söndagen den 30:e oktober 2011

Egen tid osv

Medan jag reser och slickar mina sår från dessa bortavaror, kompenserar sig maken med några nya hobbies.

Segwaypolon är en. Ett bisarrt men efter en stund helt logiskt fenomen här i kroken. Helt snabbt hamnade han i landslaget (Sveriges enda?) som tränar mot VM.

Sjöfågeljakt i skärgården den senaste. Har nu en extatisk man i soffan och sex döda djur som hänger i snaror på balkongen.

Ja. Om en vecka flyget till Tokyo. Läsa bok och ångesta en smula.



- Posted using BlogPress from my iPhone

lördagen den 29:e oktober 2011

Sätta bollar i rullning

Alltid läskigt att sätta okända bollar i rullning. Hur ska man veta något om vad man vill när alternativen är höljda i dunkel.

Bara tanken skrämmer skiten ur mig men nu har jag gjort det och så får vi se vad som händer, om det nu händer nåt. Troligen inte.

Kryptiskt är inte min grej, men just nu får det vara så.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Nämen det är väl rätt ok

Nej, mörkret och kylan är verkligen inte mina såtaste vänner, men hösten som sådan: stövlar, stearinljus, söndagskalops.

Jag tänder tjugo ljus varje kväll. Drar på raggsockar och fleece. Och tycker det känns ganska vilsamt. Inga ljusa sommarkvällar som "måste utnyttjas" på bästa sätt.

Det är ok. På den här sidan julen.


- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdagen den 27:e oktober 2011

Saker man inte förväntar sig kvart i två på natten

När man är inne på sitt femte sömnlösa dygn (due to hostan från hell etc) och liksom hamnat i hostig halvdvala i halvsittande ställning.
När då brandlarmet (iuu-iuu-iuu) går igång med efterföljande damröst rakt ut i rummet: "Attention! Do NOT use the elevators!". Kl.01:47 på natten.
När då nervösa internationella igelkotten Ivar oroligt ringer ner till receptionen och möts av ett "I'm so sorry Madame, I'm so sorry, so sorry..." och man inte fattar om det är för att det är ett misstag eller för att det brinner.
När man sen hostar sig till sömns igen för att en timme senare vakna av en dejà vù av exakt samma slag.
Då blir man lite trött, ja?


(Nybyggt hotell, felintrimmat högtalarsystem)

Himmelska pannkakor på färden

Hade en hallucinatorisk flygresa hem. Miss i nassen. Planet halvtomt (skönt) och fick 'egen' flygvärdinna som försåg mig med vatten, te, jordgubbspannkakor och stödstrumpor. Såg planet cruisa över Mellanösterns sanddynor och bergskedjor. Hamnade med hjälp av kemisk skit i hjälpligt hostfri dvala och såg flygvärdinnans ansikte sväva ovanför mig. "Anything else I can get for you, Madame?".

Kom hem på morgonkvisten och rasade i säng, sov sex timmar. Kroppen tog igen sex dygns sömnskuld.

Nu återstår att jobba på min alltför omfattande och självdestruktiva ansvarskänsla. Jag måste inte ta ansvar för hela världen. Men det är så svårt.
Har redan fått himlande ögon av herr C på några yrsliga uttalanden.

Well well. Snart helg och då kan man ju vila ut, ha ha.


- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdagen den 25:e oktober 2011

Förnuft till fånga

Bokade om hemresebiljetten, vilket inte var helt enkelt, och åker hem inatt istället för torsdag morgon. Känns vansinnigt skönt.

Kommer hosta sönder resan för medpassagerarna, men det får gå.

OCH. Imorgon ska jag bara vila. Lovar.

måndagen den 24:e oktober 2011

En erfarenhet i (female) qatarisk sjukvård

Mådde så risigt idag mitt under ett möte att jag fick avbryta och åka tillbaka till hotellet. Fick skjuts av den Jordanska receptionisten som iklädd slöja tokkörde sin Honda som en biltjuv
rätt in i kaklet. Insåg uppe på rummet att det här funkar inte, fem sömnlösa nätter och jag orkar inte mer, så hotellbilen får köra mig till närmsta sjukhus.
Här blev jag avsläppt:

Hittade sedan hit. Olika ingångar för män och kvinnor. Olika kassor, olika apoteksluckor, olika utgångar.


Blev invisad i ett (female) väntrum där det var full kalabalik. En massa burkaklädda kvinnor som yrade runt, jag fattade inte om det fanns nåt kösystem men vips blev jag bryskt inputtad av en indisk sköterska i ett bås där jag fick suga på en plastpinne. Sen utknuffad och tillsagd att vänta. Sen inkastad i ett annat minimalt bås med ett draperi mellan mig och alla andra i väntrummet där jag fick vänta på den kvinnliga qatariläkaren som lyssnade på lungorna, kollade halsen och skrev obegripliga arabiska tecken på ett gult papper med många stämplar. Detta papper fick jag sedan lämna in i en (female) pharmacylucka, fick tillbaka ett blått papper. Det blåa pappret skull lämnas i en (female) cashier-lucka och betalas kontant. Sen tillbaka till apoteksluckan där jag slutligen kunde hämta ut antibiotika och antihistamin.
Ett litet äventyr kan man säga.

Nu ligger jag i sängen och ber till Gud att jag ska få sova inatt.
Och shit vad man längtar hem när man är risig.



- Posted using BlogPress from my iPhone

lördagen den 22:e oktober 2011

I Arabienland

Landade i Doha. Kvällstemp tjugoåtta grader. Åt en italiensk middag på ett amerikanskt hotell serverat av en sydafrikan. Preppar mig med morfin inför natten och hoppas få sova lite bättre än mina tre föregående sönderhostade nätter.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Doha, Qatar

fredagen den 21:e oktober 2011

Hostan från hell

En sak som är bra med att bli äldre är att man varit med om det mesta förut.
Man vet att man klarar två nätter utan sammanhängande sömn eftersom man gjort det förut.

Inatt satt jag upp och sovhostade i karantän i dotterns rum (dottern och maken tog skydd i dubbelsängen). Tror att jag somnade in av ren utmattning mot tresnåret. Andra natten på raken.
Kvällen trevliga grannmiddag inställd.
Min resa imorgon måste mobiliseras inför, med alvedon och dagens läkarbesöks förväntade resultat i form av kemiskt shit tror jag mig kunna sitta sex timmar på ett plan utan alltför stor vånda. Samvetet för makens gränänklingskap dock större eftersom jag legat platt denna vecka och inte kunnat vara behjälplig med vare sig tvätt, mat eller plock. Och så en hel vecka till på det.

Fan vad jag hatar att bli såhär sänkt. Jag blir sällan sjuk, men när jag väl blir det slås liksom hela lekamen ut.

torsdagen den 20:e oktober 2011

Inte mer just nu snälla

Ingen bra tid just nu.
Förkylningen övergick i den värsta sortens pinhosta, den som håller en vaken hela nätterna, den med slem som gör att man klöks i slutet av varje hostattack. Been there done that och inget hjälper. Inte ens morfinet i Coccillanan.

Jobbet trillar över mig, välter liksom uppifrån, stora stenblock. Min ansvarskänsla har gått till överdrift, the good girl is getting very very tired.

Hemmet ser ut som bombnedslag. Så mycket saker vi skulle vilja och behöva ordna. Dottern bor fortfarande i ett rum som ser ut som det nyss packats upp ur flyttkartonger. Men så många steg. Nån måste köpa rätt krokar, rätt spik, och sen måsta man hitta hammaren och bestämma sig för hyllan ska sitta och just ja, det saknas en konsol. Så går tre veckor igen.

Bilen äntligen klar efter fyra veckor på verkstaden. Maken insåg igår efter att ha åkt kommunalt dit att vi inte längre har någon kredit på vårt gemensamma kort så därför står den kvar på verkstan.

På lördag går planet till Qatar.
Jag har lovat att boka biljetter för mig och bossen till Japan.
Sydafrika står och bankar på dörren.

Och sen ska man hålla koll på all APT, läxor, föräldramöten, lekdejter, simskolor, fotbollsmatcher, komma ihåg att skicka fölsedagskort, skicka present till nyfödd bebis, svara på barnkalasinbjudningar och dessutom försöka vara trevlig också.

Just nu vill jag bara spola fram bandet till nån varm loj sommardag mitt i en tolvveckorssemester.

tisdagen den 18:e oktober 2011

Denna dagen ett liv

Tack för alla tankar och allt stöd idag! Jag tog mig igenom med förståndet i behåll.


- Posted using BlogPress from my iPhone

måndagen den 17:e oktober 2011

Skillnad på folk och folk

Nä men ingen blir väl förvånad om jag säger att lurar återigen slängts på från hållet skånska slätten.

På sms-frågan om hur jag enklast tar mig från tågstationen till moderns inhägnade boende får jag till svar "ta buss 33 från Hyllie". Inte ens minsta lilla tanke på en liten snabb upphämtning medelst moderns splajdans bil som står lättillgängligt parkerad utanför hennes port, men icke. Taxi eller buss.

Det paradoxala blir när jag tänker på den upphämtningsprocedur som föregicks de tidigare Stockholmbesöken från hennes sida. Där det krävdes att både jag och maken skulle ta semester, en skulle stå på stationen och vänta en halvtimme innan tåget från malmö anlände, den andra stod och väntade med bilen precis utanför Centralen så att intet onödigt jobbigt steg skulle behövas tas, och middagen helst skulle vara förberedd och umgänget tillgängligt 24/7. Annars påslängda lurar, ledsna ilskna vykort, skuld och åter skuld.

Det är fine. Jag kan såklart ta en buss. Men grejen bara.

Logistiken

Jag kanske skulle blivit logistiker.
Med en mor som far och inga far- eller morföräldrar ens i stjärnteleskopsikte måste man vässa sina logistikskills till det yttersta.

Imorgon flyger jag således fakirflyget till Malmö medan maken lämnar barnen och kommer just-in-time till det sorgligaste det här året.

Halv fyra stänger sen sonens fritids för planeringsdag, han får då följa med en annan familj från fritids och ner till lillasysters förskola. På förskolan blir han avsläppt och ska då "praoa" på sin gamla dagisavdelning (tack, Sjöhästen!!) tills dess att barnvakten slutar jobbet och hämtar båda barnen på lillasysters dagisavdelning, tar hem dom, fixar käk, läser saga och nattinatti. Vi anländer sedan med kvällsflyget halvtio.

lördagen den 15:e oktober 2011

Ett annat söto

Detta exemplar lite längre, lite äldre. På väg ut på besök i spenaten.


- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdagen den 13:e oktober 2011

Olycksfall i arbetet (dietwise)

Hoppsan.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Salty licorice

Najs eller bajs?



Demonerna

Många frågar om resorna.
Dom är många och (ofta) långa. Långväga i allafall.
Jag rannsakar mig själv kring detta varje dag.

Det är så dubbelt.
Å ena sidan skapar dom en del ångest (separationsångest, dödsångest, reseångest, skuld gentemot maken/barnen) före. Som samtidigt KBT:as IRL av just precis resandet.
Å andra sidan bildar dom som en bubbla i verkligheten när jag väl är på plats. Där är jag i en helt annan verklighet och kan skjuta jobbig vardagskontext åt sidan för en stund.

Samtidigt vill jag inte pressa Panikångestspöket därinne för hårt, jag vet att det är kroniskt och jag vet hur vidrigt det är med backlash. Balansen är hårfin och jag kan inte alltid själv avgöra när gränsen passeras.

Det privata blir geggigt

Den välkända ångest-strup-ihopsnörningen.
Lätt sammanblandad med andfåddhet och adrenalinpåslag.
Men jag vet ju vad det beror på.

Inte så mycket pappas bortgång som min nu forcerade och minst sagt ansträngda relation till Modern. Först en slags... konsensus i sorg, sen martyrskapet som äter upp allt, och så skuldbeläggandet, och de faktiska kraven. Essensen av vår dåliga relation som ett giftigt koncentrat inför en svår stund oavsett; begravningen.

Släktfejder (Moderns), ekonomiska problem, praktiska beslut, och så min medverkan i det hela som ständigt anspelas bristen på, men ändå slutar det med att det blir som hon vill.

Är arg som fan. Och ledsen. Min personliga sorg efter pappa nerkladdad med sörjigt gegg.

onsdagen den 12:e oktober 2011

Ny regim




- Posted using BlogPress from my iPhone

måndagen den 10:e oktober 2011

Sötot

117 cm ren kärlek.


- Posted using BlogPress from my iPhone

lördagen den 8:e oktober 2011

torsdagen den 6:e oktober 2011

Jobbe







- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdagen den 4:e oktober 2011

Toronto

Fint väder i Toronto. Ett par timmar ledigt efter morgonmötet och en snabb tur upp i CN Tower och en latte på Buckan innan the grand opening tonite.


- Posted using BlogPress from my iPhone

måndagen den 3:e oktober 2011

Nattlig ångest

Som vanligt fast mer nerverna utanpå än vanligt, av förklarliga skäl.
Imorgon åker familjen hem till Stockholm och jag fortsätter till Toronto, Canada. (Senast jag var där var som källarinneboende exjobbare mitt i the Ice Storms vt98). Nu stor grönt byggande-konferens.

Samtidigt ska det i en parallell verklighet bestämmas psalmer, dikter och platser för pappas begravning. Jag kan nästan inte tänka på det, men den nattliga ångesten är stor.

Kanske är det lite mycket nu.
Kanske borde jag sluta köra i omkörningsfil konstant.

God natt.


- Posted using BlogPress from my iPhone

söndagen den 2:e oktober 2011

Poolside




- Posted using BlogPress from my iPhone

lördagen den 1:e oktober 2011

Dagens lunch på Lone Star







- Posted using BlogPress from my iPhone

Magic Kingdom

Nio timmar på MK. Och det var värt varje lusentapp. Nåja, men trots en del daterade attraktioner så är det verkligen magiskt. Är mest imponerad över femåringen som gått och gått och gått i timmar (nio) i 33-gradig värme utan att klaga en enda gång. (Wish I could say the same about soon to be sjuåring.)








- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Orlando