tisdag 30 juni 2009

Överdos

Efter en halv natt med trettiosekunders hostintervall stod jag vid fyratiden på morgonen inte ut längre, gick upp och tog en rejäl sked av cocillanan och sjönk sen slutligen vid gryningen in i ett morfinrus.

Vaknar runt åtta med en kropp som inte lyder. Huvudet känns som ingjutet i cement, illamåendet gör kroppen klibbig och kallsvettig, yrseln och mattheten gör det nästan omöjligt att kliva ur sängen.

Allt i ett töcken. Jag fick iväg barnen till dagis, återvände kräkfärdig till sängen och ringde i panik till husläkaren. Sov sen i sjokvisa dimmor tills jag fick stappla mig iväg till doktorn.

Visar sig att jag fått en överreaktion på cocillanan, tål den uppenbarligen inte, får två nya hostmediciner och order om att fortsätta med penicillinet.

Ovant, kontrollfreakat ringer jag skräckslagen kollega och lämnar över morgondagens högnivå-kineser i hans hand.

måndag 29 juni 2009

Positiv energi

Utdrag ur samtal med min ömma moder:

Fråga: -"Skulle du kunna möjligen eventuellt kunna tänka dig att hjälpa oss med att passa våra barn när våra vänner gifter sig och vi ska vara vittnen?"
(I Skåne, i Malmö, i hennes hem, sista dan på vår Skånevistelse)

*kort paus*

Svar: -"Ja, om jag lever då."

Bruna fingrar

(Och då menar jag inte dotterns av hundbajs brunkletiga som hon helt olycklig kom spingande med häromdagen i parken. Jävla hundägare!)

Utan jag menar mina. Fingerklorofyllet har uppenbarligen inte gått det minsta lilla i arv - jag hade en mormor som hade dom grönaste fingrarna på den här sidan Kattegatt, och en mor som inte följer långt därefter - jag lyckas inte ens hålla tre fjuttiga balkongblomster vid liv. Nedan de sorgligt bruna resterna av en hänglobelia som mötte sitt korta öde på den Tjockalockska balkongen.

söndag 28 juni 2009

Men...

Min förkylning har inte riktigt gått åt rätt håll. Rösten tappade jag redan hos de polska jesuiterna i fredags, och hostan har tilltagit.

Inatt vaknade jag av fruktansvärda hostkräkningar med stora slembollar. Maken tvingade iväg mig till närakuten och doktor Linda sa: -"Bra att du kom, du behöver nämligen både antibiotika och starkaste hostmixturen med morfin."

Så nu äter jag rödgula kapslar med penicillin och tar små huttar morfinstinna cocillana-etyfin.

En liten confiterad anka...

Lördagen spenderades vid Hägernäs Strand, sånt som stockholmarna kallar för "sandstrand". Barnen tyckte det var toppen, särskilt som McD ligger tvärs över gatan och lockar med lunch.

Hem och laddade om, jag tog en förkylningspowernap, barnen kollade Pippi. Sen ut och cykla i parken, först glass på italienaren, sen svalt rosévin på parkcaféet.

Och plötsligt var klockan sex och maken bjöd in oss alla på spontan fransk middag med knaperstekt confiterad anka, persiljeslungad gnocchi och karamelliserad rödlök. Till det ett bättre Bourgogne. Efter det trollade han fram tre franska ostar, fikonmarmelad och hembakad levain i tunna skivor. På det jordgubbar med vaniljfluff och mörk choklad. Så kom två sommarsnygga singlar upp på härligt oväntat besök och joinade oss för de sista ost- och vinresterna.

Så kan man också spendera en lördag. Men...

lördag 27 juni 2009

GONE SWIMMING

Åker snart och badar.

Ni då?

Slem

Slem ute, slem inne,
Slem i kropp och slem i sinne.

Jag däckade framför Pinocchio igår runt åttasnåret,
ganska slut efter att med tappad röst och infektion i kropp snackat svenska energisystemet för ett gäng kyrkligt engagerade polacker.

Vaknar i soffan runt midnatt, tyst det är i huset, linserna har torkat fast i ögonen, mascaran runnit ner på kudden och hela mitt huvud är fyllt av slem.

Nu har jag hostat slem, snutit slem och hostat lite mer slem. Ska strax preparera mig med coctail av alvedon, ipren och alindrin samt min zycomb-spray.

torsdag 25 juni 2009

Mina män

Mina män

Sååå...

Sååå...

Obesvarad kärlek

Det är nånting med mig och muffins. Cup cakes.
En obesvarad kärlek. Ett i sak ojämställt förhållande.

Jag köper böcker om dom, jag dreglar över dom, jag fantiserar om mjuksaftigt chokladigt inkråm, om toppingar som non-pareilles, guldnon-stops, hjärtformat sockerströssel.

Men misslyckas alltid. Smeten vägrar resa sig, muffinsen blir torra, tråkiga. Toppingen kladdar, rasar av, rinner. Dom fina formarna syns inte eftersom muffinsen flottat igenom pappret.

Obesvarad kärlek.

Just nu har jag en (sjuk-)plåt platta oljiga äppel-å-kanel-varianter i ugnen. Det måste stått fel i receptet. I rest my case. Eller också ska man inte baka när man har huvudet fullt av bomull och alvedon.

Mrs Polen

När jag var 20 och pluggade ett år i Frankrike gick jag en dag runt på Monoprix (typ Ica Maxi) för att handla sedvanlig studentföda (baguette, brie och billigt vin). I ögonvrån noterar jag en ung, ganska söt, fransman i stickad luva som liksom följde efter mig. En smula smickrad fortsatte jag brödhyllan fram och efter en bra stund gav han sig tillkänna, kom fram, öppnade munnen och (och här förväntar jag mig alltså höra någon sliskigt fransk raggreplik) säger: -"Excuse-moi, men är ni möjligtvis från Polen?"

Visserligen hade jag snikslingat håret hemma i badrummet, men nån måtta på förolämpningarna får det väl vara! Tyckte jag då. Och snörpte på munnen och vände på klacken. Idiot! (Det var före jag visste att Paulina Porzikova, supermodellen, är från Polen. Jag tänkte bara på äldre blonderade damer med cigg i mungipan. Apropå fördomar...)

Nu har cirkeln slutits då jag häromdagen fick ett samtal som började med: -"Yes hello, jag har hört att du är Polen-expert."

Och imorgon ska jag till tysk-eumeniska katolska församlingen för att prata energieffektivisering i kulturhistoriska byggnader, inklusive kyrkor, för en polsk delegation. Stabilt.

onsdag 24 juni 2009

Dyngis

Botten att bli dyngförkyld med hosta och bomullshuvud just som sommarvärmen fått ett grepp om dom strumplösa fötterna.
Gick hem mitt i ett möte (och fick kaffe hos maken på vägen) och däckade framför Bolibompa.

Satan i gatan att mina japanska mirakelpiller är slut.

Kaffe på makens takterrass

Kaffe på makens takterrass

tisdag 23 juni 2009

Att dra slutsatser eller faran med för litet statistiskt underlag

Folk säger ofta till mig - tydligen i egenskap av feminist - att "ja, jag tänkte ju också sådär, att det inte är nån större skillnad pojkar och flickor, tills jag fick mina barn och faktiskt SER, att det ÄR det ju!"

Och så fortsätter resonemanget. Typiskt så att det visat sig att pojken ju 'liksom instiktivt' älskar bilar och säger 'brum', medan flickan bäddat ner sina dockor och kört runt dom i barnvagn.

(När jag frågar om det inte är så att man kanske kan tänka sig att det faktiskt kan förhålla sig så att båda barnen de facto gillar saker som rullar, rör sig, men att pojken faktiskt fått en bil och flickan en barnvagn, brukar många tystna en kort stund, men skakar sedan av sig denna icke-alignerade analys och fortsätta extrapolerandet av sin könsanalys baserat på sina egna barn.)

Ååkej.

Mitt problem är bara att om jag skulle extrapolera könstypiska egenskaper utifrån mina egna barn så skulle utfallet bli ett helt annat:

- Pojkar älskar att göra sig fina; ska jämt ha parfym och måla naglarna.
- Typiskt pojkar att leka två!
- Flickor vill ha bekväma kläder, kjol går fetbort, eller det spelar egentligen inte så stor roll, men pojkar däremot, dom ska ju jämt hålla på och byta kläder fem gånger innan man kan gå.
- Ja se flickor, vildbasar!, dom är ju som dom är, sätter sig på varandra, klättrar i träd, måste få utlopp för sin energi!
- Pojkar är så gnälliga och känsliga - blir hungriga, trötta, kissnödiga...
- ...

Och så är det naturligtvis inte för alla. Det jag menar är bara att det fortfarande är vi vuxna som tillskriver våra barn könstypiska egenskaper och att många ser det dom vill se eller det dom tror att dom ser. Jag också. Men jag försöker att inte göra (alltför många) spöktolkningar som inte finns där.

En Ocean av glädje

När jag kom och hämtade barnen på dagis i eftermiddags var sonen inte där.
Dom var fortfarande och badade. Avdelningen Sjöhästen njöt av sol och bad i Tessinparken och ville inte gå hem. På förmiddagen hade dom varit på utflykt hemma hos en av 'fröknarna'. Imorgon ska dom på utflykt till nästa. Under den här veckan ska dom åka hem till alla sina pedagoger och 'se hur dom bor'.

Jag vet att jag sagt det här så otroligt många gånger, men jag är SÅ sjukt glad över barnens förskola. Stolt och glad.

Ståkkålm i mitt järta

Aah.
Allsång på Skansen, rosévin och grillad halloumi.
Kan livet vara bättre en tisdag?

måndag 22 juni 2009

Breaking news

På vårt intranät idag:

"Denna vecka skär vi hål i taket!"

För att bygga en megatrappa från det ena planet till det andra. Jag är glad att jag inte måste vara på kontoret i veckan. Min chef vred knäskålen ur led vid förrförra veckans slagborrning.

Utblick

Dagens I-lands:

Idag konverterade (migrerade kanske det heter på IT-språk) vi änteligen från sugiga Lotus Notes till Microsoft Outlook på jobbet. Konstigt hur man då i stundens sista skälvande minut i allafall kan fästa sig vid sugiga mailprogram, för när nu Notes-eran plötsligt för alltid är över saknar jag litegrann det åttiotalsaktiga gränssnittet och den dåliga funktionaliteten.

Och plötsligt har min man i våldsam glädjeiver över vår nye gemensamme vän Outlook tillbringat dagen med att bomba mig sina kalenderbokningar.

Midsommardans

Å så ett par bilder från den lilla sol som välsignade barnens midsommardans i fredags.


söndag 21 juni 2009

fredag 19 juni 2009

Mums!

Mums!

Trafikrapport E4/E20 södergående

Tjock trafik Slagsta E4/E20 Fittjaavfarten södergående.
Sitter i en Audi A4 på väg söderut.
Två barn i baksätet som mumsar PimPim och tjatar om när är vi framme.
Jag sitter och mår illa och bloggar på det mobila bredbandet i framsätet.

torsdag 18 juni 2009

måndag 15 juni 2009

Imorgon!

Athens, Greece
Tomorrow, Tuesday June 16
Hi 31° Lo 22°
M/Sunny

Blodpudding och bajskorvar

Det här med harmoniska lustfyllda måltider.
Matlust.

Som när man preciiis satt sig ner efter att ha lagat måndagsmat som en dåre och ska hugga in på första tuggan knaperstekt bacon och dottern ba: -"Mammaaa... Jag måste bajsa! NU!" Och man stoppar in tre tuggor blodpudding på samma gång för att hinna äta nåt innan det är dags för -"Mammaaa! Jag e KLAAJ!" Och man rusar in i bajslukten på toa och torkar rumpan på dotra samtidigt som blodpuddingtuggan växer i munnen.

Och när man sätter sig ner igen vid matbordet är matlusten liksom som bortblåst.

söndag 14 juni 2009

Le week-end

Maken kom hem glad i hågen vid midnatt från multikulti-kalas hos kollegan,
och jag hade just bölat ner soffan tittandes på "Babel".

Väcktes milt imorse av sonen som låg hopkurad som en liten tax vid dubbelsängens fotända, klockan kvart i nio. Snabbfrulle och hopp i väg i vadarstövlar och frillifrill-paraplyn till Vallentuna badhus och träff med sköna vännerna i plurret. Klara lagom till kurrikurrmage vid lunch.

Herr P hade förberett och lagat fantastiskt köttfärslimpa med munvattnande tillbehör i form av kapris, syltlök, saltgurka och rödbetor. Bästaste kaffet i moccamastern och barnen i lekakshimlen på våning ovanpå.

Sen hem för omladdning, förbereda söndagsmiddag med glamourmor B. Klassisk husman, kokt torsk med äggsås, och till dessert en hemsvängd pecannötsäppelpaj med vaniljglass.

Trött och nöjd över en bra helg.

På tisdag åker jag till Aten.

lördag 13 juni 2009

Bra saker med att förlora en budgivning

En bra sak med att inte ha köpt sunkig skolåda på närbelägen ö, är att vi just nu sitter i en helt okej ekonomisk sits. Löneökning, värdeökning, räntesäkning och skatteåterbäring ger årtiondets lägsta omkostnader i förhållande till inkomster.

Och så kommer det vara fram tills dess att vi tjackar apdyr skolåda. Eller större holk. (Vilket vi kommer göra förr eller senare)

Så igår kunde vi kosta på oss att bara sådär kolla efter fyra bra piletter till farfar i Spanien, och maken slängde dessutom ur sig ett: 'Å sen så tycker jag att du kan sticka ner på NK och tjacka den där franska dyrjackan.'

Konsumtion som ångestdämpande.

Alla får paraply

När man hamnar på H&M för att köpa jeans. Och i H&M's sedvanliga urkassa könsrollsanda så finns bara två alternativ för barn: Hello Kitty-parris till brudarna och Spiderman-parris till boysen. Jag är faktiskt rätt nöjd - av två onda ting - att Knut absolut skulle ha Hello Kittyt. Och då ville syrran det också. Således har vi två frillifrill parrisar hemma. Bra att ha i dessa tider av svenskt sommartidsregn.

torsdag 11 juni 2009

Spotify som balsam för en sjuttiotalist

Allarligt talat.
Så många nostalgikickar att det nästan är hjärtinfarktframkallande.

Skygga blickar, svettiga händer på min rygg, stapplande tryckarsteg, låt det aldrig ta slut, discolampornas blinkande, musikens berusning, mellanstadiet, högstadiet, minnena blandas ihop, men dom berör.

Just nu: Captain Nemo med Dive

Aj! Den stack ändå!

Myggan alltså.
Som sonen sjöng om på 'Dagisavslutning med show'.
Man fick en tår i ögat där barnen stod på rad och disco:ade till "En Två Tre FYRA - Jag är en PARTYMYRA!!!" om det inte vore för dottern som samtidigt kände sig nödgad att lägga århundradets kabel under närbeläget träd. Fick rullas in i serviett och slängas i 'Dog Poo'-tunnan.

Nu vitt vin och terapi. Maken låg. Behöver Spotifyas en smula (Chris Isaac! Roy Orbinson! Midnight Oil!) Eftersom jag är nyterapeutad och min mor vägrar svara i telefon - för att jag gav svar på tal om hur hon förmedlar sin så kallade support - så känner jag mig onaturligt uppåttjackad och kan således bistå med glada tillrop.

onsdag 10 juni 2009

Ja, jag älskar detta landet...

Där "juni/sommar" för barnen betyder 4 lager tröjor under regnjacka, galonbyxor och höga vadarstövlar.

Där studenter står i fina, skira, vita studentkläder, regnponchos från Clas Ohlsson och huttrande skriker på flaken i ösregnet.

Där vinterjackan är sommarjackan och dom höstiga jodphursen plockas fram vecka efter vecka ända in mot midsommar.

Där butikernas flipflops och spagetthibandade sommarklänningar hänger hånflinande i skyltfönstren. Vem kan sånt på sig i 7-gradig kyla?

Där juninätter är järnnätter med frost.

tisdag 9 juni 2009

Galjonsfigur

Eller, som en fd chef till mig, tillika VD för ett stort bolag, brukade svara.

Hon var lång, säkert 1,80, och stor, skulle tippa på en matchvikt på 120 kg, och dubbelhakorna guppande som Atlantvågor när hon la upp sina gapflabb på styrelsemötena.

Extremt säker på sig själv, och full av humor och glimt i ögat, förekom hon gubbarna i ledningsgruppen med att dundra in i rummet och ropa: "Tjena gubbar, här kommer er galjonsfigur!"

Kropp och kön (igen)

Måste dra det här med utseende lite längre.

Det är inte så att jag har nånting emot att folk (män) talar om för mig om dom anser att jag är attraktiv, söt eller snygg. (Eller jo, det kan jag faktiskt ha. För jag är inte så himla intresserad av att veta vad kille X eller gubbe Y tycker att jag ser ut som. Ger faktiskt fullständigt fan i det. Jag orkar liksom inte ens låtsas bli smickrad.)

Det är bara det att jag är så sjukt trött på att (kvinnors) utseende är en issue i ALLA sammanhang. Att kvinnor ALLTID ska kommenteras. Utseendemässigt.

Jag FÖRSTÅR att det i många fall handlar om nedärvda mönster, inlärt sk artighetsbeteende, och att många kvinnor faktiskt FÖRVÄNTAR sig att få uppskattande kommentarer om sin klädsel/utseende när dom piffat till sig. Och gränsen är naturligtvis hårfin. För det beror ju vem som kommenterar och i vilket sammanhang.

Jag hade, i proffessionella sammanhang, mycket mycket hellre fått kommentarer om saker jag presterat, än hur jag eventuellt ser ut eller är klädd. Helt oaktat om jag faktiskt klätt upp mig och lockat håret.

Och helt no no förstås, sexistiska kommentarer som anspelar på kropp och kön (som incidenten i inlägget förut).

Hål i marknaden

Under årens lopp har jag haft så många snilliga affärsidéer.
Hål i marknaden utifrån direkta behov jag själv haft. Och ofta undrat över varför någon inte redan profiterat på?

Många idéer kom under föräldraledigheten, och den uppsjö av barnprylar som man blev indoktrinerad att man måste ha för att vara en god förälder. Och ändå kunde man inte få löst de enklaste problem.

Till exempel som att alla springer runt med splajdans nya, asdyra moderskepp aka barnvagnar - inte sällan till en kostnad av tio lax, men PÅ dessa lyxåk sitter det medelst sunkiga tvättklämmor hjälpligt fastspända kökshanddukar/gamla örngott/små tunna filtar över sufflettens öppning för att skydda det sovande barnet från stark sol/RS-virus/nyfikna tanter.

VARFÖR har ingen kunnat fixa en snygg, enkel lösning på detta problem? I flera år såg jag ultradesignade Buggisar körades av flashiga morsor i stilettisar, men som en pinsam fis fladdrade en urtvättad köks-lase i vinddraget när de klapprade förbi ner mot Ö-malmstorg.

Ända tills nu.
Nu såg jag i senaste numret av den flashiga mamma-tidningen att någon äntligen landerat en designad 'gardin' som fästs med typ duschringar.

Kostnad? 399:-, för ett enkelt, men designat, tygstycke.

Vilket fick mig att igårkväll dra upp ett par av mina andra "hål" igen, och börja smida planer.

måndag 8 juni 2009

Glasen imma

Åhåhåhåå. Premiärade med ljuvligt mör matjesill, nypotatis, gräddfil och gräslök idag. Till det en folköl och varsin pyttig men ack så god tvåa Skåne. För att man inte KAN äta sill utan en lille en.

Är det ett ålderstecken när sill är något man längtar efter?

Luvan Lennart

Lycka! Att kryllskratta sig kiknande bara av att titta på varandra och uttala första stavelsen i ett ord. Upptäcka att sonen, nästan alldeles säkert, har ärvt mitt extremt barnsliga sinne för namnhumor.

Vi har legat i soffan och kiknat av skratt inför "Skaft Hansson", "Trams-Yxa Persson", "Skalle Nilsson" och "Snopp-Luvan Karlsson". HAHAHA - jag dööör. Och jag är SÅÅ tacksam över att jag verkar fått en humorallierad!

Tillbaka till rutinerna

Tillbaka till rutinerna

söndag 7 juni 2009

Att vara kropp

Ja just. Jag skulle återkomma till den sk välmenande objektifieringen.

(Jag vet att det finns kvinnor som bestämt hävdar att dom aldrig utsatts för vare sig diskriminering eller objektifiering pga kön. Tro det. Då måste man vara bra blind och döv och troligen dessutom ha en exceptionell förträngningsmekanism. Good for you!)

Men hear here - en episod av tio miljarder:

Andra dagen i Indien. delegationen har nyss träffats. Jag har hälsat på samtliga. Jag bär kostym. Sedesamt och neutralt as I sometimes prefer i gubbligt sällskap.
Jag ska strax hålla tal inför ambassadören och delegationen så jag är lite på spänn.

Alla får ett glas vin och står och småkonverserar. Jag står i en grupp av blandade män, min kollega är med. Dom pratar om strömavbrottet (ett av många om dagen i Indien) som gjorde att några delegater fastnade i hotellhissen ett par minuter.

En man kommenterar att: "Jaha! Var det därför det blev svart när jag stod i duschen!". Jag säger i förbifarten: "Ja, jag var också i badrummet när strömmen gick. Läskigt." Någon fortsätter prata om hissen. Varpå en man ur sällskapet, jag har alltså enbart hälsat på honom en enda gång, vänder sig mot mig och utbrister högt och ljudligt: "Ha ha, nästa gång du är naken i badrummet när strömmen går så knacka på hos mig - ha ha!". Min kollega sätter vinet i halsen. Jag undrar om jag hört rätt.

Ridå.

Kanalisering

Och när man junkat färdigt på Hemnet, uttömt alla möjligheter så att säga, kan man roa sig med att kolla vad precis alla hus har gått för. Bara att ringa in områden på kartor och söka! Beroendeframkallande det med.

Och när man ält-vinat färdigt, och Choprat sig en smula, kan man se att det var förmodligen en högre universell mening med att vi inte skulle bo just där. Förstås.

Förutom att det naturligtvis, i sammanhanget, är ett lyxproblem.

Snacka om fondvägg

Snacka om fondvägg

lördag 6 juni 2009

Post project depression etc

1. Är tom inombords efter Indienresan och succéartat genomförande av det mål i projektet vi jobbat mot så länge.

2. Är tom inombords efter att ha genomlidit årtiondets märkligaste bostadskarusell där vi förlorade på knock-out i tredje ronden.

3. Är tom inombords efter samtal med modern som gick ut på skuldbeläggning och söndrande av min självkänsla.

fredag 5 juni 2009

Kråssmörj och bersåsörj

Joo, det dära huset...
Följetongen. Radhuset. Skolådan med totalt eldkastarbehov.
Omläggning av tak. Rubbet.
Som inte fick ett endaste bud för en månad sedan. Och som vi skambudade på. Och sen föll i kärlek med.

Vad hände? Säljarna drog in. Surade. La ut igen för två veckor sen. Nu med 600' under förra utgångspriset. Ny visningsrunda i söndags. Och vips! Fem stycken hugade spekulanter har kört värsta budningsrallyt hela veckan. Jag har fått täta sms-rapporter i Indien från maken, som följt det per ebud. För att hoppas att det mattas av, så vi kunde lägga in överraskningsstöten.

Men galet galet. Buden haglade, flera "skulle bara ha det huset" plötligt. Samtidigt som nyrenoverade fräschinghuset i området brevid stod utan spekulanter. Så vi åkte dit och kollade. Och det var superfint. Verkligen. Men känslan! Den bara infann sig inte. Trots en mille i "rabatt".

Nu är det så himla många turer i det här, inte minst med säljmäklaren - kungens kompis gamla flamma - som man inte vet var man har alls. Plötsligt hade ett villkorat bud inkommit, och plötsligt tyckte snålsniksäljarna "synd" om en nyskild spekulant och ville sälja till henne. Varpå en tredje budgivare blev rosenrasande och maken (min) blir fartblind både på motorvägen mot Borås och polisexamenfirande barndomskompis och i pengapåsen och slänger upp högsta motbudet ever.

Just nu vet vi ingenting, men förmodligen blir det ingen överprissatt skolåda. Vi sitter la kvar i holken. Och jag måste svälja hårt flera gånger.

Och det som retar mig mest är nästan att sursäljarna fick rätt, och fick ut överpris på skiten, enligt principen den som har skall varda givet. Smörjer sina pensionerade krås med gås i dom finare förorterna.

Jag blev lite sugen på nåt

Jag blev lite sugen på nåt

Bagaren Berta

Fredagsmys med Mora Träsk

Hemma!

Jo jag är hemma!
Är bara en smula seg, och kastades rakt in i en helt hajpad budgivnings- samt bostadsångestprocess vid hemkomst.
Sov tio timmar inatt och kom försent till dagis. O-mejkad och i trätofflor.

Fick en mäklare på besök till lunch för värdering av holken. Åkte ut på blixtvisning av annat hus - som vi trots 'visibly-perfect' dissade pga en slags ångestkänsla i maggropen. Och la istället ett upptrissat bud på mög-holken.

onsdag 3 juni 2009

Mammor och pappor på resande fot

Jag har bloggat om det här förut men icke desto mindre:
Vad ÄR det som gör att alla konstant frågar mig - när de får höra att jag har två små barn - om det inte är jobbigt att resa/vara borta från barnen så mycket/länge som jag gör? (Och som om fem nätter skulle vara en evinnerlighet!)

Senaste gången (av fyrtiotretusen) så såg jag mig om i bussen, insåg att samtliga män där bak hade två eller fler små barn hemma själva, och konstaterade bara krasst att jobbigt är det väl för oss alla? Varför skulle det vara extra jobbigt för mig?

Inget svar.

Bekännelse

Jag har alltid bloggat främst för att få utlopp för min egen skrivklåda, och senare även för uppskattad update av var jag befinner mig både mentalt och fysiskt i livet. Inte för att få en stor publik eller nå ut till många.

Men jag uppskattar SÅ alla läsare och kommentarer och diskussioner - även dom där åsikterna går isär!

Och inser hur fattigt och tråkigt det faktiskt känns att blogga utan att få feedback...

Feedback nån..?

Onsdag: Seminarium och hemfärd

Inatt är det dags att åka hem, för min del. Jag blev imorse avlöst av vår GD samt min kollega som kom med nattflyget. Jag är full av intryck och nöjd över maximal förväntan med resan, men nu längtar jag efter både make och barn.

Utsikt från mitt fönster över Delhi.

Oljelampan tänds och seminariet invigs.

tisdag 2 juni 2009

Avfärd mot Delhi


Delar av delegationen kopplar av efter en heldags intesivt arbete inomhus med en kall öl utomhus strax före avfärd mot flygplatsen.

Ölet heter Kingfisher. Trevligt öl.

Flyget heter också Kingfisher. Här har man diversifierad verksamhet. :-)

Tisdag: Seminarium och avfärd mot Delhi

Dagen började med "Tända lampan", en procedur där ambassadören, borgmästaren och jag skulle försöka få fjutt på ett antal oljeindränkta vekar i en oljelampa. Sedan massor av hyllningar, som sig bör, till oss och de andra organisationerna. Jag satt, utan att veta om det i förväg, i panelen längst fram, och fick snabbt sätta upp mitt nyduschade hår. Sen kanonbra seminarium, lunch och nu pack och utcheck för senare flight till Delhi.
Jag har nu pressat ner alla snapsar och whiskyn i min lilla resväska och fick bokstavligen sitta på väskan för att den skulle gå igen. Undrar hur mycket övervikt jag har...

måndag 1 juni 2009

Klantiga Karlar och Dådkraftiga Damer

Ja jösses.

Note to self: Skriva ett inlägg när jag får mer tid om män som på ett så obehagligt skojfriskt och skämtsamt sätt tar sig rätten att objektifiera yngre kvinnor in public.

(Klockan är halv ett på natten här och vi har just avslutat rep.middagen med ambassadören och borgmästaren. Och denna underbara dam - chef över femmiljonersstaden Pune - ber en av sina underhuggare leta reda på mig så att hon kan överlämna en hel kasse med kryddor (se nedan)! Blev rörd. Nu får maken lära sig indiska långkok! G'natt.)

Glockenspiel

Nu ska Glockenspiel säljas. Mammas (och pappas) lilla radhus. Visning på söndag. Jag får som en klump i magen även fast jag aldrig själv bott där. Ur mitt perspektiv är det ett av dom bästa boendena i Malmö. This it da link. Och om du tittar noga ser du både min pappa som bäbis och mig själv som tioåring mellan två föräldar. Magen åker hiss. Igen.

Tisdag: Pune och flashbacks

Frukostbriefing kring affärsklimatet i Indien, biogassituationen, Indiens behov. Fick chiliomelett på Whispering Bamboo.

Nu bussfärd till Pune government för att träffa högsta chefen, borgmästaren för denna multimiljonstad, en kvinna dessutom. Hon lovade att skicka kryddor till mitt rum när jag berättade om makens vindaloosökningar hemmavid.

Besök på sopsorteringsanläggningen före biogassteget. Allt organiskt avfall går till gasproduktion. Men arbetsmiljön...


Flödesschema över biogasanläggningen. Jag fick svåra flashbacksfrån sista året på Teknis.


Tillbaka till brottsplatsen. Avloppsreningsverket. Fick en detaljdragning om aeroba och anaeroba processer och Madeleinekakan var ett faktum.

Music request

Välkomstmiddagen. Ambassadören kom, alla fick påsar och jag höll tal. Dear delegates, ambassador, friends... Maten var indisk och mycket god även om servicen är lite märklig på det här hotellet. Var tredje person fick soppa, några fick välja mellan tomat och kyckling, andra inte och somliga fick som sagt ingen soppa alls.

Följande trio spelade suggestiv indisk musik och på bordet fanns små kort att fylla i: "Music request: Please play this song for me!". Skulle lämnas till åldermannen i trion. Jag funderade en kort stund på att fylla i Leila K 'Electric' men lät bli.