Trippeldrama

Och jag som trodde att det här skulle bli en lätt och skön jul.
Nu när barnen är något större, så pass att man kan ha allt julpynt framme, och ta sig tid att tilsammans bygga pepparkakshus och rulla köttbullar.

Istället blev det ett trippeldrama som slutspurt på en helt galen höst. Julstämningen försvann bort i ett töcken, inga hus är ännu byggda, inga köttbullar rullade och alla dom paket som redan skulle ligga inslagna i min garderob väntar desperat på att bli inhandlade.

Två konflikter på jobbet, en liten och en major. Ett totalbryt privat, motherwise. Alla tre dränerar energi, och behövs ältas. Lyckligtvis är jag åtminstone inte personligt inblandad i de två första, men jag berörs i högsta grad, vilket känns jobbigt nog. Och olyckligtvis är jag alldeles för inblandad i den tredje, och det viner hudflängande giftpilar i form av brev mellan Malmö och Stockholm, i en så rasande takt att jag nästan tror att någon vill provocera fram något.

Jag berörs tyvärr så till den milda grad, att jag inte riktigt fungerar. Mina fingrar känns ständigt lätt domnade, hjärnan går på högvarv och kroppen är inställd på flykt. Klassiska ångestsymptom. Nej, julen kommer inte bli vad den skulle blivit. Det är en sak som är säker.

Och vid det nya årets början är det mycket som inte kommer vara sig likt, så mycket kan vara säker på.