onsdagen den 29:e december 2010

Alltid i ledighet

Hade tänkt skriva ett långt inlägg om sånt som man inte ska skriva om.
Eftersom man ska vara positiv och lyfta sig ut ur boxen och yada yada.

Så jag tror att jag går och handlar choklad till en fondant istället.
En passande efterrätt efter den långkokta fläskläggen med pepparrotssås.

måndagen den 27:e december 2010

Äcklad.

Jag vet inte om det är ett ålderstecken.
Men jag har börjat bli fysiskt illamående och äcklad av julkonsumtion.
Av massproducerade saker av dålig kvalitet.

Leksaker i stora plastiga kartonger fulla av Kinaproducerat skräp som håller några dagar, eller om man har tur, veckor.
Kläder hos dom stora kedjorna, massproducerad polyester med sömmar som släpper efter en användning.

Rea, rea, rea. Kom och köp miljöförstörande mög. Bara 99:90.

Jag ska inte ha köpstopp. Men jag har lovat mig själv att bara köpa få saker av hög kvalitet, och gärna second hand.

Makens julklapp var en kalvskinnsportfölj, vintage, förre ägaren en advokat på Narvavägen. En väska som håller i evighet och som har märken av sin egen historia.

söndagen den 26:e december 2010

Att fira jul i Norge...

...var en sötsyrlig blandning av bländande vackra vyer, en supersöt bäbis som verkade vara satt på 'mute' (*avis*), sydamerikanskt kaos i cumbiatakt, iskyla, brinnande kol, norsk ribbe och saus, roliga farbröder och beroendeframkallande stick-lisor. Å så den hemgravade laxen som var made in heaven.

Världens sötaste "Sill-Trulf"

Utsikten från kullen

Så nära frilufsliv jag kommer - ett stjärtlappsåk...

De vita husen

Far och dotter

Tre nationaliteter

Sjukt mycket julklappar

fredagen den 24:e december 2010

tisdagen den 21:e december 2010

The Yule Tree


KRP for President

Kolla in Vickans kalender för den 17 - 20 januari nästa år.

Och gissa vem som håller i trådarna för den svenska delegationen..?

Så republikan jag är, tycker jag det är ganska kul faktiskt.

Mamma vs Fritids 0-1

Hela terminen har sexåringen tjatat om att få följa med till jobbet.
Och så idag. Efter julavslutningen i Oscarskyrkan. Fick han det.

Efter en timme - och redan avverkat dator, padda och medhavt Nintendo samt ett okänt antal fönsterkuvert och stämpeldynor, varm choklad och pepparkakor - var han så uttråkad att han häääängde uppochnervänd över ett bord och bara suhuhuckade:

"Men maaaaammma. Varför leker du inget på ditt jobb?? Sitter du bara där och knapprar och skriver och BABBLAR i telefon? Uuuu, vad tråhåhåkigt! Kan vi gå hem nu? Nähä. Kan vi gå till Fritids då? Varför inte DÅ??"

Why even try. Jag visste ju att det skulle bli såhär. Jag ligger så fett i lä när det gäller underhållning av storkiddot jämfört med förskola, skola och fritids. Jag är urtråkig att vara med. Särskilt när jag jobbar.

Imorgon ska ungen till fritids och är överlycklig.
Jag med.

Korvstoppning




söndagen den 19:e december 2010

Jul-och-jobb-stressen

Bloggen får stå tillbaka för loads of action in real life.
Nu är det bollar i luften, tungor i rätta munnar och andra klichéer som gäller för att få ihop allt och sen säcka ihop en glöggklibbig slajmhög på julafton.

Jag tycker mig höra hjärnan gå på högvarv.

Igår maldes och stoppades dussintals meter traditionstyngd korv - en syn värdig Hovet - och åt den sedan. Mycket delikat, och inte alls lika kaosartat som jag räknat med, med fem barn inblandade.

Att min mamma skickat julkort med "HÄR FÅR DU LITE SKULD" skrivet all over, det reagerar jag inte ens över. Bra terapeut eller bara too much in mind, oavsett ett fall framåt.

torsdagen den 16:e december 2010

Från palm till piskrapp på åtta timmar

Fastnade i Frankfurt, satt två timmar i planet innan vi fick starttillstånd på grund av det dåliga vädret över Stockholm... Att jag satt med solbränd nästipp efter projektmöte utomhus kändes plötsligt helt science fiction.

Och att kliva ut i Stockholms-sörjan, iskall, grå och piskande, var gravt o-kul.

Min återhämtningssömn kom av sig med förseningen, en sjuk barnvakt, en GD som tidigarelade mötet, en budkille som plötligt levereade två meter diskbänk samt en chef som fyllde femtio idag. Har således inte spenderat tid i ryggläge på ett och ett halvt dygn.

Det svirrar i huvudet. Det kanske är ett tecken. A demain!

tisdagen den 14:e december 2010

Middag.

Middag.

Dubban, Abban, Prinsessan

Två timmar instängd i ett plan på startbanan i München. Snöstorm.
Halv ett serverades middagen, när vi som sista planet den kvällen äntligen fick lyfta.
Vaknar fyra timmar senare och ser soldis och vajande palmer. Trettio graders diff på fem timmar.

Idag möten möten möten. Allt är förväntansfullt - vi har en prinsessa på gaffeln! Och denna ska lotsas genom programmet på bästa möjliga sätt.
Imorgon möten möten möten. Sen nattflyg hem.

När lunchen intas utomhus, när en ljummen vind fångar en hårslinga,
så erfars jag av en stark känsla av att ta med familjen och flytta hit.

Då var man här igen.

Då var man här igen.

söndagen den 12:e december 2010

Knut Knådare fyller år, bullar bakas




Love is in the coffee

Lördag på stan. Jullunch på Prinsen. Champange. Biff Rydberg. Espresso på Sosta. Julklappar. Snömodd. NK. Barnvakt. Kärlek.

fredagen den 10:e december 2010

Pruttslajmsincidenten.

Obekvämt ihopklibbad mellan skinkorna försökte jag korsa gatan på väg hem från vaxdamen Anneli (och jojo, mina lampskärmstips hade gått hem!). Mitt i gatan hör jag plötsligt någon ropa: -"Hallåååå! Du glömde PRUTT-SLAJMET!". Där står Anneli i vit rock och en tub varmt vax i ena handen och min kasse pruttslajm i den andra. Fanns ju en viss koppling där förvisso, om än bisarr.

Kiwikärnor och annat. Märkliga ögonblick i livet.

Bautakylen.

Bautakylen.

torsdagen den 9:e december 2010

Baja jåkade.

Min 4,5-åring kan inte säga R.
Det låter väldigt lustigt, särskilt eftersom hon har ett ganska intrikat vokabulär i övrigt.

Idag tillexempel. Så bara JÅKADE. BAJA JÅÅÅÅKADE hon pilla loss ett antal polkgrisar från Pepparkakshuset.

Dom baja jåååkade jamla loss, mamma. Jag LOOOVAJ!

Jag älskar henne. Så det snujjaj.

SÅNDÄRSOMKANFLYGAUTANFJÄRKONTROL

En påse Polly hasselnöt & kokos och två fingrar Singleton.
Värmen ångar om elementen, nyluftade, heta.

På sonens önskelista står det "PRUTSLAJM, TROLSPÖ, NINTENDO, KASALÅDA, SUPERMARIOKART, SÅNDÄRSOMKANFLYGAUTANFJÄRKONTROL".

Imorgon får jag 118kg kylskåp levererat. Efter det ska jag ha lunchdejt med min vaxdam Anneli. Anneli och jag brukar prata om var man hittar dom finaste lampskärmarna medan hon rycker fjädrarna ur mitt ömma skinn på dom mest delikata ställen.

Jag känner mig bisarrt intresserad av fysik.
Jag kanske är på gränsen till nåt. Stort. Eller galet. Gränsen är väl hårfin.
Jag är iallafall inte sur längre.

Tjo.

Damn if you do, osv.

Mitt förhållningssätt till barnen.
Handlar det egentligen om dom. Eller om mig.
Skulden, den berömda som oftast börjar på "mamma-".
Rör den egentligen ungarna alls?

Jag tänker på det när jag surt fräser "Kom igen nu då, for Gods sake!" för hundrade gången denna morgon, fräser åt mina söta sölkorvar, och liksom orkar inget annat. Jag tänker, hade jag inte haft denna fixa idé om att inte lämna för tidigt och inte hämta för sent, så hade kanske alla varit gladare.

Jag menar. Hade jag lämnat och hämtat dom så att jag fick all den tid jag behövde för att sköta mina andra åtganden (jobbet), hade jag kanske varit mindre stressad, mer närvarande, mindre sur och mer intresserad av att verkligen vara med dom när jag är det. Med risk för att låta som en pappa från den gamla skolan. Men ändå.

Jag är sen till jobbet, jag går tidigt, jag är ständigt uppkopplad, påkopplad, intjackad. Jag pratar med barnen och kollar mailen samtidigt. Paddar. Telefonar. Bara sagostunden är helig.

Jag vet inte. Fan. Tror jag har kommit in i en existensiell ångestloop igen.

Jordnötter

Kölden kölden. Förlamningen i både kropp och hjärna.
Mental embouteillage.
Nu måste jag bara få hjärnan att varva ner.

Ikväll kommer maken tillbaka och imorgon kommer kylskåpet hem.
På lördag fyller någon sex år.
På söndag ska denne någon ha discobowlingkalas.
På måndag åker jag till Dubai. Men hoppas få hinna se en skymt av dotra i lussekläder.

Sen är det bara frökenpresenter som ska inhandlas, korv som ska stoppas, julkort som ska skickas, resor till Norge som ska förberedas, lock som ska läggas på brunnar osv osv.

Fast det där är jordnötter i sammanhanget.

onsdagen den 8:e december 2010

En kalenderlucka ur Hjärnbarken

It must have been love.
Och solariet i Trelleholla. Där man preppade.
Sen hade nåns äldre killes kompis köpt ut en flaska billigt tyskt riesling som blandades med 'grön banan'-extrakt från Ica.
Mamma i sin vita Mazda. Jag i blodröda naglar så långa att dom inte gick att göra läxor med.
Att en väska skulle med. Och att vi blev avsläppta utanför gympasalen på skolgården. Huttrande halade vi upp vinet och två små plastmuggar och drack snabbt två vidriga glas var.
It must have been love. But it's over now.
Och ingen bjöd upp. Men vi snurrade, det snurrade, allt allt, och livet låg framför oss i en magkittlande okänd framtid.
Frusna fötter, frusna händer, nattbuss hem, pappa halvsovande i pyjamas vid busshållplatsen med SAABen på tomgång.
But I lost it somehow.

tisdagen den 7:e december 2010

Andas. Perspektiv. Inte svära. Leva.

Stressen dådå. Nä, det är inte så bra. Hjärtklappning och skenande puls. Hann med tåget idag med tre minuters marginal, efter en bisarrt flåsande språngmarsch från kontoret, för att hinna hem och hämta medan maken var på väg till flyget mot Turkiet. Efter pannkakor och julkalendern på TV förbereder jag för kvällens jobbsejour, nu mer akut än nånsin, och får panik och blackout när jag inser att jag ju fått nytt operativsystem installerat i datorn som kräver nätverksnyckel till vårt trådlösa nätverk. Som jag inte har. Och den som har det sitter en fyratimmarsflight till Ankara.

Imorgon ska jag, fel, skulle jag, på ett styrelsemöte i Södertälje halv nio. Jag inser att det ju inte går. Då skulle jag få lämna barnen halv åtta.

Det är inte värt plågan. Jag prioriterar om nu. Skiter i mina tre projekt som ska vara klara till imorgon, i styrelsemöten och prinsesssor. Nu går jag och tar ett glas glögg och funderar på hur livet såg ut före datorer och internet.

lördagen den 4:e december 2010

Det bidde en tumme, samt längtan efter slack.

Av den treåriga organisationsprocessen som orsakat så många så ont i magar, blev intet. Inte ens en tumme. Man kom fram till att inget skulle bli bättre av att ändras om. Det funkar redan bra.
Så vi drog ut chifen på lokal och firade med två glas sydafrikanskt.

Men stressen. Jag är inte van. Jag har gjort dygd av att inte vara en sån person som konstant går runt och säger 'det är mycket nu' och som inte 'har tid' att svara på mail. Förmodligen är det dom exceptionella omständigheterna som nu får även mig på fall. Allt som varit denna höst, och helt utan uppehåll. Mina käkar är liksom fastlåsta i ett järnhårt läge och huvudvärken lågfrekvent molande.

Snön faller mjukt utanför fönstret. Men jag är oförmögen att se myset. Jag är mentalt i Abu Dhabi och försöker desperat hålla alla bollar i minnet. Får ångest. Behöver lov. Julegröt och mumma.

Nuförtiden är ju inte helgerna källor till lugn och ro och kontemplation. Dom är fulla av små varelser som vill saker. Hela tiden. Long gone are The days när man kunde krypa ner under en filt på sängen och läsa en bok. Jag trivs med att ha familjen runt mig. Men ibland längtar jag efter en smula slack.

onsdagen den 1:e december 2010

Midvinternattens köld är hård.

Kroppen börjar ta en smula stryk. Av stressen, kölden, renoveringarna, resorna.
Är trött och tom.
Rinnsnuva och magmuskeltränande förkylningshosta.
Svullen mage; jag väntar blod.

Nu tar jag mig igenom.
Dagarna, mötena, åtagandena, tvättvikningen, klädhögarna, hämtningarna, lämningarna, middagstiden. Och längtar ledighet så att hallucinationen är nära.

På plussidan att all äcklig skitig papp som klätt vårt trapphus sen mitten på augusti plötsligt är borta. Hantverkarna droppar av en efter en. Idag överlämnades vårt badrum - fortfarande småsaker kvar; en fog här, en brytare där - men i princip klart! Från noll till två fungerade små hemlighus på mindre än ett dygn. (Eller tre och en halv månad... om man vill vara sån.)

Nu tar den roliga renoveringen vid. Köket. Barnrum två. Tankarna på onödiga lyxinköp som rådjurslampor och vinkylar.

Men först. Julvila.

Vi har ett badrum!

Svart toasits kommer. Värmegolv och läderstropp på kommoden likaså. Jag älskar det redan!

Vi har ett badrum!