måndagen den 28:e april 2008

Vassa eggen

Så sitter man där igen.
Och skäms.
För att det var typ sex månader sen sist.
Som man klippte sig.

Och så kommer frågorna.
Dom med loj nyfikenhet som snabbt övergår i apati när jag öppnar munnen.
"Och vad jobbar du med då?"

Fan.
Jag skulle så gärna vilja svara "läkare" eller "polis" eller "rörmokare".
Nåt som är lätt att begripa och som är snabbt överståndet.

Istället tvingas jag svamla:
"Ja, alltså, energifrågor. Eller, ja, politik, energipolitik. Internationella frågor. Ja. Typ. Alltså -( och här blir man desperat eftersom man möter en helt oförstående blick i spegeln och man har dessutom en hotande sax ovanför skallen) - vi jobbar för att ställa om det svenska energisystemet så att det blir... långsiktigt... hållbart. Vindkraft? Spara energi...?"

Tystnad.

Sedan.

"Jaha. Är det kul?"

söndagen den 27:e april 2008

Söndag på Överjärva Gård


Glad i hatten


Lammklappning


Lamm titt-ut


Såta vänner pallar lammkorv


Ekologisk lunch


En arg och envis sittstrejkar


Knut 3,5 rider på Edgar 28

lördagen den 26:e april 2008

Dagens

Helstekt chimichurri-inguckad kotlettrad,
buljongkokt surkål,
nypotatis från Mallorca,
oljig sky och pickles.

Djärv och bred

Det här med skånskan.
Det som stör mig allra mest med andra skåningar i exil
är den falangen som byter satsmelodi i samband med flytt till huvudstaden.
Byter satsmelodi och lånar uppländska betoningar men behåller de svårt döljbara diftongerna och skorrande r:en.

I begynnelsen av min tid här gjorde även jag så ibland.
För att inte behöva säga "Värtan" elva gånger innan busschauffören begrep vart jag skulle. För att jag kände mig som en lantis. För att jag inte visste bättre.

Nu är min skånska djärv och bred. Men inte helt som i fornstora tider. Man tappar delar av sitt språk när man aldrig hör sitt eget modersmål talas.

Men alltså, dessa fåniga svikare som anstränger sig, till hälften, genom att prata rätt dialekt med fel melodi. Det är vidrigt. Fruktansvärt. Om jag ska ge ett exempel så pratar inredaren Mija i "Bygglov" så. Jag måste stänga av ljudet varje gång hon öppnar munnen.

Vådan av att bo granne med Ejes

Det är inte bra att ha ett kvarts kilo nygjord hasselnötsbräck
från Ejes hemma om man vill hålla en slank linje.
Inte bra alls.
Särskilt inte som jag inte längre har den hemma.
Den ligger, tillsammans med två hekto färska geléhallon, i säkert förvar i min mage.

Snart i en fettdepå nära dig.

Sovfiskaffe och choklad i solen

torsdagen den 24:e april 2008

När katten är borta går råttorna i däck

Tvåårskalas i syrénbersån.
Snorungarna proppade i sig bullar och kakor och fantastisk havtornspaj.
Ingen middag med andra ord, utan direkt från kalas till pyjamas och välling i soffan.

Och så jag då.
När det bara är jag hemma är det inte så noga.
Min middag bestod av följande munvattnande meny:

1 påse jordgubbsläkerol
2 Solruta med philadelphia och Kalles
1 fådd chokladbit, halvsmält i fickan
2 riskakor med sesamfrön
1 glas Sprite Zero

Clown

Jag älskar mopsar.
Jag hoppas att jag en dag får äran att ägas av en mops.

Kontinental lunch i solen

Solens mat

Strax arbetslunch i solen i en av Kungsans glaspaviljoner.
Vännen P från maktens korridorer ska uppdatera mig.
Han gör det på ett lättsamt sätt.

Ibland är det väldigt nice att jobba.

Piece of cake!

Veckans ha-begär är denna bok som jag tänkte foga till samlingen av helt underbara kokböcker.
Att läsa.
Och titta i.
Tyvärr tror jag inte det kommer bli så mycket bakat.


A piece of cake, Leila Lindholm

onsdagen den 23:e april 2008

Spittekaga

När jag ser skåningar på TV blir jag illa berörd.
Det är personligt.
Jag älskar Skåne.
Men.
Jag har normaliserat det dialektsbrus jag befunnit mig i de senaste tio åren så till den grad, att skånskan känns främmande och konstig.
Att lyssna på alltså.

Varje gång måste jag, med illa dold rädsla i blicken, fråga maken om jag låter sådär.
Jag hör ju inte riktigt själv hur jag låter.
Eller snarare, jag har en bild av hur jag pratar som inte verkar vara helt med verkligheten överensstämmande.

Huset

Jag sitter med i valberedningen i vår bostadsrättsförening.
Fel.
Jag ÄR valberedningen.
Min kompanjon, tillika granne verkar måttligt engagera för att underdriva.

Har delat ut lappar i allas brevlådor.
Käcka tillrop som till nöds döljer min militanta order att göra sig tillgänglig.

Nu har O.S.A gått ut.
Samtliga lappar har återvänt till mig, ifyllda.
Inte en jävel vill vara med i styrelsen nästa år.

Nästa vecka ska jag presentera ett förslag till ny styrelse.
Det är viktigt eftersom fyra personer i sittande styrelse ska avgå.
Dom förväntar sig ett massivt uppbåd av intresserade kandidater.
Noll finnes.

Jo, förresten. En.
Undertecknad, som insåg att jag ju måste sopa utanför egen dörr om jag ska kunna tvinga andra. Men funderar över vad som hänt med engagemanget. Som student i Lund fick man köra valkampanjer för att FÅ engagera sig i styrelser och dylikt. Man ville det. Många ville. Det var coolt, kul och bra.

Nu vill folk bara smyga längs väggarna, slå igen dörren och bli lämnade ifred med sina Mamma Scans och Äntligen Hemma.

måndagen den 21:e april 2008

Reduce, Reuse, Recycle

Med två sekunders marginal missade jag Klänningen hos lokala vintageaffären.
Nån annan hann före.

Så fick jag istället klicka hem en helt annan Klänning från Ebay,
dock sprungen från samma årtionde.
Och mycket billigare.
Auktionen slutade på $21.
Lite skeppning på det, en hundraåttio kronor jämnt.

Måndag morgon

Två glada kottar.
Skrattskuttande i nya pjuck.
Ren lycka över slippta galonbyxor och vinterstövlar.
Skrattskuttig lämning, mamma får snabb slängpuss
sedan
vips in i leken med kompisarna.

Jag återvänder till holken för att invänta STÄDET.
Städet kommer i skåpbil.
Ung kille ska städa hos oss.
Alldeles vitt och alldeles underbart.

Går Karlavägen fram i vita myggjagare,
slinker in på Art of Living.
Espresso-shot bland andra morgonkoffeinister.

Tjeckisk diplomat möter bakom tung ekdörr.
Kaffet serveras i tunna mockakoppar med guldkant.
Grädde förstås.
Gröna sammetsgardiner och fyra meter i takhöjd.
Diplomaten nöjd.

På det hela taget en väldigt bra morgon.

Konst?

Jag vann en gång en tavla i jobbets konstlotteri.
Kändes spännande och stort.
Hämtade ut den.
Rätt långt från vännen B's fantastiska oljor,
och ganska långt från mina preferenser avseende konst rent generellt.
Fick inte ens ta hem den för maken.
Nu hänger den på jobbet.

Vad tycks?

Min bästa gata!

söndagen den 20:e april 2008

Helgtema: Invigning

Rosévinssäsongen invigd på Rival i fredags.

JJ invigd och upptagen i den kristna tron i lördags.

Nya vårgympadojjor invigda av glada telningar i parken i förmiddags.

Balkongens lärkträtrall såpaskrubbad och invigd för säsongen i eftermiddags.

lördagen den 19:e april 2008

Skojakt

Den som letar skall finna.
Har varit på jakt efter ett par enkla vita espadrillos
med kilklack i bast ett bra tag nu.
Har varit besatt.

Äntligen!



Ilse Jacobsen, DK

fredagen den 18:e april 2008

Intet nytt under solen

Jag har en bloggvän och antagonist som gillar när det blåser. Now she's out there again. Och jag hänger på, det har jag ju lovat.

Jag fattar det bara inte.
Om man ena sekunden hävdar att "var och ska få göra som den vill"
(främst förekommande när man börjar fråga hemmamammorna varför deras män inte är hemma med barnen om det nu är så otroligt viktigt i deras familj)
varför nöjer man sig då inte med att vara jävligt nöjd över sin egen situation,
utan går om och om igen på dagis som institution samt föräldrar som råkar ha schyssta jobb som dom gillar att vara på?

Jag välkomnar en saklig diskussion om förskolan, men inte en debatt som baseras på en massa gissande och den egna 'känslan'. Visst finns det brister i förskolan, men dom blir ju knappast bättre av att diskutera med ett gäng hemmamammor med (ibland) bisarra fördomar om dagis som sådant.

Nä.

Så jag ler fortfarande lite sorgset när jag läser inlägg som gång på gång statuerar att denna debatt enbart förs av mammor, för mammor, för skuldbeläggande av mammor som gillar sina jobb, och helt bortser från pappornas roll som ansvarstagande föräldrar.

Intet nytt under solen.

torsdagen den 17:e april 2008

En lång dags färd mot natt

Fyra timmar.
Fyra ynka timmar och jag är slut.
Alvedon och Cola Zero.

Det är intensiva timmar mellan dagis och säng.
Särskilt när man är ensam vuxen hemma.
Intensiva, hungriga, övertrötta och uppspelta timmar.

Vi leker i parken, vi gungar, vi äter russin och torkad frukt,
vi jagar bollen, vi skrattar, vi går hem.
Det tvättas händer, grusas i hallen, skriks efter rätta mysbyxor, krigas om bästa bilen, jagas, skrattas, klängs och alla är i köket när jag försöker fixa middag.
En drar ner alla viktiga papper på bänken, en annan tömmer papperinsamlingen, sen vill en stå på pallen och 'hjälpa till', den andre också, bråk om vem som ska stå närmast, jag nojjar över stekstänk, äntligen mat färdig.
En spiller ut all mjölk, den andre mosar köttbullar i ketchup, får all ketchup på tröjan, efterrätt som mutigt är pinnglass, aaah tystnad en minut...
Torkas munnar, kläs av nerspillda kläder, hjälpligt plocka undan, under tiden åker alla sängkläder av våra sängar, det ska has gymnastik - storebror ska visa syrran hur man gör, resulterar i arg syster som vill göra som hon vill och arg bror, äntligen Bolibompa - men va fan?! Kvart över?! Jävla hockey. Vi jagas, mamma får vara monster och gömma sig i garderoben. När Bolli väl börjar vill ingen titta. Storebror börjar bli övertrött och gnällskriker rakt ut för ingenting, lillasyster hakar på. Tonerna skär i mitt trötta huvud. På med pyjamas, fram med välling, på med lite film och DÄR däckar sonen i soffan, kvart över sju. Dottern petar på honom med en tom pappersrulle och drar honom i örat. Jämmer. Tandborstning och lyfta sonen i säng. Dottern läggs sen, med kaninen Nina och haren Doris, men tar en halvtimme på sig att somna.

Sen. Alvedon och Cola Zero. En halv påse Anton Berghs Drottningmandel.
Förbereder sängen för två barn och en mamma.

Pannkaka

Sommarstuga i Skåne hyrd en vecka.
Anländer dagen efter dotterns 2-årsdag.
Tänkte fira henne dan efter, med morföräldrarna.
Riktiga dagen ska vi på stor barnvänlig baluns på Österlen.
Glamour-mor bjuder till 35-årskalas i nya sommarholken.
Många gamla vänner samlas, barn och vuxna.
Fantastiskt!
Tycker vi.
Inte mormor.
Som ringer, u-t-o-m sig.

Och istället för att få ros för att vi hyr ett svindyrt ruckel nära dom i sommar
får jag fett med ris för att vi inte firar dotterns exakta dag med morföräldrarna.
När vi nu ändå är i Skåne.
Det är inte vettigt, det är inte klokt. Hur kan man vara så ego?
Säger mormor.

Själv säger jag ingenting.
Jag lägger bara varsamt på luren och känner en stor sorg i hjärtat.

Svar på tal

Påmind om livets onda i parken idag ville jag ha ett litet samtal med sonen.

Jag: -"Du vet att du aldrig får följa med nån du inte känner."
Son: -"Va sa du?"
Jag: -"Jo, jag sa att du får inte följa med nån som du inte vet vem det är."
Son: -"Varför då?"
Jag: *tystnad, tänker, vill inte skrämmas*
Son: -"Om det kommer en gubbe som vill följa med mig och samla blommor, då tycker jag att han får det!"

End of conversation.

onsdagen den 16:e april 2008

Lacklusta

Är det kontraproduktivt
att först skippa potatisen till lunchen
för att senare på kvällen
under ett lustfyllt ögonblick
trycka i sig en hel påse Lach Gummi*?


(*Tyska gummigodisar inköpta i Thailand)

Skilda Världar 2

Jag ska till Villagatan på måndag.
Senast jag var där var då jag svettsprang dit med Röda Faran i högsta hugg,
bara för att hinna in på Öppnis innan det blev fullt klockan nio.

Nu ska jag dit för att träffa en tjeckisk diplomat.

tisdagen den 15:e april 2008

Självhjälp

Jag tror jag behöver vin.
Massor av vin. Fint vin. Litervis.

Eller en jävligt bra terapeut.

Tappad styrfart 2

Det är lätt att i dessa tider tappa sugen.
Obehagligheter och hemskheter i den stora världen,
små små tråkiga detaljer i den egna lilla,
gör att jag känner mig låg och blå.

Det enda som lättar upp lite är makens nyinköpta trestängliga orkidéer,
påsarna med jordgubbsläkerol och barnens salivdrypande kärleksförklaringar.

måndagen den 14:e april 2008

I give you: BusBernes Babes 1995!

Året är 1995.
Jag och vännen K är med i Melodifestivalen.
I bakgrunden doar Johansson och Lindström.

Helt utan självdistans ger jag er: BusBernes Babes!
Ett stort TACK till Berne, mannen, myten, som räddat denna skatt till eftervärlden!

Fångad i ett fisknät - helvete!

Snart, redan idag kanske, kommer jag att publicera något MYCKET speciellt på min blogg.
Jag vill flagga för det redan nu.
Det ni kommer att få se är helt sensationellt.

Jag sjunger och dansar i guldlädershorts.
Nittonhundranittiofem.

Titta in ikväll.

Skilda världar

Passade på att läsa två helt väsenskilda böcker på min lilla Bukkan-resa.
En på flyget dit och en på flyget hem.

"Ego Girl", biografin av och om Carolina Gynning. Kanske köpte jag den för att fenomenet intresserar mig. För att slå hål på fördomar? För att hon är uppväxt i samma tungt blåa villaförort till Malmö som jag? Jag vet inte. Men det var en bisarr och ganska underhållande historia om hennes liv som ung modell i Europa och hur hon ser på sig själv och livet. Läsvärd men ingen bok jag direkt rekommenderar.

"Mig äger ingen", Åsa Linderborg, köpte jag inspirerad av S. Även den en självbiograf av en flicka som växer upp med sin hårt arbetande och kärleksfulle pappa. En bok som framkallar värk i hjärtat och rörda tårar som torkas bort med en Lufthansa-serviett innan flygstolsgrannen ser dom. Mycket mycket läsvärd.

lördagen den 12:e april 2008

Knut treochetthalvt funderar

-"Mamma, när jag blir stor kan jag också ha såna skor med piggar på som du har. (Högklackade stövletter). Då kan jag också bli mamma. Sen ska jag bli en mormor."

-"Och när jag varit en mormor förvandlas jag till en robot."

Shopping i Bukkan

fredagen den 11:e april 2008

Hotel Central ** rockar

Uppkopplad!

Bukarest.
Vad ska jag säga?

Om man gillar gammal kommunist-arkitektur, sura kärringar i purpurfärgad polyester, muskiga män med byxor uppdragna över spända bukar och käk fullständigt utan finess befinner man sig i himlen.

Men.
Mötet var bra, mina europeiska kollegor skittrevliga, min finska kollega ett roligt middagssällskap och nu på kvisten av kvällen fann jag ut att det trestjärniga hotellet (vilket betyder minus ** på svenska) faktiskt har wireless access i lobbyn.

Så - here I am. Med en kall Ursus och en pratglad gigantisk rumän i baren - UPPKOPPLAD. Plötsligt får tillvaron i Bukkan en helt ny mening.

Och imorgon ska jag ta sovmorgon (dvs väckas av långtradare halv sex), äta en god frukost (dvs olika feta korvar och ljusbrunt kaffevatten) och göra stan (dvs fönstershoppa polyesterkläder i grälla mönster) innan jag beger mig hemåt.

Bukkan är en bock.
Men nu räcker det fanimej.

Sightseeing

Redo för möte

onsdagen den 9:e april 2008

Rödstrumpa på vift

Kiss i fickan

Idag har jag gått runt med 30 ml ljummen morgonurin i min ficka.
Tur att man har en sväljande brittisk oljerock.
Tur att man som öm moder normaliserar både kiss i fickan och bajs på handen.

Bukkan

Ah, det kanske inte är så dumt att åka till Bukkan ändå?
Hur låter lite romanian wine in the sun?

Current Conditions updated 7:30 AM ET

Sunny 20°
21°/6°
Sunrise: 6:40 AM
Sunset: 7:54 PM
Barometer: 29.68" Hg
Feels like: 19°
Humidity: 48%
Wind: ESE 5 mph

TL inside

Med bävan plockade jag fram kameltåbyxan.
Darrande drog jag ner blixtlåsen.
Utan att titta i spegeln krängde jag dom över ridbyxorna och

VIPS

Jag är hemma!
På insidan av mina kostymbyxor.
Utan kameltå.

Tjockalocka inside.

Here we go again

Nä mäh..!
Nääääe.
Vad ÄR detta?!!

Mid-April.
Snöslask.
Iskyla.
Grus.
Galonbyxor.

Sväng No.214

tisdagen den 8:e april 2008

Snipp snopp

Får samtal på lunchen.
Dagis ringer.
Sonen har ont när han kissar.

Ömma modern kastar sig på tåg från Etuna,
kastar sig på telefonen,
kräver omedelbar tid hos tant doktorn,
kastar sig av tåget,
kastar sig på röd linje,
svettspringer förbi porten, hämtar vagn,
väskan med dator och tjocka luntor rapporter värker på axeln,
kastar sig uppför backen och
möter glada sonen i kapprummet.

Hysterin från telefonsamtalet är som bortblåst.
Ett glas citronjuice senare och nu är han glad igen.

Ömma modern biter ihop. Hårt.
Svettspringer med son i vagn till tant doktorn.
Först kissa i mugg, sen in till vitrocken.

Nada. Inte en baselusk när hans ljumma urin.

Svettspringer tillbaka hela vägen,
tjackar en vurre på vägen eftersom sonen nu missat mellis på dagis,
väskan på axeln gör djupa spår i jackan,
behån obehagligt kall av svalnad svett.

Tillbaka på dagis, hämtar lillasyster,
pustar ut, klär på, kramar, klappar.
Kostar på att vänta på buss bara för att åka en station.
Hem och koka potatis.

Ännu en underbar dag på jobbet.

En glad skit

Märkligt hur man kan bli upplyft av en riktigt kraftig bajskorv.
Sonens.
I toalettstolen.
Alldeles själv.

Man kan säga att mina 'ups' har förskjutits markant under en treårsperiod.

måndagen den 7:e april 2008

Sommarbock

Sommarholk i Falsterbo bokad vecka 30.
Fem loppaloobas.

Bock!

Bildkälla

Föräldrafika på jättesmå stolar

Idag är det föräldrafika på dagis.
Jag älskar föräldrafika.
Pappor sitter med sina långa ben på jättesmå stolar,
och äter jättesmå kakor
som barnen själva ibland varit med och bakat.

Sen går man runt och tittar på alla fina saker
som ens barn har gjort;
rymdhimlar, glittersjöar, lergubbar.
Och läser med rörd klump i halsen om vad
ens barn har svarat på olika frågor.

Tittar på kartor över var barnen bor
med fotografier av varje stolt barn vid sin port.
Förundras över allt dom kan, på dagis,
och hur mycket roligt dom gör.

Har jag sagt det här förut?
Jag älskar dagis.

Kuksvansparty

Yippie-ke-yay!

Jag är bjuden på Kuksvans-party, girls only, i maj.
Måste genast ut och leta kuksvansklänning.
Kanske kan hitta något lämpligt i Bukarest?

söndagen den 6:e april 2008

Äckligt

Sonen hittar en larv i fyraveckorstvätten.
Föräldrarna tittar på varandra med skam och skräck i blicken.
Sju maskiner tvätt tas itu med.

Nu bor larven i en läkerolask som sonens första husdjur.
Den kommer inte leva länge.
Tack och lov.

lördagen den 5:e april 2008

Altare

Livet - som det egentligen ska vara

När solen börjar tina markens tjäle.
När späda knoppar brista i Boyeansk anda.
Då kryper människorna fram ur sina hålor.
Och plötsligt är allt som vanligt igen.

Livet.
Som det egentligen ska vara.
Som vi tror att det är.
Som om vi lever i ett undantag nio månader om året.

Vi säger 'hej hej' till alla i parken.
Någon har med sig kaffe i termos.
Barnen leker och tjoar i buskar och snår.
Det var längesen - ja, ända sen förra säsongen!
Säger man och vänder sitt bleka anlete mot solen.

fredagen den 4:e april 2008

Till Catoventure på förekommen anledning

Käre make!
Jag tror säkert att ni roar er bland springcyklar och skrikbäbisar i parken.
Själv ska jag ta ett glas vin med kollegorna efter jobbet.
Kommer väl hem lagom till du har utfodrat smågrisarna.
Kan handla om du vill - fredagsmys med spam, spam och keso?

Vi ses snart!
Puss,
J.

PS. Om du vill nå mig, ring på kollega C's mobil. DS.
PSS. Försök låta bli att spela störd frågvis gubbe nästa gång du ringer,
C blev helt röd i fejan. DSS.

Krokodiltårar

Det är inte alls roligt att lämna två hysteriskt gråtande barn.
Barn som ropar "Mamma, gåååå inteeeee!"
Det var vad jag gjorde igår.
Jag har gjort det förut.
Jag kommer göra det igen.
Det är aldrig roligt.
Fruktansvärt.
Hjärtat värker.

Bad barnvakten att skicka ett sms när allt var lugnt.
Det tog två minuter, sedan kom ett sms.

Intressant att notera att två minuter, och två russinaskar,
efter att jag stängt dörren var allt frid och fröjd och harmoni.
Knut somnade i soffan framför Bolibompa och Carla somnade direkt vid nedläggning i säng.
I morse, när vi alla vaknade i samma säng, var det som om ingenting hänt. Barnvakten var jättesnäll och allt var jättebra och när ska hon komma igen? Inte ett spår efter några tårar.

Jag känner mig lurad. Och lättad. Och tänker att jag ska vidarebefordra denna erfarenhet.
Tårar och gråt behöver inte betyda att barn inte trivs eller mår bra.

torsdagen den 3:e april 2008

Jobba jobba jobba

Som ni märker är min jobbmoral något skev idag.
Men så laddar jag ju också för Bukarest nästa vecka.

Jobb.
Jobba.
Vilket konstigt ord va!

Min uruguayanske svärfar

Min uruguayanske svärfär, som är ett kapitel för sig,
ringde igår och befann sig tydligen i Alicante i Spanien.
Här är det varmt och skönt, sade han.
Jag tycker ni ska ta barnen och komma hit lite, sade han.

Jag gillar min uruguayanske svärfar.
Han är fullständigt motsatsen till min familj.
Allt är enkelt och extremt spontant.
Nästan lite väl spontant för mitt rigida arv.
Plötsligt är han där, och vips är han här.
På en uppblåsbar luftmadrass mitt i natten.

Sliding Doors

En kollega till min man berättade om känslan när hon varit i alperna
och åkt skidor en långhelg med sina gamla tjejkompisar.
Dom hade festat, åkt skidor, snackat natten lång och haft old time high life.
Släppt vardagen och rollen som småbarnsmamma för en stund.
Hon beskrev ögonblicket av bisarr förvåning då hon på söndagnatten trädde i in i ett mörkt hus,
med smutstvätt i högar, två smågrisar som låg och snarkade och en snarkande make i den stora sängen.

Känslan av att ha varit sitt gamla jag igen för en stund. Att ha lyft sig ut ur bilden av sitt vardsgsliv och känt att man var nitton igen. Ansvarslös, fri.

Jag känner igen det.
Det kan vara ensam på 62:ans buss, när jag tänker att ingen av dom jag möter vet att här sitter en trött och sliten tvåbarnsmamma, att dom kanske tänker, där sitter en sån där typisk stekarbrud som inte vet vad det vill säga att ha ansvar. Till exempel.

Eller på mina jobbresor. Förra sommarens jobbmöte i Antibes renderade ett tillfälle då jag med fötterna i sanden, på strandrestaurangen, med ett glas svalt rosé i handen och efter en ljuvlig måltid fick frågan om hur familjen mådde av en belgisk kollega. Under en hundradels sekund stirrade jag (tydligen) på henne med alldeles tom blick och frågade 'Ööh, va? Familj?!', varpå både hon och jag brast ut i ett långdraget och helt hysteriskt skrattanfall.

Men det är just såna tillfällen som gör att man blir så oändligt tacksam när man sedan återvänder till sin egen verklighet och med glädje träder in i mammarollen igen.

Att vara, eller..?

Ikväll väntar en kulturell surpris.
Jag är barnsligt förtjust i surpriser.
Igår fick jag veta vad det var -
"Hamlet" på Dramaten!

Jag är mycket förväntansfull,
det är en modern version med indiepop
och Jonas Malmsjö i backslick och rosa skjorta.

Tack E!

onsdagen den 2:e april 2008

Morgonpromenad

Jag har börjat gå till jobbet.
Det är 4.6 kilometer.
Och tar ungefär 45 minuter i rask takt.
Det är en fantastisk promenad:

Vår spirande allé,
Karlaplan,
Karlavägens allé (man kan slinka in på en stående espresso på Art of Living om man vill)
Nybrogatans butiker hela vägen,
Nybrovikens glittrande vatten,
Bukowski's,
Kungsan med alla bankyuppies en kort bit,
Skeppsbron och solen rakt i fejan,
Slussens kaos,
Hornsgatspuckelns skitiga luft men roliga skyltfönster,
Mariatorgets nyvaknade ödslighet,
Torkel Knutssons lite sjaskiga profil,
Krukmakargatans stressade dagisföräldrar och så via postterminalens underjordsgarage till
Rosenlundsgatan stop.

Gymnastik

Idag är en spännande dag.
Sonen ska börja på gymnastik.
Dom måste ha tajta kläder,
inget som fladdrar och är ivägen.

Jag tänkerpå hans små smala pinnben
och hans glada glada mun och spralliga armar.
Och jag får en klump av kärlek och oro i magen
över att han blivit så stor att han ska börja på gymnastik.

Indigofärgade lår

Mina nya skit-tajta jeans är av färgen 'rå denim'.
Det står att de kan färga av sig på ljusa möbler eller kläder.

Det står inget om att dom färgar in ens lår
till en nyans av djupt purpurlila
en nyans som närmast är att betrakta som intatuerad.
Färgen går inte bort.

Tjoho - det är vår!
Och jag har indigofärgade lår!