söndagen den 31:e maj 2009

Söndag: Buss Mumbai - Pune

Utsikt från mitt fönster, brobygge över till Mumbai down town.
In-room dining: Breakfast. När man vill äta frulle i morgonrock.
På väg med buss till Pune. Pit stop på lokal snacksmarknad.
Med Falsterbotofflorna längst fram i bussen.

lördagen den 30:e maj 2009

Taj Lands End, Mumbai

Femstjärnigt. Här har jag just blivit ollad med en röd prick i pannan, behängd medelst rosenkrans samt inrökt av nån slags välkomströkelse.
Utanför mitt rum stod en snubbe i givakt med ett glas färskpressad juice på en silverbricka (och klockan är snart 02 på natten här). Det kallar jag service! :-)

www.tajhotels.com

Ja, ni ser ju.

Ja, ni ser ju. Håll en tumme! Jag har ångest.

Inklämda i apklass

Inklämda i apklass

Tofflorna är med. Håll en tumme.

Tofflorna är med. Håll en tumme.

torsdagen den 28:e maj 2009

Sjukt många dalahästar

Jag har aldrig ägt en dalahäst i hela mitt liv. Har länge tyckt att dalahästar är snudd på lite tacky, inte min grej, hela den biten. Men så efter att ha blivit förförd av böljande landskap och faluröda torp längs Siljansstranden slog vi till på en stor jäkel i vitlack, se nedan. Idag kommer maken hem efter att ha hållt låda i Borlänge på en konferens, och som tackpresent fick han - just det, en dalahäst. Liten, grönlack. Vi får skaffa hage.

I hallen är det minutiös ordning

I hallen är det minutiös ordning

onsdagen den 27:e maj 2009

Mammas pojke

"När kossor bajsar kan man samla upp det. Och så kan man göra gas av det. Som blir energi. Som gör att det blir varmt i husen och lägenheterna. Och som bilar och bussar kan åka på. Det är det som du jobbar med mamma, eller huur!"

Bra där, Knut, fyra bast!

Here we go again: Resfeber

Inför avresa i ottan lördag morgon (Mumbai via München) funderar jag på om en morgon-whiskey eller en starkt avtrubbande tablett är bästa boten mot flygnojja och separationsångest.

Min fd granne +1 trappa's inverkan har dessutom fått mig att förmodligen gå från trotjänare Falsterbotofflor till nytjackade Lacoste-sneakers som skodon.

Baksidan av bak

En sjuhelsickes massa disk. Och maken är bortrest.

tisdagen den 26:e maj 2009

Så kan det gå!

Nu har vi en stor fet vit dalahäst från Nusnäs för femtonhundra spänn stående mitt på matbordet. Så kan det gå när man har varit på besök i knätofsaland.

måndagen den 25:e maj 2009

Frågelåda: Hur jämställd är du själv då?!

Jag har fått frågan hur det egentligen ligger till med jämställdheten i det Tjockalockska hemmet - baserat på de blottor av min hushålls-oförmåga jag sporadiskt portionerar ut bloggledes.

Min stackars man verkar ju göra allt hemma! Och det är väl inte särskilt jämställt isåfall?? Och är jag inte egentligen en sån där feministhäxa som ligger på sofflocket, läser manshatarlit och käkar bitterfittepraliner medan min hunsade stackare till man får sona generationer av mansförtryck genom att slava i hemmet moahahaha. Typ.

Det är intressant. Det intressanta ligger i frågans perspektiv. När jag skriver om min man som gillar att sätta surdegar, laga långkok, lägga in pressgurka, stryka skjortor, tvätta, pedantstäda köket och odla orkidéer så upplevs det tydligen utifrån som att jag inte gör nåt alls.

Förvisso är min tröskel ganska hög gällande dammtussar och höjden på smutstvättberg, men jag drar absolut mitt strå till stacken jag med, och det med råge. Lagar tråkig vardagsmat, viker tvätt, städar toalett, snyter barnen, packar matsäckar och vattnar balkongblommor. Hämtar och lämnar på dagis och vab:ar gör vi exakt lika mycket, det delas med den berömda millimeterlinjalen, för bådas skull.

Så tyvärr. Jag har nära nog soprent utanför min egen dörr i den här frågan. Förutom några små skönhetsfläckar avseende bildäcksbyte och benrakning.

Man blir trött av Dalarna

Man blir trött av Dalarna

Madre

Det sms-beepar i telefonen.
Min mamma.
"Varför hör ni inte av er?? Bojkottar ni mig??"

Jag ringer upp i bilen på väg hem från Dalarna. Jag har inte hört ett ljud från henne på två veckor.

Samma anklagelser och mer därtill. Varför har vi inte hört av oss? Fattar vi inte hur jobbigt hon har det nu? Vad det är som är jobbigt? HERREGUUD, det begriper vi väl! Hon har ju gubevars haft två mäklare som kollat på huset som hon ska sälja, och nu har pappa tydligen fått förslag på permanent plats på nytt boende. Hon är således HELT under isen. Och hennes enda dotter sviker henne, stöttar inte henne, hör inte av sig, ja, rent av hatar henne. Två friska 35-åringar borde veta hut och bättre!

"Nu räcker det."
Sade jag och lade lugnt på luren.

Precis vad jag behöver just nu. Suck.

Nu ligger jag i omkörningsfilen

Jag är inte typen som ständigt har min mobil påslagen och står och ringer jobbsamtal på familjeutflykten. Tvärtom blir jag väldigt stressad när jag 'tvingas' vara i halvtjänst under ledigheter. Och när jag hes och sömndrucken på Kristi himmelfärds dag befinner mig i telefon med Indien, och försöker gjuta olja på vågorna. Eller när jag på klämfredagen, med två skrikstojande ungar i en vagn i en nerförsbacke i Dalarna, försöker lugna och hindra en panikslagen konsult från att hoppa av sitt uppdrag.

Så pass att jag nu har röda stressutslag i hela ansiktet.

onsdagen den 20:e maj 2009

High life

High life

Passerat knäckebrödsfabriken

Passerat knäckebrödsfabriken

Makens surdegar

Makens surdegar

Jag är gift med en husfar

I eftermiddag åker vi till Dalarna. Tror inte det finns nån uppkoppling där i stugan så det får bli kort bildbloggande. Vädret ska ju inte bli toppen, men ambitionen är det inget fel på!

Våra vänner (som äger husen vi ska bo i) har redan gjort upp lunch- och middagsschema, maken har satt två olika surdegar som han ämnar medbringa i bilens baklucka under dessas sk 'kalljäsningsfas' (ja, ni hör ju). Han har även redan i förra veckan förberett ett långkok ragù bolognese som tas med i frysta formar, och inköpslistan för ICA Borlänge är sedan länge klar. Vinet ska inhandlas lokalt Fältan (eftersom det är speciella viner till dom speciella ostarna).

Själv är jag ansvarig för att packa mina egna kläder ("Och nu tar du INTE med vita Busneljackan och scarfsen utan din Goretexvindjacka och vantar!"), barnens gosedjur och säkert nåt annat som jag redan glömt.

Tur att man är gift med en husfar.

tisdagen den 19:e maj 2009

Jag var alltid ordningsman i skolan

Nu har jag tvångsmässigt tryckt i mig en hel påse sura bilar som kompensation till mig själv för att jag satt två timmar på sugigt årsmöte, se nedan.

Jag måste ventilera mig lite till: Alltså, jag fattar fan inte. Hur kan folk som är vuxna, och har ansvarsfulla jobb, och uppenbarligen inte får sparken för att dom skulle vara ansvarslösa eller skita i sina arbetsuppgifter, vara så sjukt rädda för all form av åtaganden och ansvar för det hus dom själva äger en del av och bor i???

Folk sitter som fågelholkar med tomma ögon och stirrar ner i bordet så fort det kommer upp nån som helst fråga som innebär engagemang. Vad är det för FEL på folk?

För även om jag klagar väldigt mycket nu, så tycker jag ju att det är ganska kul att engagera mig och vara med och besluta om olika saker i huset. OCH på jobbet. OCH i alla andra sammanhang.

Men så var jag också alltid ordningsman i skolan. Och trafikpolis. Och alla andra saker dom lurade mig till.

Årsstämmeångest och adrenalinrus

Jag känner hur jag skapar irritation inom mig redan flera timmar före årsstämman i bostadsrättsföreningen. Det är få saker som får mig så urlackad som just dessa årliga stämmor. Varför?

Kärringen på plan 5 som ser som sin huvuduppgift att skjuta alla styrelser i sank (som om man inte istället gjorde en INSATS som ställer upp på skiten!) genom att skicka in hundra motioner och begära detaljerad redovisning av samtliga poster i årsredovisningen samt dra upp urgammalt groll VARJE GÅNG.

Medlemmarna, grannarna, medboendena som är så slöa och oengagerade och inte fattar att om man väljer bostadsrätt som boendeform så får man fanimej STÄLLA UPP. Vi är en liten förening med 23 lägenheter och varje år så är det NOLL nya personer som är intresserade av att gå med i styrelsen. Som om det vore ett val!

Maken föreslog att jag skulle avancera från kassör till ordförande och börja kräva huvuden på fat. PEKA UT folk till olika poster och ansvarsområden. Det skulle jag gilla. Säger han.

Hur som helst så har adrenalinet redan börjat pumpa i ådrorna.

måndagen den 18:e maj 2009

Att förgylla en måndag

Att förgylla en måndag

Kitschlängtan

Jag blir upplivad av tanken på att få välja tapeter och färg.
Bara tanken alltså. För även om vi just nu fortfarande är lika långt från att flytta som vi alltid varit, så har senaste tidens ruckelältande satt vissa stenar i rullning.

Igår gick jag till exempel igenom hela Engelska Tapetmagasinets sortiment, och har redan en grovt skisserad tanke kring hur två nya barnrum skulle se ut. Vi snackar en Mulberry alt Ralph Lauren-ruta, vi snackar en världskarta, sen går jag helt loss på drömmen om en walk-in-closet med djuplila/limegröna ränder, runda speglar och rosa flamingos i hallen. Eller kanske "a walk in the park" på gästWC:t. Nä förresten, den där härliga engelska boktapeten med guldiga skinnband på dammiga bokhyllor.

Måste inhandla två nya inredningsmagasin idag.

Mumbai och glömda byxor

Nu har jag precis bokat in mig på planet till Mumbai.
Planet knökat och jag blev seat:ad i mitten av mittsätet. My worst. Inklämd i sju timmar mellan två Urban turban. Vissa delar inte alltid särskilt glassiga vid resa i tjänsten.

(Sa jag förresten att jag i villan och vallan glömde mina nya vita linnebrallor på hotellet i Delhi senast? Dom smälte liksom in så fint bland lakanen att jag glömde dom. Nu pågår en intensiv byxjakt på 'Hosekeeping Dept', och rapporter ska följa per mail. Vid upphittning ska brallorna skickas medelst hotellbil till ambassaden.)

söndagen den 17:e maj 2009

Groda strut pinne!

Det är en lite märklig upplevelse när sonen upprepade gånger helt oavsiktligt stöter i hundrafyramiljonersmannens huvud medelst en lång skumgummiflytpinne.

Och allt under mässandet av hans vassa, tävlingsinriktade stämma med skorrande finskånska "r" hetsa och pressa sonen till perfekta bentag genom mantrat: -"Nils, görr nu som jag sägerr - GRRODA! STRRUT! PINNE!"

Parksäsongen officiellt invigd

Å-håhå. Parksäsongen har börjats på allvar.

Igår packade vi Zoega's skånerost i termosen och satte oss på Viola Gråsten-filten från sjuttiotalet i världens bästaste park och drack trekaffe.

Idag korvgrillning och picnic. Och känningar som dyker upp från alla håll. Härligt!

lördagen den 16:e maj 2009

Drömadress i parken

Ja, alltså. Det här är (för mig) den absolut mest åtråvärda adressen i hela vida stan. Askrikegatan 7. Taklägenheten, den med altan högst upp. Kan inte tänka mig ett perfektare boende.

fredagen den 15:e maj 2009

Status bosituationen

Nä, bidde inget den här gången heller.

Trots makens besök hos 82-årige pensionerade arkitekten, tillika grannen, Henning med påföljande good feeling så resulterade vårt bud-på-prick i intet. Dom ska istället ha ny visning om två veckor.
Satan vad giriga dessa arvingar är. Såpass att dom vägrar ta in fakta: världen står i finanskris och bostadsmarknadens golden days är över för den här gången.

Jag sörjer således för andra gången min potentiella rosenhäck och sockerdrickaträd och kurerar mig med Deepak Chopra och ödesbestämmelser.

Struts eller guldfisk

Blir helt uppriktigt överrumplad och förvånad när jag nyss upptäcker att månadens mens uppenbarat sig. Och så, sekunden efter - ahakänslan över varför jag varit Häxan Surtant senaste veckan, lättirriterad, luktkänslig...

Hur kan man vara en sån struts/guldfisk VARJE GÅNG avseende sin egen PMS?

Förnekelse?

torsdagen den 14:e maj 2009

Huka er, bönder!

Nu är huset* plötsligt utlagt igen. Med nytt utgångspris. Ganska nära vårt sista bud innan mäklaren struntade i det/säljarna lackade ur. Det sist vi hörde var att säljarna skulle snikrenovera och gå ut på samma pris igen.
Är det inte konstigt att mäklaren inte hör av sig när nu skiten är ute igen?
Vi som, för hundrasjuttioelfte gången, skrotade husplanen och gick på Karlaplansvisning i helgen.

Min jakt- och nedläggningsinstinkt vädrar morgonluft och välbekant habegärspirr i magen.

Huka er, Lidingöbönder - här kommer skåningen!

Eller?

Oj. Redan slut.

Oj. Redan slut.

Ständigt ett halvt steg efter

Att vara med mina barn är att ständigt ligga ett steg efter:

Man hämtar på dagis och går till parken, man rusar efter lillasyster som redan är på väg in bland gungade ungar och får tag i henne i sista stund före gummimissilen kommer svischande förbi hennes lilla huvud.
Man jagar efter storebror som redan försvunnit bland förrädiska träddungar och plötsligt dyker upp med minigolfklubba i handen.

Man kommer hem, men man hinner inte innanför dörren förrän deras grussmutsiga handavtryck är all over och skornas grusdrivor skakats ut över hela hallen. Storebror är redan inne i badrummet när jag just fått av mina egna kläder och jagat rätt på lillasyster som sprungit rakt in med årtusendets skitigaste brallor.

Storebror kissar men 'glömmer' torka snoppen så det rinner kiss längs toastolen som jag försöker fånga upp med en bit papper samtidigt som jag ropar på sonen att hålla de brungeggedroppande händerna ÖVER handfatet och inte halvt brevid, när han tvättar händerna.

Får in lillasyster i badrummet och hinner knappt få upp henne på pallen för att tvätta händerna innan storebror gallskriker att han är "SÅ TÖRSTIG ATT HAN HÅLLER PÅ ATT DÖÖÖÖ och var ÄÄÄÄR BUBBELSAFTEN????"
Jag hinner inte ge honom glaset med bubbelvatten förrän lillasyster undrar när det blir mat, för hon vill ha mat NU. Annars tänker hon lägga sig ner på golvet och skrika.

Man skalar potatis och morötter samtidigt som man avledande försöker prata om vad dom gjort på dagis och vad vi ska göra i helgen. Fiskpinnarna tar förstås JÄTTELÅNG tid, och jag lägger upp pinnar, potatis och morötter men innan jag hinner sätta mig med min egen mat är deras fiskpinnar slut och dom vill ha mera. När jag till slut sätter mig för att kasta i mig maten vill gullebarnen ha efterrätt. NU. Eller åtminstone åla ner från stolarna med remouladkladdiga fingrar som jag kastar mig efter med en blöt trasa för att torka innan väggarna är fulla med klet. Så råkar jag säga att dom ska bada. Och innan jag hunnit säga "-a" så är båda avklädda och inne i badrummet och ropar "Mammaaaa! Var är du?? Vi skulle ju bada!"

Tappar upp badet, häller i skum, försöker samtidigt hänga upp lite av kläderna som i all hast slitits av i hallen - köket ser ut som ett bombnedslag efter middagen - men hinner knappt få i barnen förrän lillasyster deklarerar att hon är klar och ska gå upp. Hinner just få fatt på henne med handduken innan hon drippdroppar ner hela parkettgolvet. Då ropar sonen att nu är han klar, och har passat på att "spola" hela badrummet under tiden. Torkar honom, sätter på Bolibompa men hinner inte in i badrummet för att torka upp vattenkriget förrän båda i kör ropar att dom vill ha russin/hjälp med pyjamasen/kudde/speciell filt...

När båda nattats hinner dom precis lägga sig i sängen när sonen är hungrig på en nattmacka och dottern är kissnödig.

Tjoflöjt!

Som SueEllen

Känner jag mig när jag efter en hård dags arbete och hushållsskötsel (sic!) med darrig hand häller upp en stadig GT och sjunker ner i den vita dunsoffan med ett "poff".

Som SueEllen

Kunskapstörst

Jag älskar fyraåringens klokskaper. Han kan så mycket. Han tänker så att huvudet håller på att explodera. Han babblar konstant. Ställer tusen frågor. Och imponerar ofta.

Igår vid middagsbordet förklarade han pedagogiskt för sin lillasyster vad "allemansrätten" innebär. Hon härmade, "mm, bja med ajjmansjätt". Föräldrarna lyssnade storörat med skratt i mungipan.

Tidigare har han om onsdagarna kommit hem (dom har naturskola på onsdagar och är ute i skogen hela dagen) och berättat om "klorofyll" och "vårtecken". Mycket fascinerande och jag blir ödmjukt påmind om hur stor kapacitet små barn har.

onsdagen den 13:e maj 2009

Lukter

Jag är doftkänslig. Jag kan bli på extremt dåligt humör (verkar vara en röd tråd just nu) av folk som luktar märkligt. Värst är inpyrda kläder. Matos, rök, unk. Tunnelbanan vid rusningstid på eftermiddagen är en mardröm.

Minns ni "luktisarna"?

Jag hade mina i särskilt för ändamålet hemsydda plastfickor i pärmar. Hundratals. Ju ovanligare desto mer åtråvärd. Min ovanligaste minns jag fortfarande. Den luktade "blod svett och tårar". Precis som det luktar i tunnelbanan.

Häxan Surtant

Jag hatar grus, grusiga golv, byxveck fulla av grus som rinner ut över hallen när man råkar vända byxorna upp och ner.

Och jag hatar att vara så stressad som jag är just nu. Stressad och pressad och dessutom med en mindre trevlig mage. Men det är övergående.

Jag är bara, som sagt, inte så himla trevlig att ha att göra med just nu.

måndagen den 11:e maj 2009

Det kommer skit etterpå

Jag klarade mig i Indien, jag klarade mig på flyget, men nu sitter jag här, i hemmets lugna vrå, och vrider mig i magkramper.
Bara nån indisk baselusk som följde med i resväskan hem?
Indisk parasit?
Just nu är jag hur som helst inte så trevlig att ha att göra med.

söndagen den 10:e maj 2009

Himma!

Så ljuvligt skönt att vara hemma!
Jag kan inte säga mer än det. Det är så fantastiskt ljuvligt att komma hem till sin familj att allt annat känns fullständigt oviktigt. Och så är det ju faktiskt också.

lördagen den 9:e maj 2009

fredagen den 8:e maj 2009

Föyra läijtor

Nä, men gottväl tre. Och dessa tre spritlitrar packas nu ner omsorgsfullt bland trosor och badkläder i mjuka väskan. Vi får hoppas att glasflarrorna håller helt enkelt, inbäddade i mina snodda handdukar.

Halvfulla glas å sånt

En annan sak som fascinerar mig med min man är hans förmåga att inte tycka att saker är jobbiga utan alltid få saker som jag skulle hantera skitdåligt och tycka var meckigt (tex att jag nu är borta tis-lör) att låta soft, mysigt och härligt istället.

Jag vet att jag hade slitit mitt hår, svurit över galonbyxor och grus och haft pulserande ådror i tinningarna efter fyra dagars lämning och hämtning på dagis, och att jag hade stressat och gråtit och skrikit, men maken han bara sms:ar efter fyra dagar med allt ansvar hemma:

"Allt bara bra här. K & C på gott humör! Sol och varmt. Ikväll blir det tacos, tuggummi, läskeblask och Amigo. Puss!"

Och jag tänker att mina barn har sån ofattbar tur att åtminstone ha en sån fantastisk förälder i sin närhet. Och jag att vara gift med en.

Sista dagen

Nu är klockan tjugo över tre och jag sitter och jobbar på mitt hotellrum. Kom nyss från ambassaden och möten om högt och lågt (från faktaunderlag till ambassadören och biogasdiskussioner till dress codes vid besök vid avloppsreningsverk och vilken sorts glasgrunka som fungerar bäst som give-away i Indien).

Det är en ohygglig massa logistik, fixande och detaljer som ska vara på plats. Lite som ett femtonpussel.

Ute bränner solen het, och poolen ser lockande och svalkande ut. Jag tror jag ska köra en timme till, sedan ta en is-frappé poolside. Vi åker inte ut till flygplatsen förrän sent ikväll - flyget går 02.25 lokal tid... Nu längtar jag efter mina barn och den hälft utan vilken jag alltid känner mig just halv.

torsdagen den 7:e maj 2009

Den priviligerades privilegium 2: House keeping

Jag slår nian på telefonen.

"Drrr drrr"

-"Yes, mrs Cato, what can I do for you madame?"
-"I need to iron a shirt. Could I..."
-"Of course. I'll immediately send a person to pick it up."
-"OK, thank you."
-"No problem, madame."

En minut passerar.
Dörrklockan ringer.

-"House keeping, madame! I'm here to get your shirt. Would it suit you if I get it back to you in 30 minutes, madame?"
-"Yes, but it's okay tomorrow morning as well, you don't have to have it ready tonight..."
-"I'll have it ironed for you in thirty minutes."

Last night

Igår var det å andra sidan jobb hela dagen (till skillnad från idag då det är Election Day och alla kontor stängda, en något oväntad surpris ska tilläggas) och vi åkte i princip direkt från ambassaden till Le Meridien på arbetsmiddag med energieffektiviseringsbyrån, ett högdjur från förnybarhetsministeriet samt lite annat löst folk. Eftersom det var "dry day" hade dom hyrt en privat svit på hotellet där det då gick att servera sprit. Indierna drack glas efter glas med vatten och Johnnie Walker. En mycket märklig session, där vi satt liksom i gigantiska skinnfåtöljer i en ring, och drack och åt nötter och pratade om cricket, valen och antalet valarbetare i Indien (3 miljoner - not kidding). Mannen brevid mig, en indier i helskägg, moltyst sånär som på extremt kraftiga indragningar med näsan ungefär var tredje minut. Här serverades också, i all diskrethet, små indiska appetizers och där vi inte visste om det skulle bli mer mat eller om detta var det. Så alla åt glupskt, hungriga efter en lång dag.

Men plötsligt, som på given men alls icke uppenbar signal, reser sig alla och visas åtta våningar upp, där en överdådig indo-kinesisk buffé väntar. Till detta serveras plain water and plain water only. Slutligen avrundas det hela med glass och kaffe och pang så reser sig alla återigen, på samma osynliga signal, och middagen är över, halv elva. Mannen till höger drog en sista, djupskorrande indragning med båda näsborrarna. Kan ha varit det som var signalen.

Dom priviligerades privilegium

Är sedan att hoppa i en 30-gradig pool, lägga sig i skuggan under ett parasoll, beställa en GT och dyka ner i sin bok.

Lohdi Park samt shoppingäventyret

Tuktuken körde oss till Lohdi Park, väldigt vackert, men stekande hett mitt på dagen utan vare sig solkräm eller vatten. Så vi bockade av ett par muslimska gravar och hoppade sedan in i tuktuk nummer två. Denne man - 42 år av ålder, tre barn och tuktukchaufför sedan urminnes tider - körde oss sedan till det ena indiska marknadsplacet efter det andra. Statligt kontrollerade marknader med indiskt hantverk, tyger, pashminas, snidade skåp och stora schäslonger ("that we can ship for you, sir! No problems!). Hamnade i mattnasarens våld och blev presenterad för den ena dyrbarare silkesmattan efter den andra. Tusen knutar per kvadratcentimeter. Eller nåt. Efter tack och bock och hejsan så fällde mig slutligen utmattningstricket och jag (vi!) är nu en silkesmatta från Kashmir rikare. Blåst eller ej, det är frågan. Men hej! Jag har iallafall dealat till mig den i Indien, över en diet coke.
Lohdi Park

Just nu i en tuk tuk i Delhi

Alla tuktuks går faktiskt på flytande naturgas!
Jag måste ju ha jobbperspektivet påkopplad även om just denna resa var pure "pleasure"... (kolla min skräckslagna min)


Hair cut only, sir?

Jomen.
Jag bokade tid hos frisören, tänkte det kan knappast bli värre än det är.
Måste säga att jag är riktigt nöjd. Och när klippet var slut fick jag nackmassage i fast grepp (hans arm runt min panna mot hans mage som i ett skruvstäd, massage med andra handen) samt en fin liten föning. Sen kunde man ge sig ut på äventyr.

onsdagen den 6:e maj 2009

Dry Day

Idag, imorgon och på fredag är det 'Dry Day' här i Delhi.
Råkar vara alla dagar som vi är här faktiskt.

Och vad är det då, undrar vän av ordning?

Jo, det är förbjudet att servera, sälja eller inmundiga alkohol dessa dagar eftersom det imorgon är officiell valdag (election day). Alkoholförbudet ska stävja korruption.

Vilket innebär... att jag kommer lida i-landsproblemet "no champagne poolside" som jag annars hade tänkt ägna eftermiddagen imorgon åt. Det enda jag och kollegan har för dessa dagar är två sura svindyra Heineken i minibaren på rummet.


(Jag återkommer angående indragande skäggindier och cricket.)

På svensk mark


Kristallklockor

I andra länder är det fortfarande vanligt med "exklusiva" give-aways. Idag fick jag den här. Det enda som är bra med den är att jag plötsligt fick veta vad klockan egentligen är i det här landet.

So far so good

Just i detta nu befinner jag mig alltså här:

Lobbyn

Pool och tennis court, om andan faller på

Här fick jag min omelett 'minute-made' imorse

Och här är jag i kostymen som ännu ej blivit svettig eftersom jag endast åkt ambassadbil fram och tillbaka till första mötet. Nu oplanerad fri tid två timmar, sen möte igen och middag med männen från energieffektivitetsbyrån ikväll. Cordially invited.

New Delhi

Efter en lätt illamående landning (fast i väldigt schysst klass) gick jag så in i den berömda väggen. Värmeväggen. Trettio grader nattetid.

Checkade in, slitna, på Hyatt Regency, och är nu uppe med tuppen eftersom Delhi ligger 3,5 h före svensk tid. Lyckades dock redan här på förvirrade morgonkvisten hitta internetuppkopplingen...

Sitter i möte hela dagen idag, först med BEE (indiska energimyndigheten motsv) sedan med folk på Ambassaden. Återkommer ikväll med bilder.

Nu är frågan hur jag bäst klär mig för dagen - svettkostym eller linnebyxor?