Mansblind

Jag har ett lyte.
Jag är mansblind.
Det betyder att jag inte minns män i allmänhet.
(Däremot minns jag förstås män i synnerhet.)
Men 'gruppen män' utgör för mig en blind fläck, en grå massa, i mitt minne.

Hur ska jag förklara?

Jag upptäckte det redan som ung teknolog (i en skola fylld av män). Efter en fjorton dagar lång examensresa där vi kommit varandra ganska nära ska jag och en kompis hämta ut varsin videofilm från resan. Efteråt frågar jag min kompis: "Vem var han (som vi hämtade filmen hos)? Honom har jag aldrig sett." Min kompis stirrar misstroget på mig och säger "Det var Kalle som vi just varit två veckor i Brasilien med."

Vi kan gå på stan när min man plötsligt säger "Men är inte det din gamla kursare Olle?". Jag kollar och ba "Eeeh... är det? Naaaee? Eller?".

Jag kan gå på ett möte och mannen framför mig säger "Ja, vi var ju på samma delegationsresa till Mellanöstern i vintras." Jag: "?? Eh, ja... just det, jamen JUST ja, SÅKLART!" och korsar fingrarna i byxfickan.

Det händer aldrig med kvinnor, men ofta med män.
Jag är mansblind.