångest (nåja, en stor del) rinner av mig när jag närmar mig Kantarellen.

Nu ett nytt år. Jag hoppas det blir bättre än det förra, på flera plan. Jag hoppas kunna byta jobb, jag hoppas kunna stabilisera relationen med Modern på en något ytterligare begränsad nivå, jag hoppas kunna omge mig med människor som ger energi så att jag själv kan bli en sådan, jag hoppas kunna utveckla vänskaper och kunna vara rakare i kommunikationen med andra.
Främst hoppas jag lite oftare kunna lyfta mig själv ut ur boxen så att jag slipper bli så himla besviken på allt och alla.

Och - främst detta: Nästa jul och nyår hoppas jag vara betydligt gladare.