torsdagen den 30:e april 2009

Valborg: Vi tvättar bilen runt midnatt

Efter en mycket trevlig Valborg i Djursan, där vi dessutom fick pre-wash av värdinnan.

Finlunch på Lux

Finlunch på Lux

onsdagen den 29:e april 2009

Breaking news

Ur SvD:

"Så skyddar du dig mot smittan
Tvätta händerna. Och undvik att peta dig i ansiktet."

Mäh! Om jag måste klämma en finne..?

Om jag vore man

Ibland önskar jag att jag vore man.
Maken fyller år idag och fick av mig en "OE7" på Barber & Books.
"OE7" står för "Old English 7-towel Treatment" och är en tvåtimmarsbehandling med sju varma omslag, flera olika sorters rakningar, skalp-, nack- och ansiktsmassage. I en miljö inspirerad av 20-talets Manhattan. Fast på Söder.
Jag gillar att ge bort saker jag själv skulle vilja ha. Om jag vore man.


Bilder från: www.barberandbooks.se

tisdagen den 28:e april 2009

Vem vill byta bort det här liksom!

Vem vill byta bort det här liksom!

Marknadsekonomi

Vi blev lite betuttade i en ny bostad vi var och kollade på.
Dock rätt dåligt skick men potential fanns.

När vi snabbt kalkylerade vad en renovering skulle kosta och kom fram till en mille insåg vi att utgångspriset var alldeles för högt, vilket gjorde det helt logiskt sedan att det till denna fantastiska bostad hade inte ett enda bud inkommit - trots extremt attraktivt läge.

Lite på skoj lade vi ett sk "skambud" på nästan en miljon under utgångspris, ett pris som känns mer rimligt med tanke på renoveringskostnad. Och inga fler bud inkom. Men tvärstopp och permafrost. Ty snikna sursäljarna (arvtagare efter dödsboet) kunde inte förstå att marknadsläget är ett annat och att marknadsekonomi innebär jämviktsläget mellan utbud och efterfrågan vars punkt nu sjunkit drastiskt. Därmed drog de tillbaka uppdraget och ska nu enligt uppgift snikrenovera själva och sälja lika dyrt/dyrare senare. Lycka till!

Och så lär det därmed inte bli någon ny bostad för oss den här sidan sommaren i år heller.

måndagen den 27:e april 2009

söndagen den 26:e april 2009

Incheckad


Champagne på flyget men ändock lyckades jag hitta tåganslutningen till Utrecht. Gick sedan ut i fel ände av centralstationen och åkte därför dyr taxi runt hela stationen, men det går bra. Nu incheckad och uppkopplad och på väg ner till restaurangen för en bit mat innan jag lägger mig under dunbolstren och läser strategidokument.

Utrecht nästa!

Då kör vi! Tofflorna är med!

Höga berg och djupa dalar

Fredagen gick i husdrömmens tecken med återvisning på överprissatt radhus inklusive inkompetent mäklare, sedan årets första grillmiddag hos vännerna i det hus som inspirerade oss att överhuvudtaget överväga alternativet. Som vanligt blev längtan efter soligt trädäck svår. Och middagen härlig!

Lördag införskaffades vårens gympapjucks och så fikades det hos gamla goda vänner. Låg på en filt i deras trädgård och lät barnen roas och gungas av engagerad lekpappa.

Fick också en svår och allvarlig tankeställare som berör mig väldigt djupt.

Kvällen spenderades hos gammal bästis från förr, ett trevande och famlande efter att hitta tillbaka till nånting som alltid funnits där. Många långa och intressanta diskussioner och mycket vin.

Upp som en tupp, för idag packar jag för Utrecht. Åker ner ikväll och ska på strategimöte imorgon. Har inte förberett mig, har en hel mapp med jobbpapper som jag inbillar mig att jag ska hinna gå igenom på flyget. Åter tisdag lunch.

Jag hoppas ni följer med mig på resan!

torsdagen den 23:e april 2009

Rosévinsskål!

Rosévinsskål!

Story bar

Story bar

En torsdagseftermiddag när man trallar från jobbet

I spetsiga kalvskinnsmyggjagare och sommarrandig kavaj.

Man går i maklig takt, för man har inte bråttom.
Man släntrar upp för Riddargatsbacken och in på nyöppnade Story Hotel Bar.
Man slår sig ner i en intercontinental miljö och beställer en citrongräsdrink.
Man kopplar av, man kastar huvudet bakåt, man skrattar porlande.
Man äter en bit, tar ett glas vin, omger sig med glada vänner.

Och minnet av den trötta, vagndragande, vrålhögssläpande modern från igår är för en kväll ett minne blott.

Nu drar jag!

onsdagen den 22:e april 2009

En onsdagseftermiddag när man rusar från jobbet

Klockan är tjugo i fyra.
Jag ser dom på håll.

En randig mössa med tofs och en röd Bamsemössa som virvlar runt i glada lekar med dom andra barnen. Jag ser fröken Maria peka på något på marken, förmodligen fler vårtecken eller något djurspår, och jag ser fröken Anna sitta med tre barn i famnen i nån slags lek.

Jag är glad över att jag kom ifrån lite tidigare idag.

Så rullar jag upp vagnen vid grinden och från den sekunden är allt som förbytt. Sonens ansikte förvrids i arg gråt, eftersom jag kom "mitt i leken", dottern vill genast gå och gunga, sonen börjar tjata om russin och när jag förklarar att jag sprungit direkt från jobbet och inte hunnit få med russinen bryter han ihop i en vrålande hög. Dottern börjar vråla högre om gungningen, och när hon får veta att vi inte alls ska gå och gunga idag bryter hon å sin sida ihop i en vrål- och snorhög.

Pulsen går upp och jag känner en tyngd i bröstet. Trycker så lugnt jag kan ner dottern i vagnen och försöker lirka upp sonen där bak. Han hänger sig på bromsarna och skriker. Det tar tjugo minuter att komma ut från grinden.

Det skriks hela vägen hem, i trapphuset och upp i hissen. Grusiga kläder och skor kastas huller om buller i hallen. Händer tvättas och dottern hinner inte riktigt få av sig alla kläder innan kisset kommer, så sanering av golv och snabb avduschning.

Sonen börjar tjata om en macka och när jag förklarar att vi ska ju äta om en timme så bryter han ihop i en vrålhög. Jag erbjuder äpple. Dottern nappar, sonen kreverar. Sonen får en halv macka och ett glas mjölk. Mitt huvud bultar av värk.

Fem minuters lugn. Sen kommer sonen på att vi ska leka kurragömma. Men jag vill dammsuga upp allt grus från hallen som nu börjar dras runt i lägenheten, hänga upp kissiga byxor och påbörja middagen. Sonen bryter ihop i en snörvelhög när jag inte vill leka. Lek med din syster! Går inte hem alls.

Fiskpinnarna går hem, jag tömmer diskmaskinen medan det dras i mina byxor och bölas och skriks om att jag ska följa med och vika pappersflygplan, fixa skattjakt och lösa syskonkonflikter om vem som hade nån ful liten plastgubbe först.

Bolibompatimmen en oas i kaoset.
Sen börjas det igen. NÄ, det kan inte vara natt NU - det är ju LJUST! Vi vill sova i soffan! Inte DEN pyjamasen! FEEEEEL blöja, det ska va en blöja med en KOAAAAAALA på! Pappas tandkräm, inte barntandkrämen! Dottern vägrar ta av sig kläderna, vägrar borsta tänderna, vägrar vara med och läsa saga. Ligger på mattan i vardagsrummet och skriker väldigt högt rakt ut. Jag får nog. Jag bär in skrikungen i sängen, tvångsborstar tänderna med vilt spottande till följd och vrålar tillbaka.

Två sagor, tre sånger och femhundratrettio kuddvändningar/filttillrättaläggningar/hot om stängd dörr senare så är nu denna dags underbara kvalitetstid med dom barn jag älskar högst av allt, till ända.

Jag skulle behöva en fet whiskey, men nu måste jag jobba.

Satellitfamilj

Satan vad jag känner mig under isen för närvarande.
Det har väl att göra med hård belastning på jobbet, som en omständighet, men rör mitt privatliv.

Jag känner periodvis en sån otrolig sårbarhet och utsatthet i vår lilla satellitfamilj. När allt funkar är det lätt att tänka bort, men när man har mycket omkring sig blir det så påtagligt.

Jag har inga syskon. Min far (morfar) är så gammal och skröplig att han numera bor permanent på sjukhem. Min mor (mormor) är därmed fullt upptagen med hans väl och ve, och även om så inte vore så har hon sådana problem själv att hon varken reser eller kan stötta oss. Farmor gick bort för sju år sedan, och (styv)farfar bor i Spanien.

När vår enda möjliga (betalda) barnvakt nu fått heltidsjobb och därmed tackat nej till tre förslagna datum framöver, blir jag missmodig och låg.

Det hade varit så otroligt skönt och tryggt att ha nån endaste "självklar" back-up. Bara en enda! Att ha nån nära släkting som kom och tog ungarna till Skansen två timmar en lördag. För att hen ville det. Som kände samhörighet med våra barn.

Jag vet att vi är priviligerade på många sätt. Och jag tycker inte synd om mig själv på nåt vis. Men utsattheten triggar mig som ensambarn hårt, den ger mig ångest.

tisdagen den 21:e april 2009

Matematiska samband av ren frustration

Andelen strul och tjat vid läggdags står i stark exponentiell korrelation till antalet öppningar av kökslucka No 4 kvällstid mellan ca 19 och 20.30.

Bakom denna lucka gömmer sig nämligen inpulat bland tallrikar och porslin, en värld av hemligt godis. M&M's, turkisk peppar, lakritssnören, guldpengar, Lindts Sea Salt choklad, ostbollar, sombreros, fruktplippar, sura bilar - you name it.

Jag måste ha det så.

Ikväll blev det tre rundor. Alla M&M'sen rök, samt en och annan sur biljävel.

måndagen den 20:e april 2009

Äckelpäckliga könskodningar

DN's Insidan ska nu handla om rosa och blå kläder till barn, den otroliga backlash som blivit i barnklädesmodet och hur det påverkar.
Och man kan ju verkligen fråga sig. Varför just barns kläder i många fall är så offensivt könskodade? Vi vuxna går ju inte runt med stålmannenkeps och prinsesskjol.

Särskilt intressant när man ser föräldrar som själva är helt neutralt klädda, mammor i beige och svart (always) och så deras döttrar i grisskärt och neonrosa och polyesterspetsar. Eller söner med spiderman all over. Det är ok, men hur resonerar man då, om man så uppenbart inte gillar färg whatsoever på sig själv?

Men allra lustigast, eller mest tragiskt faktiskt, är dom intervjuade föräldrarna - folk i min egen ålder - som sitter och småskämtar om att papporna inte vill att pojkarna ska ha kjol eller råsa, för då kan dom bli bög.
Snacka om Amish-lada!

söndagen den 19:e april 2009

Att vara fyra-och-ett-halvt

Verkar som om vår nästan-fyra-å't-halvt-åring hamnat i tidig femårsutveckling. Jag känner igen vartendaste dugg. Nyaste fasen efter almost-total-harmony-for-a-while är en liten stor kille som opponerar sig mot allt. Och vill bestämma allt själv. Och trots att jag varje kväll går och lägger mig med föresatsen att inte trilla dit imorgon, att inte bli så fruktansvärt provocerad och ledsen och arg och få miljoner små små svarta hål i huvudet av allt tjat så hamnar jag där gång på gång.

Efter kvällens läggdagstrauma (fel tandkräm, fel pyjamas, fel saga, fel mamma, fel pappa, fel tidpunkt) går jag in och klappar, min hand slås bort, jag säger "Jag förstår att du inte vill nånting just nu, att du är arg och vill bestämma själv, men jag älskar dig, och jag vill bara ge dig en godnattpuss". Det knips med ögonen, munnen i arg grimas, och det väses argt: "INGEN PUSS!". När jag flyttar benet för att resa mig från sängkanten hör jag den lilla rösten igen: "Mamma... En liten puss. På kinden."

Dit-trillning

Trots mina på mina och principiella beslut körde jag ut hela familjen på radhusvisning på Ön.

Bara jag såg en charm i den slitna parketten. Maken fick lappsjuka hundra meter efter bron. Sonen har på ett obehagligt sätt börjat ta efter sin far och vägrade gå ur bilen när vi var framme. Dottern örlade glatt men planlöst kring bland buskar och biljoner barnfamiljer.

Jag vet inte vad jag håller på med.
Jag har ju lovat att sluta.
Det verkar inte gå så bra.

Menyn

Nej, vi åt inte bara dippade grönsaker igår.
Vi drack Pimm's också.
Medan de sju barnen fick köttbullstacos och lakritssnören.

Sen åt vi följande mycket lyckade meny:

* Ceviche på pilgrimsmusslor och räkor samt mango, avocado och gula coctailtomater i en dressing av lime, chili, vitlök och koriander.
Ett lätt, halvtorrt Riesling till detta.

* Sextimmarslammet: Lammstek som bräserats i vitt vin tillsammans med morötter, rotselleri, palsternacka, potatis, rödlök, vitlök, bacon och tre sorters färska örtkryddor. Serveras med nybakat levain att suga upp den fantastiska skyn med.
Ett mustigt och fruktigt Zinfandel.

* Varm chokladbakelse med krämigt inre, gjord på 76%-ig choklad, serverad med en kula vaniljglass och färska hallon och jordgubbar.
Kaffe och portvin.

* Tre ostar (gryuère, gorgonzola och tryffelpecorino) med fikon/äppelmarmelad och små spröda rågkex. En vällagrad Bordeaux.

Rosendalsfika

Rosendalsfika

lördagen den 18:e april 2009

Barnfamiljsmiddagen kan börja!

Barnfamiljsmiddagen kan börja!

Ljuvliga lördag!

Solen skiner, det är vår!

Vi ska ha middag ikväll och hela familjen är i uppror, som vanligt.
Barnen bråkar, vill gå ut, är uttråkade, tjatar, tjafsar, bråkar med varandra.

Vi är osams om vad vi ska äta, och hur detta har beslutats, och dessutom luktade det AS i kylskåpet imorse; lammsteken hade ruttnat. Jag fick ringa kockjouren.

Maken har sumpat våra cykelnycklar så den utlovade helgcyklingen uteblir.

Nu kan det bara bli bättre.

torsdagen den 16:e april 2009

Vissa dagar är mindre behagliga

Jag bloggar inte eftersom jag har skallebank, molvärksmens, sjuhundra mail att åtgärda samt suttit gisslan i en kompetenskartläggning med min avdelning hela dagen.

onsdagen den 15:e april 2009

tisdagen den 14:e april 2009

Våta sommardrömmar

Alltså jag brukar inte svepas iväg av sommarvita drömmar, men det här.
DET HÄR!

Jag struntar i det superstylade New England-köret - jag går igång på var det ligger och på den helt underbara punschverandan.

Pressgurka

Utflyktsmatsäcken inför morgondagens Skansenbesök med dagis är nu klar.
Beställningen löd: Pannkakor med sylt (hemstekta) och köttbullar med pressgurka.

Jag: -"Mäh, går det bra med en bit vanlig gurka?"
Knut: -"NEJ!! Det MÅSTE vara pressgurka!"
Jag: -"...kanske ättiksgurka från burk...?"
Knut: -"NÄÄÄÄJ! Jag ÄLSKAR pressgurka. Jag MÅSTE ha pressgurka på utflykten. Till dom jättesmaskiga köttbullarna. Före dom smaskiga pannkakorna."
Jag: -"...åkej åkej..."

Och så står man där, halv nio på kvällen, efter styrelsemöte med bostadsrättsföreningen, och lägger in pressgurka till sin pressgurkegalne son.

Materiell glädje

Chefen fortsätter att chocka och ger mig pang på min ojämförbart bästa löneökning på fem år.
Inget knusslande med hundralappar den här gången.
En ökning som för en gångs skull kommer märkas.

Fick även igenom personlig coach som ska avropas inom kort.

Wiiiha!

måndagen den 13:e april 2009

Vad blir det för mat?

Vad blir det för mat?

Idyll

En bekant sa vid något tillfälle då vi stod och pratade om hur det är att ha barn, att hon aldrig hade trott att det skulle vara så roligt, att hon inte hade vetat att det var så kul.

Min reflektion är snarare den motsatta. Jag förstod så mycket som att det skulle bli ömsom fantastiskt och underbart, ömsom jobbigt och slitsamt. Men aldrig att jag hade trott att det mellan varven skulle vara så urbota tjatigt. Alla dessa likadana timmar i aptrista lekparker, allt detta tjafsande, snytande, tjatande, förmanande, lockande och pockande och oförutsägbara vansinnesutbrott (från båda håll). Att JAG skulle få en sån tjatröst. Att jag skulle bli så trött på mig själv och min egen tråkröst.

Att en idyllisk solig utflyktsdag på en mikrodels sekund kan förvandlas till nervsammanbrott.

Förmodligen tur att jag inte visste.

Hagaparken

Hagaparken

söndagen den 12:e april 2009

Hem, ljuva hem!

Bubbel, stekt halloumi och tystnad.

lördagen den 11:e april 2009

Årstidspåverkan

Och just precis nu är jag sjukt sugen på en liten liten radhusuteplatsträdgårdsplätt.

Kuckeliku

Påskafton har bjudit på stekande sol, häckklippning, rullebörsåkning, massor av sill, lax, snaps samt årets första rosévin, chokladstinna påskägg, en försvunnen resväska (maken & dotterns) som efter 24h på okänd ort kom med taxi till mormoderns hus, långpromenad förbi Zlatans hus och längs havet, en till största delen sovande men mätt och nöjd morfar som kom hem på besök (älskade älskade pappa), källarbesök, nostalgitripper, mer mat och så slutligen taxifärd till hotell med två övertrötta barn som dock kom in i en andra andning efter bubbelbad och Spotify-disco i sängen inkluderat godisregn och "Baby Goodbye".

På det hela taget en bra dag, om än för min del med käkarna hårt spända.

onsdagen den 8:e april 2009

The situation bostadswise s a s

Ronden togs som sagt denna omgång hem av lägenhet i stan + sommarholk.
Med detta sagt tog vi tag i vinden igen och gjorde en slutlig OBBO*. Och kom fram till att nej, det blir ingen vidsvåning - no matter how lovely the terass med utsikt över hela stan. Den är inte "vi", och den kommer ge upphov till en massa ny huvudvärk. Våra möbler passar inte, det går inte att ha tavlor eller lampor och det tredje sovrummet skulle bli en trång kompromiss. Vi skulle inte lösa våra problem.

Och sommarholken som jag dreglade över - en Leiladröm från tjugotalet med punchveranda och ljuvlig ljusblå kakelugn, i ett pittoreskt samhälle en dryg timme från Stockholm, tio minuter till badsjö och helt enkelt the works. Allt detta för en ynka halv mille! Haken? Den 93-åriga tanten som sålde ville enbart sälja till någon som ska bo där permanent, det var hennes enda och absoluta krav. Och att budgviningen på detta fantastiska objekt direkt sprang iväg till det dubbla.

Nya tider, nya tag.
Nu åker jag ju till Malmö och kopplar av till exempel.
(HOSTHOSTHOST, andnöd och tårade ögon, fingers krampaktigt crossed behind back)

GLA' PÅSK!

*(OBBO, uttryck inom brandväsendet: Observaton, Bedömning, Beslut, Order)

Resplaner FYI

Våren har varit rätt lugn på resfronten sedan Kenya-utsvävningen.
Men nu börjar det snart dugga tätt.

Malmö imorgon och över påsk. :-)
Utrecht, Holland i slutet av april.
Delhi, Indien förmodligen i början av maj.
Pune, Delhi och Bangalore, Indien i början av juni.
Aten, Grekland i mitten av juni.
Falsterbo i slutet av juli. :-)

Resplaner, for your information.

Vårshopping

Och jo - min effektivitet smittade även av sig på shoppingen:
Girade inom Fältan femton minuter på väg hem mellan jobb och hämtning (fast jeez! shame on me som spenderar en kvart på shopping åt mig själv medan barnen är på dagis!) och kom ut på andra sidan med två nya sommaroutfits - två fantasiska vårklänningar av härligt femtiotalssnitt (Rules by Mary samt MQ) och två färgglada koftor att bära därtill.

Jag känner mig glad. Den ena är prickig och den andra rutig. Räkningen kommer först i slutet av nästa månad. Lalla bingo.

Pudelkärnor

PMS kvarstår, men jag ser också att jag blir betydligt mer effektiv med det humörets "cut-the-crap"-otålighet när det går hem. Avbryter och ber folk komma till sak. Kan verka otrevligt men sparar tid. Och med glimten i ögat kanske det lär andra något om vikten av en poäng.

Aprilväder

Parksäsongen är inte kul när det blir bakslag i vädret; iskallt så man håller på att frysa tassarna av sig där man står och ger fart på gungorna för åttahundrafjärde gången.

tisdagen den 7:e april 2009

PMS?

Uselhets uselhet.

Räknade fel på tiden imorse vilket resulterade i adrenalinstress; jag ömsom skrek, lockade, tjatade, lirkade och hotade barnen för att få dom att äta upp och klä på sig. Ändå tog det enochenhalvtimme. Alla grät.

Jag missade skjussen till Etuna, fick rusa till dagis och anlände svettblöt till sista morgontåget med en minut tillgodo - med en skvalpande kaffe i handen.

Sjunker ner i sätet och begrundar min uselhet, ska just ta första sippen på kaffet när tåget rycker till och så sitter jag plötsligt med kaffe rinnande längs hakan, droppande på min vita tröja.

Har fräst mot kollegor som upptar dyrbar tid med att älta samma (men viktiga) saker, känner mig usel och ur fas.

Och så dessa fula brungula fläckar mitt fram på tröjan.

måndagen den 6:e april 2009

Hiss eller diss?

Vann för andra gången i konstlotteriet på jobbet... Denna gång en åtminstone liten olja. Maken kallade den för Åhlénskonst. Vad tycker ni?

Rond 259

Efter att ha kört ut en fredag lunch och kollat på sexmiljonershuset vars souterrängvåning var i sommarstugeskick och den terasserade trädgården ett stenigt schakt satte vi oss i bilen och tittade på varandra.

Den uppenbara frågan: Varför gör vi det här mot oss själva?

Pendeln svängde därmed över ännu en gång i ordningen och vi bestämde oss där och då att nu får det vara slut på sonkiga husvisningar och förortsångest. Nu fokuserar vi på ett rum till i stan och på sikt punschveranda på landet.

söndagen den 5:e april 2009

Helgrapport

Och helgen har för övrigt varit toppen!

Svensson's treat i fredags med tacos, rödtjut och "Så ska det låta". Barnen dansar till varje låt och bäddar ner sig i stora duntäcken framför TV:n.

Ljuvlig lördag i solsken, först cykling i parken där sonen far fram som ett jehu, och nu när han lärt sig att starta själv och sladdbromsa finns ingen hejd (inga stödhjul). Dottern kajkar sturskt efter på springcykeln. Själv hämtade jag ut nyservad och rengjord REX som stått i cykelförrådet alltför många år.

Sen lunch ute på Långängens Gård - som vore vi långt ute i småländska höglandet - men de facto alldeles nära på Lidingö.

Så omsvidning och barnvakt och fördrink på Upper East, bulle till Le Bar Rouge och en 40-årsmiddag i glada vänners lag. Maten var fantastisk: Löjrom, kalvfilé, ostar. Drinkar och cancan.

Seg söndag med alla trista sysslor; tvätt, balkongskrubbning och storhandling. Sen simskola för båda barnen och the easy way out: middag på gyllene m:et.

Att bo på Östermalm

Kan ibland innebära att man (maken) idkar naket umgänge i bastun på barnens simskola med Herr Hundrafyramillar, tillika skandalomsusad ex-pensionsbolagsVD.

Kreti och pleti, i en härlig blandning.
Och alla kokar vi kaffe i samma fesljumna snorbobbebassäng.

fredagen den 3:e april 2009

'Gissa maten' eller 'Fredag i Svenssonla

'Gissa maten' eller 'Fredag i Svenssonland'

Synkrodestinitet

Jag läser Deepak Chopra just nu.
"Att välja glädjen".

Hur livets väv, från minsta atom till största system, hänger ihop. Hur allt vibrerar och samverkar och hur vi med intention kan uppnå fullständig lycka och glädje i våra liv. Hur inga sammanträffanden är meningslösa, utan istället en fingervisning från det som är större än oss själva om vilken riktning vi bör ta i våra liv.

Jag gillar sånt, men är dålig på att leva så.
Och det är en bok som ger förtröstan och livshopp om man känner sig ensam i världen och rädd. Eller för all del annars också.

Världen krymper

Världen krymper när man på en och samma dag mentalt befinner sig i Indien, Kina, USA, UK, Danmark, Polen, Baltikum och avslutar med Kroatien.

Påskfint på jobbet

Käckt. Jag blir alltid rörd när nån annan tänker på att göra det fint och tar ansvar för vårt gemensamma fikarum.

onsdagen den 1:e april 2009

Ett rent skämt

Det var i allafall inget aprilskämt att komma hem till en helt ren lägenhet.

Inte nog med att man som bekant får ändan ur vagnen och plockar och fixar sånt man aldrig annars pallar, innan det ska städas - det är dessutom alldeles just nu en liten liten millistund - alldeles dammfritt och rent.

Och solen skiner på årets första riktigt riktiga vårdag - och på dagis bjöds det på hembakade kanelbullar (sonen tryckte ner fem).

Vad mer kan man begära?