söndagen den 30:e november 2008

Homeparty!

Anna från Innerum kom och dukade upp alla fina prylar, jag värmde glögg i bakisruset och välkomnade en hel drös glada vackra ladies som mumsade i sig saffranskokostoppar och pepparkaka medan vi förevisades nötknäckare med "räfflad insida och ergonomiskt grepp", ljuslyktor, adventsstjärnor, vaxdukar och gummerade drinkunderlägg. Mycket mycket trevligt!





fredagen den 28:e november 2008

Världens bästa skivor (2)

Jag hakar på eftersom det för mig är så solklart.
Båda kom samma år och jag kommer för alltid att vara fast.

Den första är naturligtvis Jacob Hellmans "Och stora havet..."


Den andra ligger bara en millisekund efter:


Musik kommer aldrig bli större.

Oh happy days!

Så gjorde då maken entré sent på fredagskvällen och barnen for i extas.
Medförde presanger i form av belgisk choklad och leksaker och sin mjuka famn.
Modern drog sig diskret men beräknat tillbaka och öppnade under knapp hörbar njutningssuck en flaska Riesling.
För inga problem finnes med att vara 'ensam' i ett sammanhang, när folk rör sig runtomkring. Då hälles girigt upp stora glas tiogradigt från vinkylen och fredagsshowen kan börja.

Känsliga bitar

Jag har alltid varit dålig på att vara ensam. Trots att jag är ensambarn, eller kanske just därför. Är jag ensam för länge (vi pratar dagar) blir jag smått apatisk, tappar liksom geisten och ifrågasätter varför jag överhuvudtaget ska anstränga mig. Jag avundas förmågan att njuta sitt eget sällskap, göra det mysigt och duka fint bara för en, tända ljus och öppna en flaska vin.

Jag äter knappt, om jag äter lunch hemma micrar jag nån låda eller äter mackor. Barnen får natutligtvis middag och då petar jag i mig resterna, ser till att allt funkar, plockar undan och städar efter oss, men sen. Sen bortser jag från omyset av kringslängda barnkläder och leksaker och bara sätter mig med datorn i soffan utan att - som maken hade gjort - tända ljus, lägga dit puffiga kuddar och bulla upp med ett glas vin och kanske lite musik.

Nu funderade jag just på om jag skulle ta ett glas vin, eller lite glögg, det är ju ändå fredag. Men nää. Pallar liksom inte.

En mor som far

-"Heejdå! Trevlig resa!", säger tvåochetthalvtåringen med nerstoppad kamera i sin lilla kappsäck, vinkar glatt, kastar slängkyssar och går ett varv i lägenheten.

Präglad?
Redan?
Näää..?

Självdistans

Något som retar mig till vansinne är folk som inte får ändan ur vagnen.
Som bara snackar och snackar. Om vad dom funderar på att, ska eller borde göra. Men som saknar förmåga till exekvering.

Själv är man ju så himla driftig och beslutsam... för det mesta...

Framför mig på skrivbordet ligger ett snart fem (!) år gammalt presentkort från Sturebadet som jag fick i trettioårspresent. Underbart. Härligt. Om en månad går det ut. För evigt. Jag måste bara få ändan ur och boka.

torsdagen den 27:e november 2008

Fokus

Eftersom jag, förutom brevbomber och annat obehag, är ensam med kidsen denna vecka måste jag fokusera på sånt som är behagligt och kul.

En sån sak är det fantatiska kalas vi ska bevista på lördag: Dans, drinkar och dekadens på The Ladies gemensamma 35-årsskiva! Barnvakt bokad och klar.

En annan grej är att det dyker upp nästan tjugo glöggsugna Ladies här på söndag för första adventsglögg och julshopping!

Så ikväll fokuserar jag på vilken klänning jag ska ha på lördag och vilken kaka jag ska baka på söndag. Inget mer.

onsdagen den 26:e november 2008

Brevbomben

Och så kom den.
Brevbomben.

"Jag hoppas innerligt att ni inte SVIKER oss denna jul. Det vore katastrofalt!"

Min mamma menar alltså på allvar att vi ska ta pick och pack och våra barn och åka sjuttio mil för att sitta i hennes deprimerande dockhus på julafton, bli förolämpade och bo nånstans på hotell och må jävligt dåligt för att hon mår jävligt dåligt.
Och om inte? Katastrof. Undergång. Som bara jag bär ansvaret för.

Jag hoppas innerligt att jag aldrig aldrig aldrig skriver såna brev till mina vuxna barn. Att jag aldrig aldrig aldrig gör så att dom får ont i magen bara av att se handstilen på ett kuvert från mig eller av att se mitt nummer i displayen.

Gud hjälpe mig.

Status Malmö

Pratade med pappa nyss och han lät ganska mycket som sig själv. Hade fått kaffe och kaka och doktorn hade varit där och kollat hans axel. Men i övrigt ingen ko på isen och vi pratade om ditt och datt, han glimmar till ibland och jag försöker fånga hans klara tanke.

Pratade med mamma igår och det var som vanligt bedrövligt. Allt är bedrövligt; hennes liv, pappas liv, mina försök till stöd och stöttning. Ingenting är bra, ingenting blir bättre. Det är så tungt och destruktivt att jag drar ett djupt andetag innan jag slår numret och sen håller jag andan i nästan alla de tjugotre minuter som samtalet varar.

Pärlan Ella

Vår barnflicka är en Pärla.
Allt funkar - hon har stenkoll, hon har jobbat på (vårt!) dagis och är således helvan vid påklädningar, blöjbyten och tricksande. Och så är hon världens gulligaste. Hon gav mig en fullständig lägesrapport vid hemkomst igår, bland annat hade dom lekt kurragömma i en timme och jag bara kände att jag ville krama om henne och säga att vi gör vad som helst bara hon då och då vill passa våra barn forever!

tisdagen den 25:e november 2008

Återbördad

Hemma!
Två snusande barn i prickiga pyjamasar i ett rum med en svamplampa.
Jag vill krama, pussa, sticka in näsan i deras fjuniga nackar, men avstår och betraktar dom på kort avstånd i djupa klunkars långa minuter.

Imorgon tar vi skön stressfri morgon, jag behöver inte vara nånstans före lunch.

Å, det bästa med att vara borta, är att komma hem!

Och maken säger att JAG nojjar...

Nedan är en komplett lista på kylskåpsdörren från maken till barnflickan med exakta tider och hållpunkter, tips och trix, från dagishämtning till nattning. Medan jag anländer, och maken avreser, från Arlanda. Jag är rörd.


måndagen den 24:e november 2008

Måndag i Zagreb


Tre glada i Sverigemontern


Slipsen på


En kontinental lunch, squid salad


En lokal öl på en lokal källare där rökdimman fick forceras medelst kniv

söndagen den 23:e november 2008

Regent Esplande Hotel *****

Resan gick fint, vi fick personlig eskort genom tullen i Munchen eftersom vi var sena från Stockholm. Nu har jag tappat upp ett lavendelbad och ska koppla av tjugo minuter innan middag och coctail reception med svenska ambassaden.




lördagen den 22:e november 2008

Mörka november

Nej, jag känner mig inte alls helt stabil när jag nu packar min väska för fjärde gången denna höst för att tidigt imorgon åka ner till Zagreb, Kroatien. Jag har gråtit så många gånger den här helgen, och jag börjar känna mig slutkörd. Semester needed. Men jag vet att det är minst två veckor kvar av det intensiva.

Jag kommer förmodligen känna mig bättre efter inkvartering på flotta hotellet imorgon, det brukar vara just do it som gäller för mig, men det sliter i mammahjärtat som av själviskhet vill stanna kvar och pussa pussa pussa. För att jag i detta nu håller på att mista min far, åtminstone delar av honom.

Jag drog mig för att ringa sjukhemmet, och när jag gjorde det, sprack mitt hjärta mitt itu. Jag grät tyst bakom knuten näve samtidigt som jag lugnade pappa och upprepade "jag älskar dig pappa" tills tårarna slutade falla.

Livet. Livet, livet, livet.

Stor lördag

Vinterns första snö, första pulkaåket.
Första varma chokladen, för året och för barnen.
Barnens första biobesök, Lilla Spöket Laban.

En stor lördag.

H&M tänker fritt...

H&M tänker fritt...

Första snön!

Första snön!

fredagen den 21:e november 2008

Det privata är politiskt 2

Jag fick höra att jag gillar ’tvång och uppifrånstyrning’. Det tycker jag är oerhört intressant och tänkte därför fördjupa mig något i ämnet, med utgångspunkt i sakfrågan, som handlade om klassikern vem som ska vara och de facto är hemma med barnen.

Jag gillar ’tvång och uppifrånstyrning’ eftersom jag vill individualisera föräldraförsäkringen. Ur min synvinkel är en individualisering helt tvärtom ett steg i riktning mot en verklig frihet för individen, till skillnad från det normtvång som råder idag. Tydligen kan man se det helt omvänt.

Men så inser jag dessutom plötsligt att ja, jag är nog för milt 'tvång och uppifrånstyrning'. För mig veterligen finns det nämligen ingen anarkistisk stat som någonsin fungerat i verkligheten. Ett samhälle helt utan uppifrånstyrning och vissa tvång är en utopi som ingen borde vilja sträva efter. Människor som släpps helt fria att fatta egna beslut genererar beslut som i hög grad styrs av det egna välbefinnandet och driften att maximera sina egna tillgångar. Inte till gagn alls för samhällets bästa eller svaga. Det behöver man inte vara nationalekonom för att fatta.

Politisk styrning behövs alltså. Punkt. Och det är också så, att protester och klagomål på politik som ”lägger sig i det privata” nästan alltid klingar av väldigt snabbt efter det att beslutet fattats. Människor anpassar sig och plötsligt är den nya situationen normaliserad. Idag är det väl ingen som ifrågasätter att vi har högertrafik (trots en folkomröstning som röstade emot) eller att barnaga är förbjudet i lag (trots att beslutet föregicks av folkstorm och protester mot att staten skulle blanda sig i den enskilda familjens uppfostransmetodik!).

För mig ter sig alldeles solklart att man själv beslutar om huruvida man vill vara hemma med sitt barn och hur länge. Om föräldraledigheten är individualiserad vill säga. Helt logiskt borde varje vårdnadshavare få ett visst antal dagar att vara ledig på, som staten betalar, och dom förfogar man över men dom ska inte gå att "skriva över" som idag baserat på unkna könsroller eller dåligt kalkylerad ekonomi. Vill man ta ut dom så gör man det. Vill man inte ta ut dom så är man antingen ekonomiskt oberoende eller dum i huvudet.

Det borde väl vara den ultimata valfriheten..?

Thailand version 3

The word is out.
Chefen har välsignat ledighetsansökan.

Så ja, vi åker till Thailand i vinter, fast en kortare version av föregående års resor. "Bara" tre veckor. Just nu känns det som en hägring. Min kropp är inte gjord för frysgrader.

torsdagen den 20:e november 2008

Lasse säjer motherfucker

Jag är inte lättflörtad när det gäller TV-humor, men det här fick mig att krampa av skratt i en halvtimme efteråt. Lasse Berghagen rappar loss i jaktbutiken:

Min rullväskskarriär - the story:

Nu ska jag berätta om min rullväskskarriär.

Den började när jag tog examen som civilingenjör och i examenskalaspresang fick en finfin Samsonite rollarollaväska av tjejerna.

Under en jobbresa till London i början av seklet kom fina Samsoniten ut utan lock, och exponerade mina prydligt ihopvikta trosor, strumpor och pocketböcker. Av British Airways fick jag då en ny rullväska av märket Eminent; liten, hård och svart.

Så gick ett par år av fröjd men så plötsligt under en resa till... Polen? Prag? Piteå? så fick väskan ett djupt jack och byttes ut av SAS till en ljuvt isblå KKDK-väska av tvivelaktig kvalitet.

Nu hände två saker. Väskan med jack befann sig fortfarande i min ägo och nyttjades av maken på hans mindre nogräknade domestiska resor. Vid en resa till Valencia fick den dock nådastöten och hela hjulparet sprack av. I samma veva, under en resa med isblåa KKDK:n till Aten, gick handtaget av, något jag dock aldrig hann rapportera på plats.

Jackväskan rapporterades meddelst snigelpost till ansvarigt flygbolag och föranledde en lång korrespondens via fax och frimärksbrev. Handtagsväskan (KKDK:n) rapporterades vid nästkommande flygning med samma flygbolag som Aten, denna gång till Paris dock, och en voucher utfärdades.

Vouchern skulle lösas in i särskild butik mitt inne i Paris, och när jag släpat mig själv, min chef och en kollega till skumma kvarter och bakgator, in i en butik med splitternya Samsonites och Denvers och mitt habegär efter lackröda high quality-väskan fyllt mitt sinne, föll jag pladask ner på jorden då mannen i butiken kollade på vouchern och meddelade att dom skulle laga handtaget på sug-KKDK:n på fem röda. Kollegan kollapsade av garv.

Vid hemkomst låg i allafall en DHL-lapp med ett nummer att ringa och vips stod en splajdans ny mjuk, svart Revelationväska utanför min dörr. Jag hoppas vi kommer att trivas tillsammans.

Hängde ni med?

onsdagen den 19:e november 2008

Ena da'n gåslever...

Ena da'n gåslever...

Split personalities

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här,
men jag är sjukt sugen på att köpa en julgardinkappa till köket!

Ha ha ha ha.
Jag skrattar bara jag tänker på det, men det är icke desto mindre sant. Kan man rymma två så olika personligheter i samma kropp? Är det ålder? Nostalgisjuka? Vad!

Som jag häcklat denna företeelse att liksom byta ut gardinerna (och jag gillar inte gardiner per se) mot påsk- och julvarianter! Så bonnigt! Och så plötsligt - med julen som en dimmig fägring i fjärran och barnens jultrallande så finner jag mig själv ståendes i köket med ett glas sodavatten sägandes "Nä. Men. Om man kanske skulle ta och köpa en julkappa till köket." Sekunden därpå förvrids mitt ansikte i plågor och jag kastas runt av inälvskramper på köksgolvet. Kampen över. Jag går till Åhléns och köper rödprickig gardin idag.

Ett liv i sus och dus

Nej, den här resan var ingen sinekur.
Visst Paris är alltid Paris, och jag som är smygfrankofil njuter ju ohämmat av alla franska delikatesser (som synes) och språket som rullar fram som knivskarpa eleganta vågor.

Men jobbresor är inget liv i sus och dus rent generellt.
Det är tidiga morgnar, möten i sugiga kontorslandskap med heltäckningsmattor och snabbkaffe. Det är flängande på tunnelbana och i taxis till nästa möte där man förväntas lyssna konstruktivt och bidra aktivt.
Det är upp-på-rummet-uppfräschningar på fem röda eftersom man alltid är försenad efter dagsprogrammet och middan början prick.

Och denna gång var det akut matförgiftning som mörbultade mig under fem intensiva timmar och sedan förvandlade mig till en urvriden disktrasa. Blev utkickad från hotellet klockan ett och satte mig, skakig och kallsvettig, på metron för att ansluta till ett sista möte innan hemfärd.

Möts av en man som förmodligen bott i sin kostym de senaste hundra åren; svettstanken som utsöndrades från hans kropp var så frän att min stackars näs-slemhinna ögonblickligen frättes bort.

Sen tåg över hela Paris till flygplatsen eftersom det inte går att åka taxi i rusningstrafik. Flyget försenat en timme, bagaget dök upp en halvtimme efter utsatt tid på rullbandet på Arlanda, Arlanda Express var avspärrat och nere efter en hoppningsolycka, kön till taxi var tvåhundra meter lång, och den stackars flygbuss som gick en gång i halvtimmen blev snabbt överfylld av trötta och frustrerade resenärer.

Klockan ett inatt kom jag hem, helt slut och helt övertygad om att jag aldrig aldrig vill resa bort mer.

På söndag är det dags igen.

tisdagen den 18:e november 2008

Efter solsken kommer regn. Vaknade klock

Efter solsken kommer regn. Vaknade klockan fyra inatt av att kroppen gjorde fullständig revolution. Akut diarré, kräk och magkramper. Matförgiftning? I fyra timmar höll det på, frossa och femminutersintervall på WC. Man känner sig inte precis som en hjälte. Snarare ett ynk. Nu ska jag försöka mobilisera resterna av min tömda lekamen och åka på sista mötet. Längtar hem.

måndagen den 17:e november 2008

Foie gras


Brödet kanske lite väl ordentligt rostat, men smaken fantastisk.

Fantastisk julskyltning!

Fantastisk julskyltning!

lördagen den 15:e november 2008

Pappa

Min fina, starka, en gång i tiden så allvetande pappa.
Nu är han ett skrå, en skugga av sitt forna jag, ett darrande löv i vinden.

Mamma meddelade idag (ja, vi kommunicerar ju inte så bra) att pappa nu har flyttat till ett korttidsboende eftersom veckorna hemma varit ohållbara - han behöver mer vård och omsorg än hon och alla hemtjänstpersonal kan ge.

Jag gråter innan jag ringer min mor. Jag gråter för att min pappa blivit så liten och skör och för att tiden har kommit. Jag gråter för att ingenting kommer bli som förut, och jag gråter för all den saknad jag redan känner för alla de år som gått.

Jag gråter innan jag ringer min mor, eftersom jag vet att när luren lyfts i andra änden är det hon som har monopol på tårar.

Moulin Rouge

Japp.
Imorgon reser jag ner till röda möllan.
Från och med fjorton och tjufem imorgon kommer det enbart rinna ner Perrier och äkta bubbel i min späda lekamen.

På måndag blir det pampish invigning av franska ordförandeskapets energivecka, sen träffar vi japaner. På kvällen middag på Solrosen. På tisdag möten med internationella energimyndigheten, OECD och franska energimyndigheten. Sen flyger jag hem.

Tänkte hinna med lite julklappsshopping på Tjämps Elajses oxå.

fredagen den 14:e november 2008

Tecken i tiden

Två gånger denna vecka har jag varit på samma lunchställe.
Två gånger har samma sång spelats under mina båda luncher:
Glenn Medeiros "Nothing's gonna change my love for you"

Är det ett tecken i tiden?

November

Åkej.
Är det såhär det ska vi ska ha det.
Svart ute redan klockan kvart över tre.
Tennisbollsstora regnblaffor som träffar med iskyla rakt i benan och gör spindelben av mascaran.

Min själ kräver ljus. Kräver.

torsdagen den 13:e november 2008

Efter Blod, späck och sylt kommer Cava

Lite cava, tre sorters ostar, en kandelaber och två filtar.

Efter Blod, Späck och Sylt får man ta lite förskottshelg, visst?

Hyenor

Jag tycker att det är superintressant att diskutera biologism med biologister. Alltså, om och isåfall vilka biologiska skillnader det finns mellan könen (hormonell påverkan främst) och framförallt vilka tolkningar man gör, och bör repektive INTE bör göra utifrån det.

Min uppfattnng är nämligen att många som hytter med fingret och bestämt hävdar mäns och kvinnors biologiska olikheter ofta övergeneraliserar och drar långsökta slutsatser om saker som egentligen är sociologiska fenomen och samhällsnormer.

För vem kan egentligen med säkerhet säga, att ett ponerat 'faktum' om att kvinnor tex skulle vara mer socialt perceptiva, har en biologisk orsak, när människan är en extremt komplex mixtur av arv, miljö och social påverkan. Att det faktum att små flickor redan på förskolan tränas i socialt samspel genom docklek inte är den egentliga orsaken till varför vuxna kvinnor generellt (om det nu är 'sant') oftare är mer socialt känsliga än män.

Och varför är det viktigt att framhålla den biologiska orsaken framför den sociologiska?

onsdagen den 12:e november 2008

Kom till Hotell Kantarell den 30/11!

Söndagen den 30 november kl. 15:00 blir det glögg och shopping hos Tjockalocka på Nedre Gärdet!

Jag står värdinna för ett homeparty där man (om man vill) kan köpa finfina prylar (julklappar!!) från www.innerum.se!

Och framförallt bjuder jag ju på glögg och kakor och samvaro!

Alla är välkomna, gamla som nya vänner!
Skicka mail till jenniepunktcatoathomepunktse eller meddela mig på annat sätt om du kommer.

tisdagen den 11:e november 2008

"Jämställda par varar längre"

Det här var ju egentligen ingen nyhet.
Utan egentligen helt logiskt.
För hur kan en relation som bygger på maktobalans och trånga, kliiga könsroller nånsin vara långsiktigt hållbar?

Nån som vill ha en overall..??


Alltså. Jag avskyr verkligen den här årstiden. Eller "Det finns inga dyngblöta, övergrusiga ytterkläder - det finns bara fattigt folk utan grovkök"..?

måndagen den 10:e november 2008

Tjuvlyssnat 2

Äldre par i sjuttioårsåldern vid busshållplatsen, Jungfrugatan, 17:46.
Det blåser halv storm. Gubben håller i hatten.

Gubbe: -"Usch ja, nu är det verkligen dåliga tider. Hur länge ska det här hålla PÅ?!"
Tant: -"Du menar..?"
Gubbe: -"Ja! Hela den här finanskrisen."
Tant: -"Ack ja, det är ju mest synd om dom unga..."
Gubbe -"Vet du! Igår såg jag en mäklare på cykel! Cykel! Han hade ingen Porsche. Då är det verkligen dåliga tider!"

Min egen julkalender

Alltså, jag älskar att ta bussen hem när det är mörkt och kika upp i kalenderfönstrena längs paradgator och vägar. Som dockhus i en julkalender. Skymt av lampor, tavlor och liv.

Kärlek3000

En bisarr upplevelse rikare! Filmpremiär på Kungsgatan, några tjejer i yngre medelåldern (vi) och så femhundra teenagers med knästrumpor och tunikor som slutar på halva röven. (På min tid gick det inte ens att se ut sådär eftersom strumpbyxorna hade en ful "byxa" som gick ner rätt långt på låren vill jag minnas).

Två besjälade filmmakare och en helt fin liten film, toknördig på ett sätt som man stundtals inte visste om det ingick i skådespeleriet eller inte.

Femhundra teenagers med halsdukar virade åttio varv. Som skrek. Och kastade popcorn. Och hade rövvisande leggings. Och som flydde ut ur salongen en bra stund före eftertexterna, snappade åt sig goodiebagen med Darin-singeln och Okej, och drog.

Och så bloggsfären. The Sphere. Min kompis B tyckte det hela var mycket festligt. Och märkligt. Fru Kaos här, Ting där, Attle brevid Kaoskan och Die Quelle med en kompis och sittgranne med Marit. Bland andra.

Hej!

söndagen den 9:e november 2008

Det privata är politiskt 2008

Efter att för första gången på månader ha varit inne en ytterst kort, men tillräckligt talande, sejour på sajten Familjeliv.se känner jag mig beklämd.

Minns ni parollen "Det privata är politiskt!" från andra feministvågen på sjuttiotalet? Som betyder insikten om att det är inte unikt för just mig, för just vår familj, att maktbalansen är skev, att jag är missnöjd med hur vi har det men inte förmår göra något åt det för att jag inte vet hur och den andre inte ser problemet. Att din privata situation är ett strukturellt problem, att kvinnors och mäns olika villkor ingår i en samhällsnorm, är inte ett enskilt problem i enskilda familjer som enbart är upp till den missnöjda (kvinnan) att hantera. Utan istället är något som kan och borde lösas politiskt.

Idag ser vi en feeet backlash. Kvinnor som lever med män som inte tar ansvar får höra att "det är väl för fan bara att ställa lite krav på gubben om du är missnöjd!". Men om det inte hjälper? Om man själv tror att man egentligen kanske inte har rätt att ställa såna krav? Om man helt enkelt inte vet vilka val man borde ha?

Och just därför reagerar jag så starkt negativt mot alla ultraliberaler som tror på individens helt fria val, och med det ett ansvar, individens, att skaffa sig det liv man vill ha. Alltså, man får helt enkelt skylla sig själv som "inte ställer krav" på partner eller arbetsgivare, man får "skylla sig själv eller jobba hårdare" om man är missnöjd med löneökningen. Och så vidare. Skyll allt på individen och sopa orättvisorna under mattan. För det där gäller ju bara dig.

Har man någon gång varit inne på Familjeliv eller andra sajter som representerar average Joe så inser man att det privata är mer politiskt än någonsin. Om vi överhuvudtaget ska komma nånstans med jämställdheten dom närmsta hundra åren.

Siigtuna

Alltså, jag fick plötsligt en sådan sjuk lust att flytta till Sigtuna!
(Har att göra med en lunch i fredags)
Kanske ska strunta i hela den här innerstansgrejen, hela förortsångesten, och tjacka ett pittoresk gathus i Sigtuna istället?
Skola barnen på Tant Bruns och köpa utvalda franska barnkläder i en liten boutique som även säljer rustikt glaserade ytterfoder till växthuset.

Det är fasiken ingen dum idé!

Partypinglan

Sådan mor sådan dotter. Rekord i självnöjda men extremt störiga partytricks kommer förmodligen gå i arv i rakt nedstigande led.
video

Apropå glögghatt...



Glömde juh dagens kanske viktigaste inköp: Födelsedagshatten!
En gräddtårtshatt som den ska ha på sig som fyller år såklart.
Vad trodde ni!

Finns även som frukthatt eller korumpa.

Dagens inköp


1 st handrullad kubansk cigarr
1 st gotländsk svart tryffel
1 påse belgiska chokladpraliner
4 st franska ostar
1 st Kladdkakebok
2 st andra små lustiga recepthäften

Å så en sväng förbi IKEA där det inhandlades ljus och servietter för en tusing. Nu kan mörkret komma!

Matmässa..?

Matmässa..?

lördagen den 8:e november 2008

Ella bella bagare

Imorgon vid tiosnåret kommer Ella, vår nya barnvakt.
I kölvattnet av barnvaktsinskolning upptäckte vi nämligen hur extremt lyxigt det är att vara barnfria mitt på dan, plötsligt (och inte bara en fredagkväll per kvartal), och ska därför bevista den stora matmässan i Älvsjö i morgon. Mitt på dan. Utan barn.
Ella är här. Ella jobbade ett halvår på vårt dagis, så barnen känner henne redan. Det hela är nästan för bra för att vara sant.

Till Ting: Glögghatt på!

Till Ting: Glögghatt på!

Dom jag älskar

Dom jag älskar

De é lööda' ida'

Maken och sonen har åkt för att lördagssimma i Sumpans simhall, en lugn oas enligt maken, jämfört med innerstans Eriksdalsbad.

Dottern har kollat på Pettson och Tomtemaskinen i en timme nu, medan ömma modern för ovanlighetens skull leker hushållerska och faktiskt hunnit med att skrubba badrummet i alla hörn (med en tandborste, min nya hobby!, runt toan), städa köket och dammsuga barnens rum. Är själv rätt nöjd faktiskt. Det händer inte så ofta, men när det händer brukar maken titta lite ömt och roat på mig, för sånt där gör han med vänsterhanden medan den högra bakar surdegsbröd. För mig är den en bedrift för veckor framöver.

Nu stundar nån sorts lunch, sen lördagsgodisritualen hos chokladtanten på Ejes, sen barnkalas (elfte? femtonde? tjutredje?), och sist en lördagkväll med gott vin och godis.

De é LÖÖDA, ida!

fredagen den 7:e november 2008

Prioriteringar

SvD är väl inte direkt känd för att publicera nyanserade artiklar på jämställdhetsområdet, men här är en intressant dissning av 'familjens egna val'. Malinka kommenterar kommentarerna på sedvanligt skarpsynt sätt.

Och det ÄR märkligt. Alla dessa bortförklaringar, främst av kvinnor (!), till varför barnets far inte kan/vill/måste/borde vara hemma, alternativt varför det är bäst/naturligast/fördelaktigast/en kroppslig rättighet att mamman däremot är hemma hela tiden. Kvinnor som normaliserar, internaliserar, slätar över, blundar? Män som inte ifrågasätter sakernas tillstånd, inte orkar, inte vågar, inte vill?

Frikort

Kan lugna alla oroliga läsare med att inga cellförändringar fanns att finna i den hud som eliminerades från min lilla mage för ett antal veckor sedan. Piiu.

Så var man iallafall två märken, varav ett lite läskigt, fattigare. Och ny koll nästa år.

Idag fick jag frikort!

Ångestmottagningen

Här platsar jag

torsdagen den 6:e november 2008

Gud är en svart kvinna

Det stora i att Obama vann valet är uppenbart för alla och envar.
Stort även för mig, såpass att jag rusade upp halvsju och med tårar i mina nyvakna svullna ögon betraktade hans segertal med rörd fjäril i magen.

Och ändå.

Ändå är det något som ligger där och stör. Slaveriet, rasismen, Martin Luther King och hela drömmen. Att på enbart några decennier lyckas med det omöjliga. En svart president. Det är stort och fint. Jag ser det, och jag är stolt och rörd. Men kvinnoföraktet. Att det outtalat är så starkt att en svart man fortfarande ändå är bättre än en vit kvinna. Fastän kvinnoförtrycket pågått så mycket längre.

Jag tröstar mig med att Gud är en svart kvinna.

Dagis, Mammor och Pappor

Men for God's sake.
En fotbollsfru som bloggar för Aftonbladet håller med en 'moderatkäring' om att barn går på tok för långa dagar på dagis. Dagispersonalen tycker tydligen synd om våra barn. Och barnen vi pratar om går tydligen på dagis från sex på morgonen till sex på kvällen. Och kommentarerna låter inte vänta på sig. Indignerade Mammor skickar onda ögat på alla usla föräldrar (läs: mammor) som inte hämtar sina barn senast tre. För "VARFÖR skaffar man barn om man inte vill VAARA med dom???!?" och "HUUUR kan man prioriterar ett sketet jobb framför barnen???!?". Alltid dessa indignerade polyexklamationer.

Sonja bloggar som vanligt briljant om det hela. Och ställer sig snarare motsatta frågan: Hur kan så många klara att ha så korta dagar för barnen. Sista barnet (ett!) hämtas typ halv fem. Jag ansluter mig till denna undran, för samma gäller för våra barns dagis. De trenne avdelningarna bli en enda yttepytteavdelning klockan fyra, för då finns bara nåt i stil med tre barn kvar.

MEN vänta lite nu...

Here we go again, och hela den biten.

För, det är ju enbart och allena Mammorna som kommenterar indignerat. Det är Mammor, "Mommishar", som tar sig rätten att tala om för andra mammor hur usla dom är om dom inte prioriterar barnen framför jobbet. Och man undrar, man undrar verkligen, om dom ställer samma krav på sina egna män, på sina egna barns pappor? För här snackar vi om samma Mammor som kör mantrat "Varje familj sitt val" när man andas delad föräldraförsäkring. Samma Mammor som börjar babbla makens oumbärlighet och ekonomisk ruin om pappan skulle "tvingas" vara hemma.

Det är då jag börjar må illa.

onsdagen den 5:e november 2008

Morgondagens mission

Jag måste verkligen köpa nytt kalenderår till min Filofax.
Just nu kan jag bara boka möten fram till och med den 9:e januari.
Det är ju dumt.

Tjuvlyssnat

På T-banan mellan Mariatorget och Slussen:

Mamma 1: -"Barnmorskan sa att det var en flicka, så vi hade ju målat storasysters rum helt rosa och jag ba sparade typ alla rosa kläder och så. Och så du vet, när dom lägger barnet på magen så var det en kille!"
Mamma 2: -"NÄÄ-Ä! Vilken chock liksom!"
Mamma 1: -"Ja! Och vi hade ju bestämt namn och allt, så vi fick byta från Wilda till Wiggo. Men liksom, att vi hade inrett hela rummet i rosa! Och alla kläder!"
Mamma 2: -"Ja, herreguud!"

tisdagen den 4:e november 2008

Kodord Avlösning

Vårt liv just nu är avlösning.
Vi avlöser varandra.
När maken anländer lägenheten efter två dygn GBG sticker jag direkt iväg på styrelsemöte i föreningen.
Nu har vi just hittat en guldbarnvakt som vi hoppas mycket på.
Kanske kommer hon kunna ta de skälvande timmarna en tisdag om två veckor då maken och jag möts i luften på väg från respektive på väg till Zagreb och Bryssel.
Avlösning.

måndagen den 3:e november 2008

Bettskena

Så föll jag dit igen.

Har just skickat ett brev i vredesmod till min mor, ett svar på hennes bisarra text som damp ner i lådan idag. Ett axplock: "Ni måste ordna med transport av dina kartonger som du har i vår källare, OBS! innan november månads utgång".

Det är alltså de tre kartonger från min barndom som finns kvar; ett par årgångar Finn & Fiffi, några leksaker av bättre kvalitet och lite porslin som jag fått. Hon flyttar först nästa sommar. Men källaren ska tydligen tömmas. Innan november månads utgång.

Jag är så sjukt trött på att lösa min mammas problem. Jag kan inte räkna alla gånger vi "fixat" saker åt henne. Jag kan bara ge dom värsta exemplen. Som när hon gav oss en galet tung och otymplig vagga när Knut föddes. I dealen ingick tydligen att vi skulle 'fixa' transporten från Malmö till Stockholm. Vaggan gick inte in i nån sorts vanlig bil. Vi ville egentligen inte ens ha den. Flyttfirma skulle kosta tusenlappar. Maken fick slutligen övertala en kompis kompis som hade åkeri att köra upp den för en flaska Single Malt.

Eller när hon tvärvägrade att sälja sin svindyra astunga bäddsoffa på Blocket och vi fick 'fixa' flyttfirma som gratis (vet inte vad maken gjorde den gången) fick sätta fyra man på att flytta den ur övernattningslägenheten här i Stockholm, ner till huset i Malmö.

(Jo, vi renoverade ju förstås hela övernattningslägenheten också. Fixade hantverkare och handlade alla prylar. Projektledde. Köpte den. Sålde den. Stagade den och städade den. Fixade andrahandshyresgäst för att dra in lite pengar, men sen tyckte hon att ingen annan skulle bo där om inte hon fick, så då tog pengarna slut och vi fick sälja den.)

Eller alla de andra tusen miljarder gångerna vi fått något som alltid inkluderat ett krav. Eller att vi alltid förutsätts 'fixa' saker åt henne, eftersom det är det döttrar och svärsöner som bryr sig förväntas göra.

Sedan slutar hon brevet med följande mening:
"Du skickar väl ett Fars Dagskort hoppas jag??!?"

Skriver den mor som under alla år som jag haft egen börs fått finaste finaste korten, stora fruktkorgar, böcker, chokladogram, blommor, tårtor, nallar och parfymer på alla bemärkelsedagar; födelsedagar som Morsdagar och samma för pappa.
Jag. Har. Aldrig. Missat. En. Endaste. Dag. Nånsin.

Och DÄR blev jag i akut behov av bettskena.

Planekonomi

Vi är dom långsiktiga planernas anhängare.
Vinterresan 09 bokades i april 08.
Sommarsemestern 09 bokades för några veckor sedan.
Och Planen, the Plan, för halvåret 2010 smids i detta nu.

Det hela ter sig mycket märkligt

Min mammas urklipp blir allt mer bisarra. Detta kom idag:

"I mörka och oroliga tider är det viktigt att hålla fast vid traditioner som binder oss samman, men samtidigt är det lika viktigt att blicka framåt och våga satsa på nya visioner."

Jaha..?

Creme Puff

Doftminnen.
Ett kök. P1 som skvalar på radion. Kaffet som står på. En rökslinga från en röd commerce utan filter. Hemtrevnader på fönsterbänken. Läggningsvätska. Klapprandet av trätofflor. Ett melodiskt gnolande på Jazzgossen. Jag sitter sex år gammal och målar små gubbar i en liten stad.

Och allt detta för att jag i förrgår av en himmelsk slump råkade köpa ett Max Factor Creme Puff. Precis så som min mormor doftade när man kramade henne.

söndagen den 2:e november 2008

Mathelg

Vilken mathelg!
Igår, efter att vi gjort Polismuseum och stan, samt fått oväntat men ack så trevligt besök i form av före detta grannar (vilket genererade äppelpajen nedan), var vi på middag hos finsmakarfamiljen på Rindögatan.

Det inleddes med champagne, spenatfyllda filodegsrullar och snacks. Fortsatte sedan med en kyld vichysoisse toppad med rostad serranoskinka, följt av sallad på kaninterrine och parmaskinka, pinjenötter och en vinaigrette. Paradrätten var confiterad anka med hemgjorda gnocchis och trattkantareller samt en sås på smör och vin som reducerat ett antal timmar. Efter detta ostar från Frankrike, och slutligen avslutades måltiden med en fransk tarte aux pommes, kaffe och calva.

Piuuuuuh...

Idag satte maken en poolish (för baguettebak) och en bolognese som puttrade hela förmiddagen. Skolade in vår nya barnvakt och tog en långpromenad på Djurgården, åt sedan en italiensk middag med ett fantastiskt Chianti Classico från -99.